Bra för att vara gammalt.

2012-09-04 10:20 2012-09-04 10:20
Publicerad Senast uppdaterad

Aimee Mann: Charmer

V2/Playground

Betyg:

Enligt pressmeddelandet som följer med denna skiva så är Aimee Mann av somliga riktiga tungviktare inom musikjournalistiken ansedd vara en av vår tids största låtskrivare. Fullt jämförbar med McCartney, Dylan och Springsteen. Av somliga tungviktare (New York Times, NPR). Somliga är nyckelordet här. Jag menar, dessa kritiker, med största säkerhet av manligt kön, hade lika gärna kunnat skriva Carole King, Joni Mitchell och Rickie Lee Jones och alla hade förstått ändå.

"Personligen tycker jag dessutom det är orättvist att behöva jämföras med dinosaurier när det finns en fullt utvecklad art som dykt upp efter dessa."

Personligen tycker jag dessutom det är orättvist att behöva jämföras med dinosaurier när det finns en fullt utvecklad art som dykt upp efter dessa. Som dessutom inte tillhör denna supermanliga kanon av heterosexuella erfarenheter. Men det är ju att klaga på skivbolaget och marknadsföringen av artisten. Det har inte med Amiee Mann själv att göra. Som dessutom, om vi talar musikaliskt språk, har mer med exempelvis John Lennon och Lou Reed att göra i sådana fall. Ja, eller Carly Simon. Om vi ska prata genus.

"Det låter 70-tal, men liksom mossigt 70-tal."

Detta refererande till andra kommer sig av att jag tycker den här sortens låtskrivande är rätt tråkigt, och jag har inte mycket att säga om det mer än så: jag känner igen det. Det är dämpade ackord och texter, liksom pratsjunget, utsmyckat med Fender Rhodes-melodier. Det låter 70-tal, men liksom mossigt 70-tal, som producerad av någon som verkligen var med då, och tycker det var den bästa tiden i livet. Och egentligen vill jag gilla det här mer än vad jag gör, Aimee Mann verkar vara sällsynt sympatisk, och hantverket, alltså låtskrivandet i den här traditionen behärskar hon lika väl, om inte bättre, än många andra.

"Det är dämpade ackord och texter, liksom pratsjunget, utsmyckat med Fender Rhodes-melodier."

Men jag lyssnar hellre på Sophia Knapps Into The Waves från i våras. Eller Frida Hyvönen, eller Jens Lekman. Det känns fräschare. Låter dessutom minst lika bra, plus modernt.

Mattias Alkberg

blandat
Powered by Labrador CMS