Satans Trilogi är nominerad till Årets Formförnyare under morgondagens Scenkonstgala, som går av stapeln på Stora Teatern i Göteborg. Vi har pratat med regissör Jimmy Meurling om detta!
Grattis till nomineringen Årets Formförnyare, hur känns det?
– Skitkul! Eller om man ska formulera det på ett annat sätt; glädje och stolthet är de två känslor som dök upp när jag såg nomineringen. Glädjen är kopplad till att vi inte bara blir uppmärksammande av vår publik som hjälpt oss med 150 utsålda föreställningar, utan även att en del av teater i Sverige uppskattar det vi gjort de gångna 3 åren. Vi har haft tre olika produktioner och former, vi själva har velat utforska hur ett berättande kan göras på 5000 kvm och 3 våningsplan samtidigt. Stoltheten kretsar kring att vi vågat, samt att det inte bara är själva föreställningen som varit formförnyande, utan att även de 400 konstnärer som varit kopplade till projektet individuellt utforskat sin egen form för att skapa något tillsammans.
Berätta om Satans trilogi!
– Efter att vi fick tillgång till ett nedlagt kontorshus i Sickla Nacka, tog vi kontakt med olika konstskolor och arkitekturskolan vid KTH. Vi presenterade vår produktion som är baserad på ”Mästaren och Margarita”. Vi ville arbeta med det omslutande konceptet, där rum, musik, aktörer kan finnas överallt, men aldrig statiskt. Huset har inte bara blivit synonymt med föreställningar utan vi har aktivt arbetat med konstnärsresidens och mängder av andra verksamheter under åren. Vi har velat skapa en plats för ett gemensamt kreativt utrymme.
Förestälningen innehåller ju tre delar, berätta om dem!
– I korta drag genomförde vi del 1 ”Satans demokrati” 2015. I den produktionen medverkade 52 skådespelare som delade på 23 karaktärer ur boken ”Mästaren och Margarita”. Vi lät publiken vandra fritt runt i huset och betrakta händelseförloppet. Den andra, ”Satans delirium” 2016, var både en fristående uppföljare till vad som skett efter del 1, samt ett delirium för en av karaktärerna som fick återuppleva händelseförloppet från del 1 tillsammans med publiken under en helafton där en trerättersmiddag serverades. I del 3, ”Satans död” 2017, flyttades fokuset från att spela upp en handling och gestalta ett skeende till att lyfta fram konsten och musiken. Publiken blev en del av samhällets tidigare invånare. Dessa vaknade upp mellan himmel och helvetet, i ett limbo där publiken själva fick utforska sina minnen. I den sista produktionen medverkade endast 1 skådespelare, men denna gång hade vi 4 livemusiker, samt mellan 10-20 verksamma konstnärer som bidrog till att skapa rum och miljöer kring vår publik.
Som du nämnt så spelar publiken en stor roll – hur då?
– Vi har medvetet arbetat med att förändra publikens roll i förhållande till vad de upplever. I början var de voyeurer, för att sedan omedvetet bli mer och mer medskapare till upplevelsen. I de två första delarna baserades vistelsen till stor del på hur nyfiken publiken var. Ville man följa en karaktär, ville man utforska ett rum, hittade man något av de femton hemliga rummen som fanns dolda, tog man chansen till att få en enskild upplevelse med någon av skådespelarna. I Del 3 bjöd vi även in publiken till att vara medskapande i projektet. Planen som vi genomförde var att en månad inför premiär, på den sista delen, måla alla våra våningsplan vita, för att sedan med publiken och konstnärernas hjälp, färglägga varje del av huset fram till den sista föreställningen.
Hur uppkom idén om Satans trilogi?
– Projektet startade med inspiration från Punchdrunks ”Sleep no more” och ”The drowned man”. Efter ett år av planerande, ansökningar, kontaktskapande, började vi tillsammans bygga det som skulle bli ”Satans demokrati”. Det fanns ett frö från början, men detta är ett storskaligt kollektivt arbete, där idéer föder andra idéer, alla lika viktiga, även de misstag som gjordes.
Vad inspireras ni av?
– När vi ansökte om kulturstöd från olika instanser hade vi två sidor med referenser och inspirationskällor, allt från Punchdrunk, till Alma löv konstmuseum, Signa och Giljotins uppsättning ”Bli en dåre”. Vi är många människor (1500 medskapare under de tre åren) som alla kommer in med sin egen inspiration, den stora utmaningen var att samla alla tankar och idéer under samma tak.
Vad händer framöver? Har ni några nya uppsättningar på gång?
– Huset vid Sickla Industriväg 6 i Nacka kommer hålla öppet ett år till. Inga produktioner är planerade där, men konstnärerna fortsätter utforska och har via sin egen förening Level 4 påbörjat ett arbete för vad som händer med huset under 2018. Produktionsteamet som alla är verksamma konstutövare, arbetar vidare inom sina fält som frilansare. Men hemsidan satansdemokrati.se och vår Facebooksida finns kvar. Konstnärerna vill fortsätta att skapa och publiken vill uppleva mer, så något kommer att hända – men det får bli en kommande överraskning.
