Johan Airijoki gör musik som låter unik i ordets sanna mening. Med en musikalisk resa som grundade sig i en studiecirkel hos ABF i Malmberget har Airijoki byggt upp en trogen fanskara från norr till syd och på söndag är det Göteborgs och Oceanens tur att bli frälsta av den melodiösa gruvarbetaren som gör rock n’ roll av landsbygdsliv.
Det känns som att landsbygden är ständigt närvarande i din musik, hur har din uppväxt i Gällivare påverkat ditt sound?
– Soundet har formats lika mycket av att lyssna på en blandning av A Tribe Called Quest och Neil Young. Men Gällivare har självklart påverkat mig. Jag tänker att jag sjunger på en slags pigon svenska och försöker skriva med det språk variant vi talar här uppe. Det är gammalt och nytt här på en och samma gång. Jag var på fest med några renskötare som lyssnade mycket på Lil Wayne. Det är såklart helt rimligt. Men jag tror inte att alla har fattat det. Så jag försöker göra musik som tar avstamp i en glesbygd som har vuxit upp med en internetuppkoppling.
Hur ser en normal helg i Gällivare ut?
– Ja, någon slags utomhusaktivitet. Är det vinter åker jag och mina vänner på våra hemmabyggda snösurfbrädor ute på något fjäll. På kvällen tar vi en öl, badar bastu och äter mat hos den som bjuder. Du kan gå på stadshotellet om du vill lyssna på en eurodisco remix av bumbibjörnarna och umgås med tjacktokiga gruvarbetare. Men det vill du helst undvika.
I pressmeddelandet beskrivs du som “den hajpade musikern och gruvarbetaren” – hur är livet i gruvan jämfört med livet som musiker?
– Det är annat. Det är en arbetarklassvärld. Folk är hyggliga men inte speciellt artiga. Musikvärlden är mer väluppfostrad och intellektuell. För mig är det värdefullt att röra mig mellan bägge dessa världar. Det blir ett rikare liv.
Att vara i kontakt med naturen tycks vara viktigt för dig, vad är ditt bästa tips till stadsbor som vill återuppta kontakten med naturen?
– Du kan mjukstarta med ett skogsrave så får du både staden och skogen på en och samma gång. Sen kan du leta dig längre och längre ut. Köpa ett par bra kängor och ett tält. Stäng av telefonen innan du vet ordet av simmar du ryggsim i en fjällsjö och gnager på en bit torkat renkött. Då är du framme.
På söndag spelar du på Oceanen, vad kan den som dyker upp vänta sig få se?
– Jag tycker att ni ska komma och möta upp med oss. Vår stränga shariajantelag här uppe gör att vi går runt och trycker ner vårt skrot i källaren, men tillslut exploderar skiten och kommer ut som rockmusik. Så kom på konsert för en kväll med självförintande ödmjukhet blandat med vrålande vansinne. Nä, nä inte ska väl vi och sen ba KÄFTEN ÄR SMORD OCH LUFTEN ÄR FRI! Se det som en antropologisk studie i det Lappländska kynnet eller helt enkelt som en rockkonsert. Varmt välkomna!
