Dags för upprättelse!

2012-10-17 10:38 2012-10-17 10:38
Publicerad Senast uppdaterad

Slowgold: Slowgold

Mourningwood Recordings

Betyg:

Nu är det rätt många veckor sedan den här skivan kom, men de ynkliga recensioner jag läst av den kan dra helt åt helvete. Historielös och ointelligent dussinrkritik där man dels klagar på musiken att den låter för mycket som Neil Young (vilket är fel, man måste lyssna bra snabbt [eller väl lite] för att bara tänka på Harvest och On The Beach när man hör bom-bom-plask-beatet: det är fler som använder sig av det, och något annat är det inte man menar). Sedan hoppar man på Amanda Wernes texter och sång, och det är ju helt vansinnigt.

"Människor som prompt söker vedertagen struktur för hur popmusik ska vara och sjungas kan lyssna på något annat i stället."

Det är lika delar Hope Sandoval och Mare Kandre, sammanlagt kanske en åttondel, och en hel drös märkvärdig och helt egen personlighet. Texterna är poetiska, skrivna för att kunna stå själva, ofta orimmade och med en tämligen fri syn på radlängd. Men det är generellt något bra.

Generellt i en vidare och överförd bemärkelse alltså, fler borde söka sig bortom konventionerna. Bortom lite vadsomhelst. Människor som prompt söker vedertagen struktur för hur popmusik ska vara och sjungas kan lyssna på något annat i stället.

Nu uppfinner ju inte Slowgold ett alternativ till hjulet eller så. Musiken är fast rotad i folk, progg och psykedelia, framförallt den svenska nya varianten, den där Dungen, Soundtrack of Our Lives och Anna Järvinen bor i slottet, och där Trummor & Orgel och Den Stora Vilan (vilka till stor del utgör Slowgold) är tronpretendenter. Dessutom har just Göteborg en rätt lång tradition av poetiskt och välsjunget: Annica Blennerhed, nämnda Mare Kandre (som sångerska i i Global Infantilists), Freddie Wadling och Kai Martin & Stick, exempelvis. Anna von Hausswolff, för att nämna någon modernare.

"Som paus mellan dessa försök lyssnar jag hellre på det här än gamla gubbar som Neil Young."

Själv, om jag ska vara lite personlig, ser jag gärna att ett band rör sig framåt, har större ambitioner än att mysa lite med gitarrsolon och akustiska gitarrer. Men som paus mellan dessa försök lyssnar jag hellre på det här än gamla gubbar som Neil Young.

Vart jag vill komma är hit: Slowgold är ett bra band, Amanda Werne är en grym sångerska och de som tycker annat tycker egentligen det är viktigare att positionera sig själva än att faktiskt lyssna på musiken. Det tycker jag är slappt och elakt och den här skivan behöver, trots sin än så länge korta livslängd, lite upprättelse.

Mattias Alkberg

Tidigare recensioner:

Aimee Mann: Charmer "Bra för att vara gammalt". Betyg: 3

Grizzly Bear: Shields "Inte som allt det andra möget". Betyg: 4

Dinosaur Jr: I Bet On Sky "Samma gamla". Betyg: 4

blandat
Powered by Labrador CMS