Philip Ekström har synst i diverse musikaliska konstellationer genom åren. Nu är han tillbaka med en skiva som med sitt ärliga och avskalade uttryck bjuder in till eftertanke. 

Du är känd från band som The Mary Onettes och Det Vackra Livet, vad får du utlopp för i ditt soloprojekt H.Moon som du inte får i de andra konstellationerna? 
– H.Moon har fungerat som en plattform där jag kan använda mitt skrivande till något mycket mer fritt. H.Moon kanske inte är jättelångt ifrån vad jag gjort med The Mary Onettes men tror på sikt att H.Moon kommer bli mer experimentellt.  Med TrustBlood hade jag ett behov att hitta tillbaka till ett mer ärligt och avskalat uttryck.

Berätta om TrustBlood, hur gick du tillväga i valet av låtar som slutligen hamnade på skivan? 
– Jag hade ett gäng låtar som representerade en speciell tid i mitt liv. De hörde ihop både rent textmässigt och musikaliskt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra av dem först eller vad de egentligen betydde. Hade absolut inte tänkt det skulle bli en skiva faktiskt. Men det blev det till slut.

I pressmeddelandet om singeln Devotion kan en läsa att du har terapi-skrivit musik, vad har musiken haft för betydelse i ditt mående?
– Jag har använt låtskrivandet lite som att skriva dagbok. Varje dag under en tid avslutade jag min dag med att skriva en två minuters instrumental-låt. Som ett sätt att reflektera och summera dagen. Det har varit väldigt intressant och nyttigt på något sätt. Jag har mått bra av det. En del av de där dagbokslåtarna blev låtar i filmen Endings, Beginnings. Och några blev låtar på TrustBlood.

Berätta om Drake Doremus och din relation, du har skapat musiken till många av hans filmer men ni har även daglig kontakt. Vad betyder er vänskap för dig?
– Vi har en fin vänskap. Det har betytt mycket i den kreativa processen. Vi fann varandra direkt på något sätt. Vi är väldigt lika i hur vi ser livet och har båda en ganska melankolisk tillvaro. Vi har väl båda känslorna utanför. Säkert bedrövligt för vissa men fint för oss.

Under samarbetet med Drake Doremus och i skapandet av musiken till hans senaste film ville du hitta tillbaka till  ”mer ärlighet och en renare känsla i musiken”. Känner du att du lyckades hitta rätt?
– Ja, jag tycker jag hamnade ganska nära det jag ville göra. Men och andra sidan har jag nog alltid skrivit med ett ganska ärligt uttryck. Men förut har det varit inbäddat i en jävla massa ljud. Kanske har uttrycket ibland på så vis maskerats lite. Det är svårt med avskalat, men också intressant att våga begränsa sig lite i sin instrumentering.

Vad skulle du säga att du har inspirerats av i skapandet av ljudbilden till TrustBlood?
– Jag visste att jag inte ville ha en bombastisk ljudbild. Jag ville ha en ganska minimalistisk instrumentering med nån sorts eterisk känsla. Låtarna var från början bara instrumentala låtar. När sång och text kom på blev det mantra liknande fragment som jag byggde vidare på. Dessutom ville jag göra en skiva som kanske tar lite tid att gilla.

Hur gör en för att behålla sin nyfikenhet och skaparlusta kopplad till musiken om/när en väl kör fast?
– Hm svårt. Men jag har på sistone insett att man måste våga misslyckas en del. Och ibland pusha sig till att våga förstöra sina kompositioner. Och på så vis hitta nya strukturer och ramar för sitt skapande. Det ger ny energi. Jag har varit lite rädd för det innan.

Vad ska du hitta på i sommar?
– Som nog för de allra flesta känns min sommar väldig oklar. Ingen aning faktiskt. Jag vill försöka hänga med min familj så mycket det går tror jag.