Sist jag var på Rondo var det sommar, Way Out West, och Hurula på scen. Ett halvår senare är jag tillbaks, den här gången för att träffa barndomsidolen Orup och prata om hans kommande krogshow. Som nog inte riktigt är en krogshow, ändå.
Berätta om Viva La Pop! Det är inte en renodlad krogshow?
– Det är rätt intressant att du säger så, för en krogshow ska ju kunna innehålla precis vad som helst! Men det har blivit standard att det ska vara lite dansare, lite lättklätt, lite roligt, lite tekniska lösningar och klädbyten och sådär. Hela den grejen har jag aldrig varit intresserad av. Idén med hela showen var att den skulle bli tidlös, lite 70-tal … tänk dig Elvis i Las Vegas, eller Tom Jones, eller sent 60-tal med James Brown.
Låtmässigt blir det en sammanfattning av en gedigen musikkarriär, även om det musikaliska uttrycket är mer tidlöst och andas soulpop från 60- och 70-talen.
Foto: Mats Bäcker
När jag frågar vad han lyssnar på själv handlar svaret om låtar, snarare än specifika artister.
– Jag tycker om låtar som är direkta men som har ett långt liv, och det är nog det svåraste som finns. I stort tycker jag att den svenska musikaliska utvecklingen just nu är jävligt skön, speciellt de som sjunger på svenska. Dels hela hiphopgenerationen och sen de som börjar bli lite gamla och etablerade – som Maggio, Linnros och så vidare.
Håkan Hellström?
– Ja, fast han är ju gammal! Han har väl hållt på lika länge som jag, nästan. Han är fantastisk. Sen finns det många bra svenska artister som sjunger på engelska också, men jag gillar när folk sjunger på svenska.
Orup-planscher täckte många pojk- och flickrumsväggar under 90-talet, men vilka var popstjärnans egna idoler?
– Alltså jag var 14 år 1972, och det brukar vara där runt 14-15 som idolgrejen är som störst. Då var det ju den tidens hårdrock som var det progressiva och nya. Jag vet inte om du känner till namnen, men Led Zeppelin, Black Sabbath, Deep Purple …
Visste du redan då att du ville jobba med musik?
– Jag har nog aldrig lagt upp det så att jag vill jobba med musik, men att jag velat hålla på med musik har jag nog vetat sen jag var 8–9 år, att “det här ska jag göra”. Sen dröjde det länge innan jag fattade att man kunde ha musiken som jobb, men jag har alltid vetat att jag ska pyssla med det.
Orup är en Stockholmsskildrare av rang, men har han någon relation till Göteborg?
– Ja men det är klart! Jag har ju spelat här hur många gånger som helst, ända sen början på 80-talet. Det är den stad jag varit i mest förutom Stockholm. Jag var ju med i ett band som hette Ubangi i början på 80-talet och vi spelade på ett ställe som hette Mudd Club, tror jag, och ett ställe som hette … Errol’s? Sen när jag hade slagit igenom blev det Liseberg, Trädgår’n, Rondo. Göteborgspubliken har jag alltid kommit väldigt bra överens med.
Foto: Mats Bäcker
I somras spelade Orup in Så mycket bättre tillsammans med bland andra Carola, Amanda Jenssen och Love Antell, något han pratar väldigt gott om.
– Det var så otroligt exklusivt, att få sitta vid det där bordet och få höra väldigt bra låtar av artister som har jobbat som fan för att det ska bli riktigt bra. Programmet har fått en del kritik för att alla säger “åh det var det bästa jag hört!” efter varje låt. Så är det naturligtvis inte, så kan det ju inte vara. Men när man sitter där så känns det som det, precis då, i det ögonblicket. Det blir så jävla intimt och så jävla naket.
Han gillar hur programmet lyckats sätta musiken i centrum, istället för andra “musikprograms” lekar, stim och stoj.
– Här händer det annat också, men jag vet ju, när jag snackar med folk, att de kollar för att de är så jävla nyfikna på hur det ska låta. För mig så är det absolut det viktigaste, att det handlar om musiken först.
Programmet spelades in under tio intensiva dagar, men det höga tempot var ingen match för en härdad småbarnsfar.
– Det var bara kul! Jag tror det är värre för de yngre som inte har barn, och är vana att sova tio timmar per natt. Jag är van att sova fyra timmar, så för mig var det inga problem.
Vem av deltagarna skulle du ta med på turné?
– Jag skulle nog ta med Ola! Fast jag är inte säker på att jag skulle ställa honom på scen, för han skulle bara försöka övertrumfa mig hela tiden. Men han skulle få vara med, han är en så jävla skön skit liksom.
… köra pausunderhållning kanske?
– Nja, jag skulle inte våga ha honom på samma scen. Vi är för mycket primadonnor bägge två, det skulle inte funka!
Viva La Pop har premiär på Rondo den 17 september, och biljetterna släpps den 16 mars.
