118. To whom it may concern
Speaking from the tongue of an experienced simpleton who obviously would rather be an emasculated, infantile complain-ee. This note should be pretty easy to understand. All the warnings from the blogg 101 courses over the years, since my first introduction to the, shall we say, ethics involved with independence and the embracement of your community has proven to be very true. I haven’t felt the excitement of writing to as well as creating blogginlägg along with reading and writing for too many years now. I feel guilty beyond words about these things. [...] The fact is, I can’t fool you, any one of you. It simply isn’t fair to you or me. The worst crime I can think of would be to rip people off by faking it and pretending as if I’m having 100% fun. [...] I’ve tried everything within my power to appreciate it (and I do, God, believe me I do, but it’s not enough). I appreciate the fact that I and we have affected and entertained a lot of people. It must be one of those narcissists who only appreciate things when they’re gone. I’m too sensitive. I need to be slightly numb in order to regain the enthusiasms I once had as a child. [...] There’s good in all of us and I think I simply love people too much, so much that it makes me feel too fucking sad. The sad little, sensitive, unappreciative, Aries, Jesus man. Why don’t you just enjoy it? I don’t know!
[...]
I have it good, very good, and I’m grateful, but since the age of seven, I’ve become hateful towards all humans in general. Only because it seems so easy for people to get along that have empathy. Only because I love and feel sorry for people too much I guess. Thank you all from the pit of my burning, nauseous stomach for your letters and concern during the past years. I’m too much of an erratic, moody baby! I don’t have the passion anymore, and so remember, it’s better to burn out than to fade away.Peace, love, empathy.
------
Det här är alltså mitt sista blogginlägg på Djungeltrumman. Sknar ni mig kan ni kan ni följa min Tumblr, eller på Twitter.
117. Semester I
Imorgon, torsdag, går Tenggren på semester. Här kommer en liten lista på tänkbara aktiviteter för fyra veckors ledighet.
Bada, sola, vila. läsa och se på tv när vädret tillåter. Byta kläder mer sällan, besöka vänner på deras lantställen och skicka vykort till mor och far. Strunta i att raka mig och lära mig spela the blues övertygande. Hitta på ett bra salladsrecept och vara klädsamt förmäten och lite full
116. Diskopris
Det var Tony och jag. Det var '92. Vi var tolv och sugna på vuxenlivet. Inne på diskot dansade våra klasskamrater. Vi satt i en bastu och snusade. En hel dosa var. Sedan kom en norsk vaktmästare och sa att vi skulle gå hem. Så vi gjorde det. Eller vinglade, snarare. Dagen efter var vi bakis. Jag snusade inte på ett tag efter det.
115. Är du sjuk?
En gammal, men ack så välbekant indiesjukdom är Devarbättreinnannågonannanhadehörttalasomdemologi. Så när du hör någon yttra, »De var mycket bättre på deras tidiga singlar, innan de släppte plattan«, beror det sällan på att uttalandet stämmer. Nej, det är ett sjukdomstillstånd som innebär att personens favoritband blivit poppis.
När personen lyssnar på till exempel WU LYF:s debutplatta »Go Tell Fire to the Mountain« känner hon att de skitiga demoversionerna som cirkulerat på nätet en tid är vassare än de på skivan. Helt i linje med diagnosen.
Likförbannat kommer hon se dem i Domkyrkan under Way Out West och yttra de välbekanta orden. Gäspande, helt likgiltig med slapp handled och Benson & Hedges. Smärtsamt indie.
114. Allsvensk stämning
Checka Bebben, den spjuvern. Nummer fem från vänster, eller två från höger. Kalla det vad du vill du, men han älskar hur som helst med kameran som en äkta modell.
Idag Halmstad BK hemma. Vid seger tar vi oss upp två placeringar, till en sjundeplats. Det är långtifrån bra, men det är bättre än nionde. Framåt kamrater!
113. Helgen vecka 29
Inser att jag lyckades maila in ett blogginlägg. Inte helt hundra, om du frågar mig. Dispositionen är horribel.
Det blev segling. Bilder från äventyret, ackompanjerat av min underbara prosa kommer inom kort.
Så är det ställt!
111. Sail away
Det är något med vatten som tilltalar. Jag kan inte riktigt sätta tummen på vad men något är det. Idag beger jag mig iväg på böljan den blå och återkommer på söndag. För liverapportering följ mig på Twitter: @p_tenggren.
Skepp å hoj motherfuckers!
110. Lunch in Paris
Paris Hilton går från klarhet till klarhet. Nya looken är helt klart het.
D A G E N S : Pannbiffar med hackat enrisrökt sidfläsk – oerhört närproducerat. Till detta: färskplugg ärtor gräddfil och lite machésallad. Smaklig spis yO!
109. Sly
– Tjena det är Sly. Ville bara säga att jag känner mig extremt töng idag. Alrighty bye-bye.