114. Allsvensk stämning

Checka Bebben, den spjuvern. Nummer fem från vänster, eller två från höger. Kalla det vad du vill du, men han älskar hur som helst med kameran som en äkta modell.

Idag Halmstad BK hemma. Vid seger tar vi oss upp två placeringar, till en sjundeplats. Det är långtifrån bra, men det är bättre än nionde. Framåt kamrater!

108. »Snart skiner Poseidon«

Nuff said eller hur?

98. En helvild situation

Du! Kolla bilden. Hjärnblödning de luxe, om man säger.

°• °• °• °•

Jag har lite problem med Djungeltrumman. Det är därför jag inte skriver. Jag har inte sagt något till dem. Problemet är egentligen inget problem per se, men det stör mig att jag inte kan blogga från mobilen. Nya Tumblr för iPhone till exempel. Just sayin'.

°• °• °• °•

Tobias Hysén skriver på till 2015. Jag hade glömt bort att Brügge varit här och dragit i honom. Nu blir pytt och Europaäventyr omvartannat här ett par år framöver. Det är vi värda. Svensk fotboll behöver spelare som Tobias. Riktigt bra spelare som visar för de yngre att det är tufft att stanna kvar. Om än bara för en eller ett par säsonger. Det här är årets i särklass viktigaste nyhet. 

°• °• °• °•

Ni som är i Gagnef, what up? Drick mycket vatten och dela inte ihoprullade pengar.

°• °• °• °•

83. Just sayin'

Oavsett hur det går ikväll vill jag bara säga att maratontabellen aldrig ljuger. Där har ni den.

77. Rösten

Jag har börjat röka. Rösten låter således lite mer annorlunda varje morgon. Intressant och lite sexigt, om du frågar mig. Jag siktar på att inom en relativt snar framtid låta som señor Johnston i klippet ovan. Känner på mig att det är mentolcigg som är geniet i hans skeva pipa.

Att sjunga på fotbollsmatcher ger min röst en ganska mjölkig heshet dagen efter. I måndags såg vi Blåvitt spela bra mot Kalmar FF.  Och som vi sjöng. Lite mindre än vanligt, men ändå så Rydström hörde oss. Igår var jag mjölkhes och lite sexig på rösten. Sån är jag; mjölkig och lite het. Kontradiktion?

Nu sover vi tycker jag. Puss, g'natt!

76. Bollsport

Jag älskar fotboll. Jag gläds när det går bra, lider när det inte gör det. »All in the game«, sa Omar i The Wire och jag känner trots allt lite tröst i de orden en dag som idag. Trots att även jag känner iskylan från bråddjupet av den allsvenska tabellen.

Jag förstår de som kräver att få se Jonas Olsson tjärad, fjädrad och kölhalad. Och även jag ifrågasätter rokaden han gör på mittfältet när vi är på god väg att stänga matchen. Ett, inom citationstecken, offensivt byte som fick motsatt verkan. Ett rent alibibyte för att lura de ca 12.000 som tagit sig till Gamla Ullevi för att få god fotbollsunderhållning. FAiL!

Jag hade varit nöjd med 1-1. Men att han valde att backa hem istället för att satsa ytterligare lite framåt för ett segermål förstår jag inte alls. Han är inte karl nog för sin hatt och vi mötte ett lag som med all säkerhet kommer att lägga rabarber på Fat Cat Johanssons pokal i slutet av säsongen. Men att alibibyta vid den tidpunkten och förändra matchbilden till motståndarnas fördel är inte okej på något vis. Så här står vi nu efter tre matcher på noll poäng. Enter förändring.

Change – Yes we can!

Så, byter vi tränare? Vad annars ska vi göra? Vi behöver medvind och medgång och frågan är om Jonas Olsson är mannen som får ekipaget på rätt köl igen.

Det har snackats om Lagerbäck – som förmodligen redan är underrättad och kommer att presenteras inom en snar framtid.

Tom Prahl har det tufft, men frågan är om han pigg på att flytta. Han är väl redo att gå i pension vilken dag som helst, dessutom.

Torbjörn Nilsson. Då en av världens mest lovande spelare och nu tränare i Göteborgs FC. Känns sval eftersom han har jobb och känns som killen som slutför sina uppdrag innan han ens reflekterar över något annat.

Ett wild card som jag gärna skulle se är guldtränaren från 2009, Mikael Stahre. Efter en mindre lyckad sejour i Grekland är han nu arbetslös(?). Han hade i min mening varit ett steg i rätt riktning. Okej, nu är relationen mellan IFK Göteborg och AIK Solna präglad av motsättningar som går tillbaks till tiden då Jesus spelade för båda föreningarna, men jag vet att Stahre har det vi behöver. Han har tränat lag på hög nivå och är van att vara hårt ansatt från fans och ledning. Dessutom har han en attityd som jag tror hade gjort oss gott. Precis den attityden som gör att man vinner tuffa och jämna matcher.

Men det som talar emot det är väl just katt och råtta-relationen klubbarna emellan. Men jag tror att Stahre hade gillat utmaningen.

Att spelet skulle bli destruktivt och cyniskt med Lagerbäck goes without saying, och det är inte nödvändigtvis en katastrof. Han har ett sensationellt bra cupfacit som få andra tränare kan matcha. Och cyniskt spel rör mig inte i ryggen så länge vi vinner matcher och tar poäng. Lagerbäck känns lite väl väntat. Ge mig en skräll!

Så nu när alla med blåvita hjärtan skriker »avgå«, ställer jag mig lite avsides och hoppas på en skräll. Att vi tänker lite lateralt och frångår redan tänkta tankar. Så jag skriker, »frångå« eller »avvik«.

Jag kommer aldrig att sluta älska Blåvitt, även om vår relation befinner sig i en svacka. Det är aldrig kul att förlora, och min vän Andréas sa det så bra, »Det känns som att man blir bestulen på en glädje som man egentligen har rätt till«, och Omar svarade »It's all in the game, yo! All in the game«.

75. »Snart skiner Poseidon«

Idag spelar IFK Göteborg mot Helsingborg i allsvenskan. Det är dags nu. Vi behöver det. Vi är värda det. Så snälla Göteborgskamrater, ge oss en seger!

47. »46. Årets julklapp«

46. Årets julklapp

Att IFK Göteborg slutade på sjunde plats i årets upplaga av allsvenskan har vi glömt sedan ett par veckor tillbaka. Nu blickar vi istället framåt mot säsongen 2011.

När jag ser på fotboll klappar mitt hjärta lite extra för Blåvitt. Bor man i Göteborg och är utrustad med hjärta och hjärna är det helt klart laget man diggar. De som hävdar annat bör känna efter lite extra och ta en titt på tabellen som aldrig ljuger, även om den inte berör hjärta lika mycket som hjärna.

Inför säsongen 2009 fick IFK Göteborg en ny arena. Det spelades andra matcher på arenan, men få var lika lika viktiga som våra. Till våra matcher kom det folk och laget spelade som mesta mästare ska göra på hemmaplan. Jag befann mig på vuxensektionen Levande sittplats. Där bestämmer känslorna om man sitter eller står upp. Under säsongen 2009 satt vi inte en enda gång. Jag minns att Thomas klagade på att vi hade pröjsat för stolar vi aldrig använde. Han hade helt klart en poäng, men när laget spelade som de gjorde vore sittande en skymf mot laget.

Huruvida de satt mer på Levande sittplats säsongen 2010, vet jag inte. Jag saknade årskort och besökte endast ett par matcher. Då satt vi lite. 

Levande sittplats är arenans helt klart bästa plats om man som jag är vuxen, trött och älskar starköl och Blåvitt. Jag trodde aldrig att jag skulle få tillbaka min plats till nästa år. Men det verkar nu som att det är löst. Mot SM-guld, stående, mellan Finn på 166:an och Jonas på 168:an.

Årets julklapp!

10. Jag är din jockey (bliv min lilla häst)

På torsdag smäller det. Blåvitt möter Örebro på Gamla Ullevi och i baren på Levande sittplats spelar Adam och jag skivor. Nya och gamla hits i en salig blend. Lös en biljett och kom förbi!

Senast jag spelade skivor var det inför ett klientel som bar särk och hette Petrus, Matteus, Herodes, Barabas och Judas. Senast jag spelade skivor gick Jesus omkring i shorts och njöt av sommarlovet, men hade ändå lite kval över det underkända träslöjdsbetyget. Jag känner lite kval inför gigget. Det var ju så länge sedan.

På bilden spelar Adam skivor på Jazzhuset. Jämte honom står Plåt-Erik som också skriver blogg här på Djungeltrumman. Han gillar inte Blåvitt.