Att vilja förändra världen med sin musik kanske låter klyschigt, men Elias vill ge det ett försök. Ikväll gör han Revolution, och en massa nya låtar, på Stay Out West-klubben Gothenburg Studios.

Hej Elias! Hur mår du?
– Bra! Jag är utvilad och laddad för ikväll! 

Vad ska publiken förvänta sig av spelningen?
– Jag antar att de flesta inte har hört så mycket mer än Revolution, så det blir mycket nya låtar, några från min EP som släpps i början av oktober. Jag har en massa kompisar i publiken och det är extra roligt, sedan så spelar jag med ett jävligt bra band och vi kommer att kötta.

Hur är det att spela i ett band?
– Det är så kul! Vi är ett band och jag är inte själv. Vi är alla polare. Alla medlemmar i bandet har gått i samma gymnasieskola, fast olika år. 

Du trivdes tydligen inte så bra i gymnasiet?
– Jag har aldrig trivts i skolan. Fick gå om trean och har dyslexi. Jag fungerar inte i skolans fyrkantiga sätt att lära ut. Men jag har vänner därifrån och det är soft. Jag är fortfarande inte klar med gymnasiet, men har alltid vetat att jag aldrig kommer att bli läkare, utan måste satsa allt på musiken.

”Mamma sjöng proggvisor för mig när jag var liten”

När började du med musik?
– Min mamma sjöng proggvisor för mig när jag var liten. När jag blev äldre, sjöng jag med. Som trettonåring började jag sjunga i Tensta Gospel Choir.

Flera av Sveriges bästa artister har sjungit i Tensta Gospel Choir. Varför tror du att det är så?
– Där ligger inte fokus på rätt och fel. Man får verkligen sjunga med känsla och hitta sig själv. Jag kunde aldrig sjunga i skolkören.  

Vad arbetar du med nu?
– Jag har suttit och jobbat med min EP, och när den är släppt ska jag fortsätta att skriva. Jag har många bra låtar kvar att skriva. Min dyslexi hjälper skrivprocessen, tror jag. Jag har inte riktigt lärt mig hur man faktiskt skriver, utan får ta in informationen på andra sätt. En låt börjar oftast med att jag får en mening i huvudet som tilltalar mig, och sedan bygger jag upp runt den. Att då ha bra människor att arbeta med är väldigt viktigt. Att man förstår varandra.

Vad blir du inspirerad av?
– Olika saker som kommer i min väg. Saker vänner säger när de är bäng. Saker som gör mig arg eller är fel. Rasism. Skillnader mellan könen. Den gråa trista vardagen inspirerar mig inte. Så jag försöker att hitta inspiration i hur jag lever. Nästan alla mina vänner är musiker eller konstnärer.

Vill du förändra världen?
– Ja. Det är så mycket som är fel. Att säga att jag vill förändra världen med min musik låter lite kliché, men jag kommer att ge det ett försök.