Xenia Kriisin släpper sitt andra album Bleed och firar detta med en releasekonsert och fest på Stora Teatern. Vi tog reda på vad som kommer hända och krävde ett par bekännelser – varav en handlar om en hockeyfrilla.

Hej Xenia! Hur mår du?
– Hej! Bra tack tror jag. Jag är trött, spänd, lycklig och nervös på samma gång!

Låter rätt bra ändå. Berätta om Bleed!
– Bleed är mitt andra andra album som är ett ytterligare avstamp för mig som låtskrivare och musiker. Jag är otroligt stolt över resultatet och känner verkligen hur jag och mina partners in crime, Johan Hjalmarsson och Filip Leyman, var en matchning sänd från ovan, vi hade otroligt kul och vi kunde alla vara fria i studion, bolla idéer och testa. Jag har i hela albumprocessen känt ett stort behov av gemenskap och närhet till andra människor och detta är något som har präglat hela verket, och som jag tror hörs.

Vad har du haft för tanke med soundet?
– Jag har egentligen inte gått in med en specifik tanke utan låtit det få vara fritt. Det jag visste och kände var att jag skulle släppa cittran och fokusera mer på röst – ännu mer! Jag hade ett behov av utveckling och att tänja på gränserna, det är så jag växer. Sedan så hade jag i och för sig en besatthet av att spela med Erik Petersson på hammondorgel. Jag hade turen att för några år sedan dela scen med honom och när jag hörde honom spela så hade manin börjat, jag kunde inte riktigt släppa tanken på att ha med hammond på skivan, men framför allt få spela med det. Och det funkar att bli besatt, nu åker vi iväg på turné med mig, Johan Hjalmarsson på trummor,Joel Fabiansson på gitarr och Erik på hammond. Det är som en dröm, världens vackraste musiker och världens vackraste människor.

Dina låter är väldigt, typ mäktiga, man får känslan av att du skrivit dom i en stor skog eller i en slottssal, har du det?
– Haha, nej tyvärr. Jag har skrivit det mesta i vår fabrikslokal i gamlestan, på en ostämd flygel.

Helt okej mäktigt ändå. Du har ju även tagit inspiration av andra personers bekännelser till texterna, om du får chansen att bekänna något själv nu …
– Jag har redan bekänt en massa i skivan, invävt i allt. Jag känner mig väldigt öppen och ärlig i skivan och de bekännelser och tankar om ordet synd har liksom fått mig att våga mer. Jag måste vara ärlig när jag skriver, eftersom texten är halva mitt uttrycksmedel så har även jag och mina bekännelser nog genomsyrat albumet mer än vad jag vet. Men för att svara lite mer konkret och inte som en politiker så kan jag väl bekänna att jag var kär i MacGyver när jag var liten. Hockeyfrillan …

Vad kommer hända på din releasefest?
– Mycket, mycket mycket! Vi kommer vara tolv musiker på scen, mina kära vänner som jag älskar så mycket! Sedan så kommer även konstnären Rasmus Persson beträda scen med ett ljusalster. Många tack och många kramar och mycket alkoholfritt bubbel kommer förtäras av mig då den största bekännelsen, eller nyheten i mitt liv inte bara är en skiva, utan att jag håller på att tillverka ett barn.