Djungeltrummans Hanna Fagerlund vänder och vrider på vad det faktiskt innebär att bli ihop med någon under pandemin.
Att hitta en partner och bli kär mitt i en brinnande pandemi är en bedrift i sig. Men när man tänker efter lite så är det en väldigt annorlunda grund att bygga ett förhållande på. När livet kantas av restriktioner är det många situationer som naturligt faller bort som man annars stött på i vardagen mest hela tiden. Hur beter sig ens min partner på klubb? Blir hen tjurig när man är ute och reser? Häng med när jag fumlar mig igenom allt vad det kan innebära att bli ihop under pandemin.
”Man kan aldrig veta om det gömmer sig en liten galning där inne”
Om du själv precis som jag blivit ihop med någon under det senaste året har du med största sannolikhet funderat över saker ni går miste om ihop. På gott och ont! Vissa saker är tråkiga att missa medan andra saker är ganska sköna att slippa. Det första jag började fundera över var hur vi aldrig har sett varandra på klubb. Hur vi beter oss. Vad har min partner för klubb-persona? Man kan aldrig veta om det gömmer sig en liten galning där inne. Tänk om han dansar askonstigt? Är min partner en sån som aldrig vill gå hem eller en sån som kastar in handduken först av alla? Tänk om vi är helt olika där. Det är något man självklart kan snacka om men det känns ändå som något som måste upplevas. Visst har många säkert festat till det på ett eller annat sätt med sin partner under det senaste året men det är ändå inte samma sak som att röra sig genom utelivet på stan. Fast i för sig är väl det en rolig sida att upptäcka när det blir dags igen. Man kan lugnt säga att det finns oprövad mark kvar att utforska.
Något som dock kan vara lite skönt med att skippa hela utelivet är att man slipper stela situationer med gamla ragg eller liknande. Man lever i sin lilla bubbla. Visst har man möjlighet att käka ute och sitta på någon bar men det stänger tidigt och är något som i alla fall jag inte gjort på länge. Det kan väl dock vara en liten försmak inför vad komma skall. Det kan ju flörtas hej vilt även där. Senaste gången jag åt ute satt en tjej och vickade på ögonbrynen och winkade till min kille. Vad fan var det liksom.
Foto: Cottonbro
De spontana sociala tillställningarna man går miste om gör livet rätt skumt dock. Alltså att träffa alla kompisgäng här och där när man hänger i samma krokar. Nu ska man liksom introducera sin partner efter att man flyttat ihop och beter sig som ett gift par till vänner man känt i tusen år men inte haft möjlighet att träffa på länge. “Ah förresten här är min person jag spenderat all vaken tid med under det senaste året.”
En annan stor funderare är att man inte kan resa ihop. Det blir inga spontanare med tåget någonstans. Eller lite längre flygresor. I såna tillfällen lär man sig otroligt mycket om en annan person. Om den är ett planeringsfreak eller tidsoptimist. Grinig eller håller humöret uppe hela tiden. Som tur är har man nog lärt känna varandra rätt bra innan det blir dags för en sådan prövning. Då klarar man nog av lite allt möjligt. De sidor som kan visa sig på resa har nog redan hunnit visa sig på andra sätt vid andra tillfällen. De puttrar ut lite här och där. Och precis som med klubbandet så blir det en riktigt rolig ny grej att göra ihop.
Något annat som är trist med bristen på sociala roligheter är att man kanske inte kan träffa hela tjocka släkten. En mamma eller en pappa funkar ju men resten blir svårt. Vissa kanske tycker att det är asskönt att slippa men man vill väl ändå se vart ens partner kommer ifrån. Kanske besöka barndomstrakter eller fika med mormor och morfar. Skvallra lite med någon moster. Speciellt om man är uppväxt på helt olika platser.
I en tid där man ibland inte ens kan gå och handla på mataffären ihop kan allt kännas lite upp och ner. Och när man inte kan göra allt man vill eller brukar göra blir det som att man inte kan ta del av varandras livsstil och intressen fullt ut. Men det är ju som det är och man får bara ta det för vad det är. Njuta av all egentid och se fram emot allt nytt som kommer när allt är över. Det kommer en tid då du för första gången får se din partner skriksjunga på konsert. Och då känner man varandra så bra att det bara är att sjunga med.
