Kulturkrockar

I helgen var jag och spelade i Schweiz. Vi spelade på en liten festival med nordisk musik i en liten stad med ca. 80 000 invånare. Schweiz var vackert, människorna trevliga. Vi fick två personliga guider under hela vår vistelse, så att vi inte skulle känna oss vilsna eller försvinna och inte dyka upp på spelningen.. Sånt som man hört att Pete Doherty brukar göra..

Solen sken och det var aprilkänsla i luften. Folk satt ute och tog sig en kopp kaffe i våren. Ja, vår!  Snön hade börjat smälta undan och det var väl en 5- 10 +- Ljuvligt!

Dock var det en smärre chock när vi på schemat ser att vi fått speltid från kl. 20.15- 22.00. hm..Det måste ju blivit något fel? Tryckfel? 1 h och 45 min- Det spelar ju Bob Dylan. Jag har ju inte ens släppt en skiva än... Det kan bara inte stämma. Vi valde att betrakta det hela som ett tryckfel. Vi körde vårt set på 30 minuter som planerat, coh det var med förvånade och chockade om än lite arga miner publiken tog emot orden " This was our last song, have a great night..blabla.."

Vi fortsätte ut till artistloungen, börjar dricka lite öl.. Slappnade av.. Även om man har en lite märklig känsla av allt. Som när man var liten och gjort  något som man inte fick. Efter 10 minuter kommer arrangören för festivalen, en man i 50årsåldern, och ber att få prata med mig. Han ser lite nervös, stressad, allvarlig och djupt oroad ut. " Du måste spela längre, snälla!" var vad han ville. Tydligen var ölförsäljningen kopplad till stället där vi spelade- så när jag slutade så gick många gäster- Inte bra för buisness!

Efter att ha dividerat fram och tillbaka om vilka låtar vi skulle kunna köra, utan Edvin dessutom som direkt gått för att spela med ett danskt band, så bestämmer vi oss att- visst vi kör en halvtimme till...

Det var inte lika mycket folk som första gången, men arrangören var nöjd.

Kvantitet istället för kvalité var huvudbudskapet. Helt emot vår svenska mentalitet. Men man lär medan man lever, nästa gång är jag förberedd..

Kram banan, jan på stan

trots att jag upprepade gånger förklarat att jag bara pratar engelska , fortsatta tilltala mig på tyska eller franska. Jag låtsades tillslut förstå eller hålla med om vad