Det ljuva slackerlivet

Jag ligger på rygg här. I en spegel förut såg jag min alldeles tomma blick, inte ett spår av uttryck. Utanför fönstret står en tant och skriker på spanska. Hon är mitt största problem just nu. Jag vill henne allt illa. Hon och avståndet till ölflaskan är mina största problem. Jag har legat länge och funderat på hur jag ska nå den där ölflaskan. Jag har försökt att nå den flera gånger, men den vill inte, mina fingrar fick en gång förut röra vid kapsylen, och någonstans blev det en slags seger i sig. Jag äter också godis här i sängen, och när jag är klar kastar jag pappret på golvet. Njutningen ligger inte i godiset, utan just i att kasta själva pappret på golvet. Ibland försöker jag att sätta flaskan med mitt papper, och om jag träffar ger jag ifrån mig ett litet, litet ljud som jag tror är ett skratt, det måste vara glädje jag känner då. Hela golvet är täckt av  det här godispappret, jag kan inte längre minnas vilken färg golvet har. Det är så fantastiskt ändå att jag inte var ute i natt, att jag inte på något sätt är bakfull, att jag är bara mycket, mycket... trött. Fast det är klart, jag känner mig som ett as här, men jag kan till och med hitta en njutning i det också, jag är härlig på det sättet. Dessutom vet jag inte alls vad klockan är, därför har jag uppfunnit en "lek" med mig själv där jag själv får gissa vilken tid det är. Sedan kontrollerar jag och jämför med mitt svar. Mitt personliga rekord är bara tio minuter ifrån.