Beverly Kills tar den som lyssnar med storm. Bandet besitter någon form av ursinnesenergi som är fascinerande att ta del av. Se dem live i sommar eller ångra dig för evigt.
Var någonstans i Göteborg hittar en Beverly Kills?
John: Ni hittar oss ofta med varandra! Ser man en av oss så finns det ofta en till i närheten.
Alma: Ja verkligen! Det viktigaste med att spela i band är ju att man trivs med varann och står fast i vått och torrt.
Hampus: Precis, oavsett om det gäller rep, att spela tv-spel ihop eller om vi bara äter middag tillsammans.
Att lyssna på er är som att se en storm komma och gå, var får ni all er energi ifrån?
John: Att spela musik är ju det roligaste som finns i världen så då kommer all energi på köpet.
Alma: Det kanske ligger i att vi har svårt att prata om känslor så det tar sig eventuellt fram där. Eller så är det prokrastineringen, liksom att ha något riktigt viktigt att göra men sen så börjar man skriva musik istället. Guilty pleasure, djävulens frestelse.
Är era sessions i replokalen lika intensiva?
Viggo: Det beror på om vi har mysbelysningen på eller inte.
Hampus: Oftast ja! John rör sig ungefär lika mycket live som i repan.
John: Ja, men det är för att jag är skadad.
Alma: Intensiteten finns där men den är ju utblandad med lite mer pauser och folköl. Repen känns för mig som en energiuppladdning inför nästa spelning.
Ni säger att låten In This Dim Light rent textmässigt reflekterar över typen av människor som maniskt börjar prata om sina ex efter att ha druckit några glas ute. Brukar ni inspireras av det ni ser och hör under sena nätter ute på lokal?
Alma: Haha ja men såhär i efterhand så är det är väl snarare att vi tar inspiration av misstagen vi själva gör ute på lokal.
Viggo: Det är många. Både misstag och nätter.
Alma: Man är aldrig så mänsklig och snäll som när man har bakisångest.
Ni är ett band med rötter i DIY-scenen, hur skulle ni säga att det tar sig i uttryck i er musik?
John: Det har inte präglat vår musik, men det har präglat vår förhållningssätt till musik. Vi går inte in med intentionerna att bli rika på det här utan vi gör det för att vi älskar det.
Alma: Det tar väl sig uttryck i att man lider väldigt mycket. Typ tentaångest, panik över man har missat seminarier för att man har varit och spelat, spenderat skatteåterbäringen och allt CSN på att betala promobilder och merch. Liksom, att kliva upp för tidigt på en lördag för att leta en bröllopsklänning till en musikvideo på ett regnigt Backaplan. Antar att det är därför vi skriver ledsen musik.
Vad är det mest DIY ni har gjort under er tid som band?
John: Våra tre första singlar vi släppte innan vi blev signerade på Hell Beach. Vi gjorde all PR, vi fixade alla spelningar själva och bestämde oss för att skita i allt när inget skivbolag ville ha oss. Så vi gjorde det på vårt sätt istället.
Alma: Det är nog det mest DIY vi gjort egentligen.
Viggo: Att vara så självständiga liksom.
Alma: Vi kommer fortfarande göra väldigt mycket på egen hand när vi släpper nytt i höst, men vi ser väldigt mycket fram emot att jobba tätt med Welfare i höst. Då kommer vi bli dubbelt så starka.
På Viva Sounds gjorde ni ett zine över era framgångar som band. Har ni fler konstnärliga planer inför framtiden?
Viggo: Vi har precis släppt ett nytt zine som blev andra upplagan av Beverly Kills-zinet. Det är någonting vi planerar att fortsätta med, allt visuellt kommer vi också att fortsätta göra själva.
John: Och vi har fotat väldigt mycket med engångskameror på sistone, och det kommer vi fortsätta med också!
Alma: Typ göra en sjuk fotovägg i repan.
Vad har ni för planer framöver?
Alma: Det blir en kort tripp till Tyskland med Westkust! Vi följer med till Hamburg och Kiel i slutet av maj. Sen gör vi Pusterviks-premiär på efterfesten till Gården. Hemskt himla kul ska det bli!
John: Och så spelar vi på en massa festivaler runt om i Europa i sommar. Egentligen tänkte vi ta en sommarpaus för att lugna ned oss, men vi har fått så många roliga spelningsförfrågningar. Det gick helt enkelt inte att låta bli!
Alma: Solsemestern på Alicante får bli till nästa år.
