Säga vad man vill om idén att skildra Romeo och Julia som animerade trädgårdstomtar men nu har filmen Gnomeo och Julia fått en uppföljare. En i vilken kärleksgnabb tar alldeles för mycket plats, enligt skribenten Sophia Håkansson.

I uppföljaren till Gnomeo och Julia (2011) har vi förflyttat oss till en ovårdad trädgård mitt i centrala London. Gnomeo, Julia och de andra trädgårdstomtarna har precis flyttat in från landet och paret utses till nya ledare, med uppgiften att göra trädgården hemtrevlig.

Det tar inte lång tid förrän Gnomeo känner sig åsidosatt av Julia och deras bekymmer förvärras när alla trädgårdstomtar plötsligt försvinner. Snart befinner sig den arroganta detektiven Sherlock Gnomes (Johnny Depp) och hans sidekick Dr. Watson (Chiwetel Ejiofor) i deras trädgård, redo att lösa mysteriet. Kan det vara Sherlocks ärkefiende Moriarty som ligger bakom dådet?

Jag är väl medveten om att jag inte tillhör filmskaparnas tänkta målgrupp, men här finns också vissa element som nog inte heller kommer att gå hem hos den yngre publiken. Moriarty ser ut som en förvuxen bebis med alldeles för stora tänder. Är han gullig eller bara obehaglig? Det är också alldeles för stort fokus på kärlekstramset mellan Gnomeo och Julia. Jag vill uppriktigt sagt ta Gnomeo i kragen: – Grabben, skärp dig och låt Julia få fokusera på sin uppgift.

Mästerdetektiven Sherlock Gnomes är tänkt att vara ett spännande mysterium, men själva detektivgåtan hamnar i skymundan och i istället står Gnomeo och Julias relationsproblem i centrum. Åsidosätter man dock kärleksgnabbet och de torra vuxenskämten (som även letat sig in), är filmen stundom ganska spännande. Sherlock Gnomes och Dr.Watson funkar märkligt nog som trädgårdstomtar och John Stevenson skildrar deras karaktärer överensstämmande med deras klassiska egenskaper. Sherlock Gnomes är lika irriterande och självisk som vanligt.

Regi: John Stevenson
Med: James McAvoy, Emily Blunt, Johnny Depp, Chiwetel Ejiofor, Jamie Demetriou, Matt Lucas
m.fl.
Genre: Animerat
Speltid: 1 tim 26 min

Text: Sophia Håkansson

Recensionen presenteras i samarbete med Filmtopp.se