En självgooglare

Jag såg en välklädd snubbe förut. Eller ja, välklädd men ändå inte välklädd, genomtänkt utan att se genomtänkt ut, säkert inte lätt alls - all respekt för det. Men det var så roligt för han tyckte om sig själv så mycket att han hade svårt att hålla sig för skratt. Jag såg det verkligen, hur han inte kunde låta bli att le när hörde sin egen röst. Hur han sneglade ner på sina vackra kläder och fick harkla sig för att dölja sitt förtjusta fniss. Han spelade skivor någon gång i veckan och fullkomligt älskade hårdtysk electro. Han hade mycket Göteborg i sig på det sättet. När han frågade om han skulle fixa gästlista var han nära att bryta ihop. Och när han sa att han var sin egen bästa trendsättare ville jag bara ruffsa om honom i håret. Men då hade han nog dödat mig. Jag tyckte mycket om honom!