En av världens bästa låtar...

Att kora en av världens bästa låtar är nästintill omöjligt, och varför skulle man? Onödigt-.ja. För mig är det perioder i livet, sinnesstämmningar när olika låtar tycks nå en precis i den stunden. Förklara allt och kanske inget. En spegling av ens inre eller yttre verklighet. Vissa låtar som till, tårar helt plötsligt kan börja rulla nerför en kinder. Bara så..

Just like a woman är en sådan låt.

Kanske för att den påminner om mig. Kanske någon jag känner eller någon som jag kände en gång.

Dylans version i all ära, men måste erkänna att för mig tar Roberta Flacks version den till helt nya dimensioner. Den rymmer alla känslor, all sorg, barriärer, rädslor, hat, kärlek. Den får mig att gråta.

Flickan som går i för stora skor. Att hålla en fasad. But she breaks just like a little girl..

I break just like a little girl.

Kanske är vi alla männsikor som försöker gå i någon annans skor, för stora skor. Alla skor utom våra egna. Vilka är våra egna?

Lite filosofi så här på en söndag eftermiddag.. tada!( haha)

Kärlek,

Tilde