Det märkliga fenomenet LAL (Lena Adelsohn Liljeroth)

2012-03-10 17:29 2012-03-10 17:29
Publicerad Senast uppdaterad

Jag satt och bläddrade i en gammal GAFFA-tidning för ett tag sedan. Längst bak möttes jag av en anständigt poserande kulturminister. Hon var placerad där, på sista sidan för att bokstavligen få slutordet om musik, – och vad musik innebar för henne. Låt oss kalla henne LAL. Lena Adelsohn Liljeroth. Slående välkammad och stabilt leende tittade hon på mig från tidningen (förjävla platt var hon).

Efter fem sekunders läsning visste jag att hennes föräldrar hade haft abonnemang på både Operan och Konserthuset och att det var där lilla LAL fått sin kulturella bröstmjölk. Att hon helst lyssnar på klassisk musik och att hon tycker att vi tänker fel när vi går på konsert där ”man måste använda öronproppar”, att de är ”ett märkligt fenomen” och att hon ogillar techno.

På frågan om hon kunde berätta lite om hennes förhållande till dans svarade hon bland annat att hon älskar att dansa och att hon gärna vill gå till kulturhusets lunchdisco. Där man ”tar en smörgås eller en sallad och dansar”. Men hon undviker konserter med för högt ljud. Det är, som sagt, ”feltänkt” att ha ljudliga konserter.

Nu är det så, LAL, att öronproppar är en del av kulturen. En hel jävla kultur om du vill. Jag tycker vi kallar den öronproppskulturen och den innefattar alla de som uppskattar ljudliga musikupplevelser. Den innefattar alla de som inte har föräldrar med abonnemang på både Operan och Konserthuset. Alla de som någon gång har upplevt euforin under en festival. Alla de som sov för lite i somras för att de var uppe och härjade om natten. Den innefattar technons briljanta beats klockan fem på morgonen. Den innefattar alla berusade danssteg som dansats på klubbar, hela DJ-kulturen, alla garageband som drömmer stora drömmar, den innefattar alla oss som tycker att festivaler är bland de finaste som finns. Den innefattar praktiskt taget hela klubb- och festivalscenen. Peace & Love festivalen hade förra året runt 50 000 besökare, Way Out West 30 000, Coachella i USA 180 000, Sónar, Europas främsta festival för electronisk musik, hade 80 000, Swedish House Maffia sålde slut biljetter till Madison Square Garden på 20 minuter och runt 40 000 fans fick höra house där basen säkerligen bultade så brutalt att den kändes in i köttet. Vet du, LAL, jag lovar dig att på alla dessa kulturella tillställningar var ljudnivån hög och jag lovar dig att där fanns människor som njöt gränslöst, oändligt.

Så låt oss göra såhär LAL. Ska vi ta och skita i den där salladen och operan och uppleva lite kultur stället? Får jag lov? Vi kan dansa. Låt oss göra berusade piruetter bort från den statliga kulturvärlden med lunchsalladsgladpopsdiscojävlar, så ska du få se. Och du ska få se hur lyckliga vi är. Du är välkommen att uppleva en utopi med oss ocheufori med och oss. Du kan få pröva att spy med oss, fly med oss ochdricka whiskey som oss.

Eller bara betrakta oss, och sen försöka beakta oss, men LAL,förakta inte oss. Utan dröm med oss, skrik med oss, skratta med oss. Du kan till och med få undervisa oss,prisa oss, men tillrättavisa oss inte.

Så tänd oss, bränn oss, men knäck oss aldrig.

Tänd oss, bränn oss, släck oss aldrig.

Anna Wester

blandat
Powered by Labrador CMS