Fredrik Lindson och Torbjörn Håkansson, även kända som The Embassy, är tillbaka med den dansanta musiken som slägga och låter kanske mer som sig själva än någonsin tidigare. Idag 21 november släpper de sitt nya album White Lake.

The Embassy har legat många varmt om hjärtat sedan debuten i början av 2000-talet. Nu är de återigen aktuella med albumet White Lake, en slags djupdykning ner i the Embassys essens. Vi korresponderade med Lindson och Håkansson för att ta reda på hur en gör konst av samhällskritik och om vad som definierar en god människa.

Ni har skapat musik ihop under en längre tid nu, när skulle ni säga att ni har blivit som mest imponerad av den andres idéer?

Fredrik: Vi inspirerar nog snarare än imponerar på varandra. Men en sak med Torbjörn är att han vågar vara tråkig. Vilket gör honom ball.

Torbjörn: Vi triggar varandra på ett underligt sätt, en blandning av djup vänskap och konkurrens, av välmenande och våld.

Er presstext är nästintill spirituell och något helt utöver det vanliga. Vilken är den viktigaste lärdomen ni har gjort hittills under er karriär?

Fredrik: Börjar man spara på bra idéer så slutar de komma. Spendera idéer direkt.

Torbjörn: Att inte ha höga förväntningar. För att travestera Barthes – man gör musik för att bli älskad, man blir lyssnad på utan att kunna vara det, det är nog detta avstånd som utgör The Embassy.

White Lake känns som en djupdykning ner i er kärna, väldigt The Embassy utan att fastna i något som känns gjort eller förutsägbart, snarare tvärtom. Hur gör ni för att inte stagnera i gamla tankar, banor och ideér?

Fredrik: Det gör också vi emellanåt, men för oss är det inget självändamål att släppa skivor eller spela live. Vi utgår från oss själva, är det inte intressant för oss så struntar vi i det. Känns det utvecklande går vi vidare. Det hela bottnar väl i ett intresse av att lära känna oss själva.

Torbjörn: White Lake är döpt efter vodkan som vi mikrodoserade under inspelningen för att lura fram psykiska reflexer av aggressioner och livsdrift. Det hela bottnar i att komma bort från oss själva.

Vilka sinnesstämningar har influerat er under skapandet av White Lake?

Torbjörn: Mörk humor, typ Bruce LaBruce och Elfriede Jelinek. Vass pop som Razorcuts och varm disco som Larry Levan och Larry Heard.

Fredrik: Gemenskap, vemod, frihet.

Berätta om låten Bad Vibe. Hur kom den till och hur gick tankegångarna kring den dialog som ackompanjerar det maffiga introt? 

Fredrik: Rent musikaliskt var det en lyckoträff. Jag hade en sångmelodi, Torbjörn en basgång och de råkade passa perfekt utan att vi egentligen behövde göra någonting. Låten gjorde klart sig själv.

Torbjörn: Samplingen är från Brass Eye av Chris Morris, en favoritkomiker som är ösig och busig. Vårt samhälle och civilisation bygger på utrotning av ändliga resurser, up yours med det.

I er presstext har ni en intressant förklaring till symboliken som återfinns på White Lakes LP-etiketter i form av två korslagda verktyg (en tomahawk och en skiftnyckel) som landar i en form av samhällskritik. Varför pryds omslaget av just dessa verktyg?

Torbjörn: Det är symbolen för ”monkeywrenching” att försvara naturen från människans rovdrift. Vi stödjer all form av eko-terrorism.

Vad har symboliken för roll i ert konstnärsskap? 

Torbjörn: Det finns en härlig dual kraft i två korslagda verktyg och det passar vår situationistiska uppväxt, att blanda hat med fest.

I en intervju ni gjorde förra året sa ni att ni ”håller fattigdom som människans enda goda karaktärsdrag”. Hur gör en för att bli en god människa, och vad definierar en god människa?

Torbjörn: Fattiga har mindre klimatpåverkan än rika så för att minska människans våld mot naturen bör vi avskaffa köpkraften. En annan enkel filosofisk sanning är att det är dåligt att äta industriproducerade djur. Så veganism är en rimlig start och att fördjupa sig i permakultur är en god fortsättning.

Fredrik: God människa.. Att vara orädd, våga se saker från olika håll. Att inte vara självgod helt enkelt.

Det känns som att ni använder er musik som en slags välpaketerad kritik gentemot dagens samhälle och den värld vi lever i. Håller ni med om det och är konst och musik som motstånd ett effektivt motstånd?

Torbjörn: Helt klart är det så. Men oavsett nytta så äcklas vi av kapitalismens självgodhet, att dom tror sig ha vunnit.

Fredrik: Musik kan erbjuda en plattform att uttrycka sig på, men sen är det människorna och djuren i vardagen som utför det faktiska motståndet. Där hoppas jag att vi som band kan bidra med bränsle.

Mot slutet av året kommer ni att spela i Göteborg, vad kan den som dyker upp vänta sig få uppleva?

Torbjörn: Det känns som varje konsert är den sista men ska försöka tangera detta: “Absolut NOLL publikkontakt – inte ett tack för de dånande applåderna, inte en enda låttitel presenteras, allt fullkomligt iskallt. En fasansfull upplevelse.”

Fredrik: Vackert. Har någon sagt detta om oss?

Vad har ni för planer framöver om en bortser från turnerandet?

Torbjörn: Att göra klart de mer gitarrbaserade hitlåtarna som inte passade på White Lake. Känna arbetets glädje.

Fredrik: Ja, återgå till idéstadiet.