Sea of Bees.

SD.

Jag har en gammal klasskamrat som vän på facebook. Hon har helhjärtat givit sig in i Sverigedemokraterna. Varje dag en ny uppdatering. Ofta(st) med direkta faktafel. Jag vet inte vad jag ska göra med det. En gång gav jag mig in i en lång diskussion på fb som handlade om våldtäkt. Det som började som en diskussion med en person jag gått i samma klass med (som numera vad öppet rasistisk) slutade med att jag var ensam mot två sverigedemokrater som slängde de mest fruktansvärda teorier och tankar över kommentarsfältet. Sen plockade jag bort den där klasskamraten.

Nu har jag blivit rasande på de här fruktansvärda åsikterna som spys ut för alla att se. Varit på väg att kommentera men dragit mig eftersom jag sett hur många SD:are som backar upp allt hen skriver (på ett inte helt konstruktivt sätt). Tänkt att det inte leder någon vart att jag säger vad jag tycker för att de sen ska skrika "vänsterhycklare" och idiot (bryr mig inte ett skit om vare sig det ena eller andra) och diskussionen blir bara... dum. De få gånger jag sett att någon argumenterat emot har de bara verkat känna sig stärkta i idén om att ALLA ANDRA bara är lurade av "kommunistmedia". Jag får en hemsk känsla i magen av att se det där varenda dag och inte säga något om det. Ingen säger något om det. Det skrivs om apatiska flyktingbarn på ett så äckligt sätt att jag började gråta när jag läste. Om invandrare i allmänhet. Bara rasistiskt. Om hur "svensken" har det dåligt för att bara "de som inte talar svenska får hjälp här". Mycket är så världsfrånvänt att det inte ens skulle gå att diskutera för jag förstår inte ens vad som menas.

Men vad gör jag? Vad gör man? Plockar bort? Känns extremt konstigt att bara blunda men samtidigt. Vad leder det till om jag diskuterar? Vad leder det till om ingen gör det? Hur gör man?

Antagligen.

Aspirinmasken är på. Skriver ansökningar och fyller i forumlär. Kollar instagram och leta upp lånade filmer. Borde egentligen ha gått och kört en lunchträning nu men har helt enkelt inte lust. Lite för hungrig, lite för skönt framför datorn. Skjuter upp träningen till ikväll. Fick boka om gym-introt till måndag. S:et ska leka och vi ska skriva på papper om bilen. Ja, det är en massa som ska göras ikväll. Blablabla. Tror att jag behöver komma ut ur lägenheten och lufta hjärnan. Passar bra. Ska åka ut till öst på en fika hos Pauline. Long time no see. Men det blir en kortis för jag har tid att passa. En sån dag. Känns som att den står stilla men det gör den väl inte antagligen.

Tystnad läsning.

Så. Rekordsnabb läggning. Inte för att det någonsin tar nån tid att lägga varken S:et eller Tintin. Gonatt säger de och sen är det tyst släckt sömn.

De badade innan de la sig. S:et skrek att det luktade bajs. Jag funderade över om det är rimligt att låta 7-åringen städa upp efter 2-åringens exkrement-äventyr. Nej, var väl tyvärr svaret på det. Sen visade det sig att det nog bara var en ovanligt vildsint fis som steg över badvattnets yta.

Mikael är iväg på möte så nu ska jag läsa i lugn och ro (LUGN OCH RO HALLELUJA). Jag känner att jag stör mig på det här Slidings doors-greppet. Som tankeexperiment är det väl kul. Tänk om jag aldrig hade sett notisen om Mikaels blogg i GP liksom... men en roman på 500 sidor. Jag står bara inte ut. Men Lionel Shriver skriver underhållande så jag vill inte lägga ner heller. Vi får se vartåt det barkar. Mest tänker jag väl egentligen MEN SÅ SKILJ ER DÅ OCH KNULLA MED DEN DÄR SNOOKER-spelaren. Eller skilj dig ändå när det ÄNDÅ är aptråkigt i förhållandet. Hon säger det själv här, Shriver, vad jag tänker hela tiden under läsningen.

Tvätta.

Det finns en fördel (dock bara en!) med att tvätta så här våldsamt oregelbundet som vi gör. Man gräver längst in i klädkammaren i högarna av smutstvätt och bara "men här har jag en helt ny garderob!" och sen "aha... det är bara det att jag inte sett de här klädesplaggen sen JUNI".

Hela den här tvätt-cirkusen påminner mig också att jag skulle (ska!) feng shuia min garderob. Kanske inte så mycket fengshui egentligen. Mer hänsynslöst kasta det som inte används, sälja det som är värt något och hitta de där plaggen jag egentligen gillar men inte sett på grund av har en garderob som kräks om man gläntar på dörren.

Vilan.

Efter ett jäkla rännande är det skönt som FAN att landa i soffan. Särskilt om man filat fötterna, smort in dem och förpackat dem i plastpåsar. Redo att slänga upp dem i knät på Mikael så att han kan behaga/misshandla dem medan vi bränner av något avsnitt av Damages (3:e säsongen).

Tänk han den där gubben som var med i Filter som hade årskort på tåget och bara åker och åker kors och tvärs i Sverige. Det skulle jag vilja göra. Kanske inte som han men någon gång ibland. Ha en anledning att åka tåg lite oftare. Det är något alldeles särskilt att läsa när man susar fram genom städer byar åkrar ängar.

Fredaglördagsöndag.

Av någon anledning var det mest maten som hamnade på bild helgen som gick. Jag är ingen bagare direkt men fick ett infall när Tintolainen låg och sov och slängde ihop en lingonkaka sådär på en höft som alla livsstilsbloggare gör. Dock kändes det inte alls lika graciöst och tjusigt. Jag hade inte ingredienserna upphällda i någon 50-talsbytta innan jag slänge ner det i själva huvudbuken. Det ryker, kladdar och är mest jobbigt när jag bakar. Därför låter jag oftast bli. Jag HATAR kladd. Men. Jag är faktiskt ganska bra på det. Det är sant. Och prova lingonkakan. Den är jättejättejättegod och tog cirka fem minuter att göra. I och för sig hade vi bara några matskedar lingon så jag fick slänga i en ask trädgårdbär men det var ju bara gott såklart. Vinbär och björnbär liksom. Kan inte bli fel.

När jag just börjat knäcka äggen insåg jag dock att båda våra formar med löstagbar kant är kvar hos Henke och Johanna sedan nyår. Men jag hällde ner smeten i en sån där sockerkaksform.  Johanna och Henke är för övrigt just i färd med att flytta till Tokyo och med sig tar de allt de har i sin lägenhet. Eftersom vi ska köpa deras bil (stort och dyrt beslut 1 vi tog i helgen) kan vi säga att vi inte för över pengarna förrrän de lovat återböda formarna. Annars kanske formarna blir tvungna att emigrera till Japan de också.

I morse såg jag att Onekligen-Lisa gjort pannkakor till frukost och efter det rasade det in pannkaksbilder på instagram. Då kickade sötnerven in hos han i randigt och pannkakor varde det.

Annan mat i helgen: pizza (biancaneve som Helena tipsade om en gång och efter det är jag helt besatt) på Marsala, wrap på Zenith (varför skrotade de bagel???), söndagsmiddag med räktoast och plankstek på Bryggan, hamburgaren med liquid smoke och sen skärpte vi till oss med nyttigheten och åt kyckling med mangosalsa och sallad. Slut på matblogg.

Dyrt beslut 2: Beställde soffa. Turkos i howardmodell. Hur nöjd jag är med detta? Mycket mycket. Mindre nöjd med att vi nu måste vänta åtta veckor på att få den. När jag vill saker då vill jag saker nu. Inte om två månader.

Mera träna.

Hela gym-grejen gör mig nervös och därför går jag helt enkelt inte in i styrketräningsdelen. Vilket såklart är helt bisarrt när det dras pengar från mitt konto varje månad. Nu utnyttjar jag förvisso konditionsavdelningen ibland men alltså... det är ju inte normalt att inte våga gå in och träna i alla delar av gymet. Så nu har jag bokat gym-introduktiom.

På onsdag ska jag och, gissar jag, ett gäng pensionärer gå igenom de vanligaste maskinerna. Tyvärr är den här lilla introduktionen förlagd till kvällstid vilket garanterar full beläggning. Det kommer att vara folk överallt och jag kommer att bli nervös, svettas och missa allt.

Jag slog även till med ett pass bodypump på fredag. Nästa helg är med andra ord definitivt förstörd. Jag har aldrig haft så fruktansvärd träningsvärk i hela mitt liv (och då har jag ändå tränat m y c k e t i mina dagar) som två dagar efter mitt första pass. Det kändes som att någon hade gjort den gamla klassikern: spänna fast hästar i varje lem (armar och ben) och låta dem springa åt varsitt håll. I mitt fall gick kroppen dock inte av utan man lät även en galning gå loss över hela kroppen med ett baseball-trä. Exakt så kändes det. Och så kommer det bli igen för det var... ehrm... ett tag sedan jag tog ett bodypump-pass.

Konsekvent.

På vägen ner mot Sockerbruket vid Röda sten ältade Mikael sin "övervikt". Han suckade och stönade och sa att han skulle börja gå på pulverdiet. Bara äta sallad, kyckling och dricka vatten. På vägen tillbaka åt vi plankstek med béarnaisesås och drack en öl.

Hamburgare.

Till slut kom han hem med öl, kött och vin.

Och sen. Sen hälldes det i liquid smoke i färsen som skulle bli hamburgare. Hur gott?

JÄTTEGOTT.

Och mangosalsan var perfekt. Så här gör man den supergod:

Tärnad mango (fryst eller färsk spelar ingen roll), koriander (om man är lagd åt det hållet), hackad rödlök, hackad röd chili, hackad tomat, en matsked whisky och brunt farinsocker (eller någon annan sorts socker) efter behag. Salta peppra. Låt stå en stund så att det blir mjukt, saftigt och fantastiskt.

......

Mirijam bloggar om grejer hon inte kommer att hinna i helgen som man kan göra åt henne. Jag tar massagen. Men MIkael får utföra den. Jag tänker att det är bra att lägga upp det så här. Då kommer han känna sig tvungen att göra en riktigt bra och skön massage för att framstå som en riktigt "härlig" personlighet. Nej. Just det. Det tycker han redan att han är och meddelar gärna världen. Men han blir tvungen ändå. Skulle ju se ut som en jävla skitstil om Mirijam lägger till mig på den punkten och sen får jag maila henne och bara "du han gjorde inte det" varpå hon får stryka oss.