Terra är kanske tillbaka med nya perspektiv men låter fortfarande minst lika bra som sist vi hörde dem. Med Jävla EP:n i ryggen är de redo att inta Oceanen på lucianatten för att genomföra ett av årets allra sista gig.
Det har börjat skymma över Gamlestaden och det industriliknande område där Terras tillfälligt lånade replokal ligger. Väl inne i repans värme återfinns samtliga bandmedlemmar (Alexander Jubell, Karl Sundström, Mathias Ek och Petter Lagerlöf), något som under de senaste åren kanske har varit mer av en raritet än vardag.
Karl berättar att det har varit en rörig tid och att det hann bli ett ganska stort glapp mellan påbörjandet av Terrarism och Jävla EP:n. Det var viktigt att ha ett nytt perspektiv samtidigt som Terras sound och sätt att spela på skulle behållas. Under arbetet med EP:n hann de även med att samarbeta med två nya producenter, Alex Bergil samt Kevin Andersson som har producerat och skrivit med Sarah Klang. Men trots de radikala idéerna om förändring som bandet lekte med i början av processen landade ändå slutresultatet i något som låter väldigt mycket som Terra.
Alexander: Vi har hela tiden olika teser kring hur vi ska jobba mer produktivt och med mindre angst. Så att man inte känner att ingenting stämmer eller fungerar mot slutet, att man kan vara så jävla förvirrad och desorienterad i processen att man inte vet om det ska vara en gura eller maracas i versen. Vi försöker arbeta på olika sätt varje gång så att vi slipper det. Första gången var det lite tuta och köra, men man satt ändå där och slet sitt hår. Sedan satt man efteråt och funderade på hur väl valt det man hör på albumet egentligen var. Nu gick vi in med de tankarna inför den här processen och tänkte att vi inte skulle hamna i en sådan situation. Allting skulle vara valt och vi skulle veta, men då blev vi nojiga över att välja detaljerat hela tiden istället.
Karl: För min del var det att jag ville skriva texter som jag hade haft med mig länge. Mitt problem är att jag sätter ribban högt, jag siktar jag på att det ska bli så fruktansvärt övermänskligt jävla bra allting. Då är jag också låst för jag lyckas aldrig komma till den nivå jag vill leverera på. Det är när jag ger upp det som det blir Terralåtar och då blir de så bra som man kan göra dem. Jag tycker att det blev riktigt bra i slutändan, men det var en brokig process som tog lång tid. Därav Jävla EP:n, det är så vi har refererat till den.
Bandet erkänner att de egentligen gillar att gräva ned sig i albumformatet, så att det skulle resultera just i en EP denna gången var inte en ren självklarhet. Låtarna hade dock sitt alldeles egna sammanhang och kanske var det just ett EP-släpp som behövdes innan Terra satsar på album nummer två.
Karl: Uppenbarligen håller vi inte på med detta för att ha den bästa affärsplanen eller tjäna mest pengar. För oss handlar det bara om att vi vill vara så true som det bara går att vara. Det är det enda som är viktigt, att vi får göra den här grejen på exakt de villkor som vi har skapat för oss själva.
Terra. Foto: Amanda Båmstedt
Hur är man true i ett kapitalistiskt samhälle?
Karl: Man skiter i det bara. Jag såg någon musikkrönika härom dagen som skrev om hur synd det var om Robyn som måste arbeta med Red Bull för att det inte finns någon annan plattform. Men hon måste inte jobba med Red Bull. För det första är hon rik, så hon måste inte tjäna asmycket pengar. Men om hon nu känner att hon inte har så att det räcker så kan hon arbeta med något annat en dag i veckan, hon är inte tvingad att arbeta med nazister. Hur är man true i en kapitalistisk kontext? Man skiter i det bara?
Mathias: Det går inte att skita i det för man lever i det, men konsten får ändå stå för sig själv. Man ska göra det man vill göra, så får det gå som det går.
Alexander: Konsten kommer aldrig att påverkas ändå, mer än ur den aspekten att det är svårt att få tid och utrymme att göra den. Konsten prioriteras inte i vårt samhälle och det är problematiskt om man behöver pengar för att finansiera projekt, att det inte finns. Istället får man vränga sig ut och in, men den får ändå stå för sig själv när den väl ska göras, när den väl hittar sin lilla tid.
Det är det som är det kluriga, att kunna betala hyran samtidigt som man gör något som man tycker är viktigt och genuint.
Mathias: Ja, det måste finnas någon mellanväg. Det kan inte vara så att man antingen är superkommersiell eller obskyr och okänd. Man måste kunna få göra det man tror på och göra det utan att skämmas för att man anstränger sig. Självklart måste man söka exponering för att hitta lyssnare. För ett band i vår storlek finns det väldigt många människor runtom i Sverige som hade gillat vår musik men som inte har fått en chans att upptäcka den än. Det är klart att vi måste hitta vissa kanaler där vi kan nå ut med våra grejer också. Sedan behöver det inte innebära att vi samarbetar med olika varumärken, men om man nu gör det så kanske man väljer ett varumärke som åtminstone till en bråkdel representerar de ideal man står för.
Karl: Jag kan känna att ett varumärke kan få använda vår låt om man får pröjs för det. Det finns ingen skam i det. Däremot är hela Red Bull-prylen ett bra exempel på när man associerar sig med ett varumärke som är helt fucked up. Sedan kanske inte alla visste om allt sedan innan, det känns som något som har uppdagats. Men om McDonalds ringer och säger att vi får 500 000 om vi är med och gör en meal, en Terra-meal, då säger vi nej.
Vad skulle det vara i en Terra-meal?
Petter: Vegetarisk burgare med bacon och en lättöl!
Alexander: Den ska vara vegetarisk i alla fall.
Karl: Nej, vi ska inte göra ett jävla McDonaldsmeal, vi säger nej!
Mathias: Det man kan stirra sig blind på när det gäller Red Bull är att det är en rik mediemagnat som är sjuk i huvudet som äger det och är främlingsfientlig, väldigt höger och har en konstig syn på allt egentligen. Men faktumet är att det är en jävla energidryck. Det är riktigt osexigt i sig, vad ska man däri och rota?
Terra. Foto: Amanda Båmstedt
Imorgon spelar ni på Oceanen, hur känns det?
Mathias: Det är så kul att det har sålts så mycket förköp och att folk verkligen kommer för att se oss. Den grejen har vi inte riktigt gjort innan – en exklusiv spelning där bara vi spelar där det ändå är ett inträde och man kan köpa förköp. Annars när man spelar på en scen där det ändå kommer att dyka upp folk framåt kvällen, exempelvis när man spelar på Pustervik där folk gillar att vara, kan man stå och tänka “vilka är egentligen här för att se oss och vilka är har bara snubblat in”. Men nu kommer alla som är på Oceanen att vara där för att se oss. Det skapar en speciell stämning.
Karl: Det är verkligen vår kväll och publikens förhoppningsvis. Det är peppade förutsättningar för att ha en konsert, man vet att det kommer bli gött och vi ska göra det så bra vi kan. Jag är så sjukt taggad!
Petter: Det känns som att vi får skärpa till oss.
Hur är Terra på fest?
Mathias: Vi är ganska brokiga. Kalle är extremt social, gillar att röra på sig och prata med många olika människor, rena mingelmästarn. Petter är kanske mest tillbakadragen, han sitter gärna på samma plats i en soffa med en öl. Jag blir lite orolig för jag vill hålla ihop flocken hela tiden, så jag springer runt mellan alla jag känner.
Alexander: Du kommer ofta in i rum och kollar av och ser till att alla har det trevligt och går ut igen.
Mathias: Alex brukar jag aldrig hitta, han är alltid någon annanstans.
Alexander: Jag tror ändå att vi är bra på fest tillsammans, vi kompletterar varandra som enhet.
Efter spelningarna på Oceanen och Babel i Malmö kommer Terra att börja arbeta på album nummer två och kanske tar det inte riktigt lika lång tid denna gången innan vi får höra ifrån dem igen.
Karl: Det känns som att det finns mycket kvar. Jag tror att det kan verka lite så att när man släpper fyra låtar två år efter att man har släppt sin fullängdare så tror folk att man inte hade mer att ge. Men så är det verkligen inte. Vänta bara. Det känns sjukt peppat för framtiden och vi är mycket bättre som band nu jämfört med hur vi var innan.
