Har du vaknat och sett en mörk skepnad stå bredvid dig? Kanske har du försökt skrika eller resa dig upp utan framgång? Det kan vara så att du lider av sömnparalys, ett än så länge relativt outforskat tillstånd i hjärnan.
– Hjärnan beter sig som att den befinner sig i djupsömn fast du känner att du har vaknat. Du kan ta in ljud och andra intryck men många områden i hjärnan är fortfarande i sovande läge och kroppen är paralyserad, berättar Jan Hedner, professor och överläkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Cheyenne Grainger, 26, har lidit av sömnparalys under större delen av sitt liv. När hon var yngre drack hon mycket alkohol eller rökte gräs för att slippa sina paralyser, som försätter henne i ett svårt ångesttillstånd.
”Jag ser ofta skuggor med stora munnar som står bredvid mig”
– Det är en kombination av ren skräck i samband med hjälplöshet och dödsångest. Jag ser ofta skuggor med stora munnar som står bredvid mig och klappar sina händer högt precis vid mina öron, berättar hon och fortsätter:
– Nu är jag helt nykter och brottas med det här varje kväll, men jag försöker gå in med inställningen att det ska bli en bra natt.
Jan Hedner säger att man ännu inte vet exakt vad sömnparalys är eller vad det beror på. Paralyserna är ofta förknippade med hallucinationer och känslan av en ”ond närvaro”.
– Det finns en oklarhet i det. Men det finns inga bevis för att det skulle skada hjärnan på något sätt. Däremot upplever många att det är fruktansvärt obehagligt och de blir rädda.
Rebecka Björk, 25, menar att hennes besvär med sömnparalys förvärras under stress.
– Jag har haft problem med sömnen sedan jag var 14–15 år, men om jag har ångest eller är stressad kommer paralyserna som en följd av detta. Vissa gånger kan också mardrömmar övergå i sömnparalys, säger hon.
”En gång var det ett rovdjur som klättrade upp på mig och skadade mig.”
Skillnaden mellan vanliga mardrömmar och sömnparalys förklarar Rebecka med att upplevelsen av en sömnparalys är mer verklig.
– En gång var det ett rovdjur som klättrade upp på mig och skadade mig. Jag kunde varken fly eller försvara mig. När jag minns detta så blir det minnesbilden av en verklig händelse snarare än en dröm.
Både Cheyenne och Rebecka är till viss del rädda för att sova i allmänhet och att sova ensamma i synnerhet.
– För ett par år sedan ringde jag min bästa kompis klockan halv fem på morgonen efter att jag haft en svår paralys där jag trodde jag skulle dö på riktigt. Han mötte upp mig halvvägs till honom och jag sov på hans soffa i en vecka, berättar Cheyenne.
Finns det en räddning för sömnparalytikerna? Både ja och nej, enligt Jan Hedner.
– Jag har svårt att se att man skulle göra ett ingrepp eller liknande, det handlar snarare om att jobba med yttre faktorer, som sina rutiner.
Han understryker att problemen ofta är temporära och förvärras i samband med till exempel tentaperioder eller jetlag, som i många fall ger ett underskott på sömn.
– Det slarvas mycket med sömnen, så att försöka sova mycket och regelbundet är något som kan hjälpa. Det finns också läkemedel som reglerar djupsömnen, och med dessa kan risken för sömnparalys minska.
