Garfield Minus Garfield is a site dedicated to removing Garfield from the Garfield comic strips in order to reveal the existential angst of a certain young Mr. Jon Arbuckle. It is a journey deep into the mind of an isolated young everyman as he fights a losing battle against loneliness and depression in a quiet American suburb.

jag är visst född på en onsdag, det betyder följande:

Onsdagsbarn får lida ont. Onsdagsbarn är kärt besvär. De som är födda på en onsdag har i regel snabb uppfattningsförmåga, de är intelligenta och läraktiga, men de kan ofta vara självsvåldiga. Onsdagsbarn är argsinta och envisa.

vilken dag är du?

OH NO

eller egentligen inte, utan jag läser psykologdelen Insidan på DN och förstår mer vad de menar i denna korta text 1000 gånger bättre än de fåniga terapeuter jag pratat med. kunde de inte bara sagt såhär från början istället så hade jag vetat mer för länge sen? jag började ju tro att jag hade ADHD på riktigt.

läs hela frågan till Insidan HÄR --- (OBS nu är inte jag otrygg på så sätt att jag blivit slagen eller något sånt ångest i barndomen som personen som skrev själva frågan, utan jag har mest flyttat så ofta under hela min barndom att jag lärde mig att aldrig fästa mig vid någon eftersom de ändå skulle försvinna. vi flyttade i snitt var 18e månad och jag tycker det var fantastiskt intressant på alla sätt men just den här grejen med att inte knyta an till andra människor och ha tillit visade sig vara en dålig bieffekt. och så lyssnade ingen så noga på mig så jag antar att det är därför jag skriver för då kan jag ändå säga något utan att.. tja jag vet inte? jag kan i alla fall säga saker till punkt. och jag tror alltid att jag är dålig när jag inte är glad så då tror jag inte att folk tycker om mig, så när jag har pojkvänner kan jag ibland sparka bakut och bli helt arg för att testa dom antar jag för jag litar inte på att de gillar mig även när jag är "dålig".)

jösses vilket gnälligt medelklassproblem.

svaret från Insidan:

"Du skriver att du idag är en genuint glad och positiv person, på samma gång som du har rum inom dig med mörker och destruktiva känslor. Låt mig introducera dig till ett resonemang om hur uppväxtåren som barn fortsätter att prägla våra sätt även som vuxna att knyta an till människor.

Grovt beskriven finns det två olika anknytningsstilar som är resultaten av våra erfarenheter som barn i förhållandet till våra föräldrar. I ena gruppen finns de trygga. I den andra gruppen finns de otrygga. Den trygga gruppen tycker att det är relativt enkelt att komma nära andra människor, och hittar ofta någon att vara tillsammans med. De oroar sig sällan för att bli övergivna. De otrygga tycker att relationer är svårt att lyckas med, och väljer ibland att leva ensamma. Otrygga har ofta vuxit upp med föräldrar som haft svårigheter att se barnets behov, ge närhet och bekräfta barnets känslor, och ibland inte tillåtit känslorna att överhuvudtaget finnas. Till exempel en förälder som avvisat barnet när det visar ilska eller ledsenhet, och bara gett närhet när barnet varit nöjt och lugnt.

Och här finns en paradox. Personen med en otrygg anknytningsstil beskrivs samtidigt med en viss förenkling ofta på det här sättet: De är mycket sociala. De är bra på att få andra att må bra. De är uppskattade, eftersom de är ordningsamma och alltid positiva. Ibland får de höra att de nästan är för perfekta. Samtidigt som de inte känner sig bekväma med att komma riktigt nära andra människor. De tycker inte om att vara beroende av andra. De känner sig avslappnade enbart när de är ensamma. Närhet väcker en rädsla för att bli avvisad, samtidigt som den lockar.

Anknytningsforskningen säger att här finns en koppling mellan barndomens tidiga erfarenheter före tre års ålder i form av känslominnen och vuxenlivet, som är så inlärd och närmast automatiserad att vi sällan själva är uppmärksamma på hur sådana minnen styr oss. Men minnena finns där under ytan som en modell för hur relationer fungerar. De styr oss, och vi förvånas ofta över hur vi beter oss. Känner du igen dig så här långt? Kan detta vara en möjlig förklaring till dina upplevelser?

Vägen till förändring är att göra nya upplevelser som utmanar barndomens erfarenheter och som hjälper oss att bygga upp en inre trygghet. Först då kan vår relationsmodell börja ändras i en annan riktning. Det kan handla om att när vi vill dra oss undan ska vi göra tvärtom, närma oss, och våga visa tillit istället för att exempelvis distansera oss. När vi inte vill visa vad vi känner ska vi istället öppna oss och berätta om våra känslor. När vi vill vara perfekta ska vi våga vara bristfälliga, och till och med besvärliga.

Du undrar om du ska ignorera den längtan efter en person med samma mörker inombords eller om du ska leta efter den personen. Jag har inte något ”Ja” eller ”Nej” svar till din fråga. Det jag kan berätta för dig är att jag har träffat många personer med liknande dilemma. Många som hade träffat en person med samma bakgrund upplevde, i början av relationen, en stark känsla av gemenskap. De kunde beskriva känsla som om ”jag har hittat hem”. Några har kunna övervinna tillsammans med deras partner de svårigheter som det innebär att inte ha en trygg familjehistoria att relatera till. För några har den inledande känslan av gemenskap övergått till ett mycket konfliktfyllt förhållande.

Mitt förslag är att du börjar med att läsa boken ”Hemligheten. Från ögonkast till varaktig relation” av Dan Josefsson och Egil Linge. En annan bok som jag varmt rekommenderar är: ”Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom” av Ben Furman. Prova att gå i terapi. Under guidning och uppmuntran från en psykoterapeut kan du lära dig som vuxen att få ett tryggare sätt att knyta an till människor, som gör att du kan lämna barndomens relationsmodell bakom dig."

OKEJ CHECK! TACK INSIDAN NU ÄR JAG NORMAL!

från DN.se: Att skriva sms och spela spel på mobiltelefonen kan göra ungdomar till tum-missbrukare. För den yngre generationen är tummen, snarare än pekfingret, förstahandsvalet — även till hissknappen.

- Vi ser en risk med den här intensiva tum-användningen som framför allt ungdomar utsätter sig för. De använder tummarna väldigt ofta, länge och med en hög hastighet, säger ergonomen Ewa Gustafsson vid Göteborgs universitet.

Varje dag skickas drygt 37 miljoner sms i Sverige, enligt Post- och telestyrelsen. Ett knappande som kan få konsekvenser. Tummen, konstruerad för att vara ett grepp-verktyg, är inte tränad för en så intensiv användning.

- Risken finns att man får förändringar på tummens leder, seninflammationer och att senfästen reagerar. Det gör ont helt enkelt. I vissa fall kan man också uppleva domningar och pirrningar, framför allt i underarmen, säger Gustafsson.

Våra nya vanor gör också att vi använder våra tummar vid allt fler tillfällen än tidigare.

- Jag tror att det sker en övergång från pekfinger till tumme i många fall. Den äldre generationen sticker fram pekfingret för att trycka på något medan den yngre generationen har banat in tummen som första val, säger Gustafsson.

bild från världens bästa film even cowgirls get the blues

jag kom på igår att jag skulle kolla upp vilken mutant som har grönt hår i x-men universe för det är ju jag, och lo and behold så fann jag en som var ond som heter vertigo och som kom från the savage land där hon bor bland *GULP* dinosaurer! ja det är sant. och hennes krafter var att göra andra människor yra, så pass yra att ja, de till och med somnade. det är ungefär som min kraft att dra folk i fördärvet med yra-stöl!

såhär sa jag innan upptäckten av vertigo till anna: "annnaaaa tänk om jag är en i x-men med grönt hår och så skulle jag kunna smyga, beama och ha en dinosaur med laserpistol som kan spruta öl och så skulle jag bo i ett tält som såg ut som en pyramid." och så blev det nästan sant när jag fann vertigo några minuter senare. åh är jag den nya saida? kanske. eller bara en person med adhd. det kan vara vilket som.

min syster cornelia sa imorse att magnetos dotter polaris också har grönt hår. jag har alltid gillat polaris men hon är ihop med havok, och havok är ju bror med cyclops och han har jag aldrig gillat så palla de familjehögtiderna liksom om man vore polaris? dock såg jag james marsden - skådisen som spelar cyclops i x-men på sunset boulevard i hollywood för några år sen, jag och syrran tappade nästan ögonen. sen plockade vi upp dom och sa till varann: "GUD SÅG DU HUR KÄR HAN BLEV I OSS???!! åh cyclops. inte ska väl du! FNISS". sen drack vi öl på roosevelt hotel och pratade om hur kär james marsden/cyclops var i oss och hur jobbigt det var att han liksom ringde hela tiden och ba följde efter oss hela tiden.

james marsden ser för övrigt exakt ut som mitt sambo-ex mackan så det blir lite perverst men jag, och många andra fröknar, är ju som bekant svaga för skäggiga små brunetter.

ok, vilken x-men universe eller seriefigur är du? kolla HÄR och berätta, tipsa gärna också om fler seriesidor.
fakta vertigo info: jeans h&m, tröja second hand, gammal spetströja, monki glasögon, vans, blaskan är MADs IT-special från 2000

tack brodie bruce för länkarna!

1. igår tränade jag. LAME
2. sen gick jag hem och åt äcklig äggsallad till middag. LAME
3. sen hade jag inget att göra för jag hade ingen dator. LAME
4. sen kolla jag på simpsonsfilmen men den var superdålig så jag stängde av. LAME
5. sen fick jag temptations-mms av skäggige brunetten, det var inte så lame.
6. sen försökte jag läsa en john irving bok. LAME
7. sen fotade jag småsaker i min lägenhet, det var inte heller så lame men det varade inte så länge, se nedan.
8. sen gick och la mig halv nio och läste en gammal bok om demonology men då blev jag old school paranoid och började möblera om saker i lägenheten för att inte evoka något, och somnade inte förrän sent (men det skulle vara roligt att testa på kristallen men vänta, då skulle det ta ett dygn att evoka bort det sen, och sen rensning på det och alla där. dålig idé) . LAME
9. gårdagen var med andra ord lika tråkig som ett avsnitt av one tree hill följt av greys anatomy och sen en repris av unga mödrar på danska.

knulla

knulla

knulla

knulla

folle

mäsk

penis

häst

robot

krig

öl

*...* livet är hårt för skribentfingrar ibland när de måste skriva så noga så noga, det enda som hjälper då är att låta dem balla ur på ett annat digitalt papper.

1. horn
   
2. tårar
   
3. katt-tassar
   
4. terry richardson
   

fakta fun info: tröja länsad från mammas 90tals garderob, jeans h&m, gamla skor, grön hårfärg från directions apple green + noga asian poses