Bye Bye Bicycle-Believe me/Leave me

Det fina fina fina bandet Bye Bye Bicycle gjorde ju oss så hemskt glada när dom släppte skiva Bye Bye Bicycle – Compass. Aldrig har vi älskar Bovallstrand så mycket som vi gjorde då mycket tack vare pärlor som Bye Bye Bicycle – Northpole och Bye Bye Bicycle – Agent.

Nu är man dock tillbaka och ingen är gladare än vad jag är en skiva kommer i höst och fram tills dess så får ni njuta av den här låten Bye Bye Bicycle – Believe Me/Leave Me.

I min mening satans bra men det visste vi ju redan vi har högt ställda krav på den här gruppen det blir ju så när man dundrar iväg en sådan bra debut.

Archipelago-First kiss

Den första måndagen i April så lade jag upp en låt med den färska göteborgsgruppen Archipelago men nu ser jag att länken jag länkade har blivit borttagen så det känns ju nu inte alls bra.

Så nu när både fina Ge hit musiken och PSL förstått hur bra det är så är det väll inte mer än rätt att ni får ta del av deras video istället.

För detta är bra, det är väldigt bra, det kan rent av även vara framtiden.

All eyez on Jonas Schwartz

Jag vet att jag redan skrivit om denna låt två gånger, men då lite mer i perrifirin, nu tycker jag faktiskt att den förtjänar lite mer uppmärksamhet. Jonas Schwartz – Ideas växer hos mig på samma sätt som Kristian Anttila – Hisingen - Manhattan växte hos mig nu senast.. Långsamt långsamt men så fruktansvärt taktfast rakt upp och nu går det inte att lyssna på något annat. Det är så man får lust att göra en film, bara för att få ha med den här låten som soundtrack, eller skriva en bok utifrån den, eller kanske bara ett blogginlägg. Man måste ju veta sina begränsningar. 

Hursomhelst så  längar jag efter skivan, den kommer bli så fin. den kommer ju nu i veckan. Sedan så spelar han på Sticky dansar och ler den 4e maj, dit borde ni ju verkligen gå. 

The Kristian Anttila Compilation.

Lagom låg aktivitet på bloggen förra veckan, jag skyller på skolan, det gör jag alltid.

Hursomheeelst så släppte då Kristian Anttila till slut sitt album förra onsdagen, det firade han med stor maskerad på Clooneys. Jag var inte där, men om jag nu hade varit där så hade det varit första gången jag va på Gamle Port sedan jag var 17 år och endast var där för att få ett frislag på Gladiator-Atlas (eller om det var någon annan) som jobbade i dörren där på den tiden. Dom där kvällarna fick dock ett abrupt slut när Atlas fick ett frispel på min kompis och kastade in honom i en telefonkiosk. Men nog om det.

Våran kära bloggstafett som jag hade äran att få vara en del av gick efter några om och men till slut i mål, måste säga att  det hela blev väldigt bra och detta blev ju inte bara ett tidsdokument över Anttilas karriär, det blev även ett dokument över hela hans vuxna liv, och det är jag stolt över att få vara en del av.

Läs hela stafetten här

Joyzine-Natta de mina

Que Club-Innan Bomberna

520-Lille Napoleon

Ge hit musiken-Svenska tjejer

Being Blogged-Djur & människor

Den nya skivan då? Kristian Anttila – DJUR & MÄNNISKOR börjar så sakta men säkert att växa hos mig, vid första lyssningen så blev jag lite skrämd av alla mattor och pålägg. Då jag är ett fan av det rena ljudet så behövdes det några  lyssningar. Lite som när Ulf Lundell släppte sin Omaha som producenten Kjell Andersson hade våldfört sig på ganska ordentligt med alla sin "fräcka" effekter och "nyskapande ljudbild". Under allt det där så fanns det ju faktiskt en fantastiskt bra skiva, och det gäller Anttilas nya med.

Som vanligt är dom lugna låtarna bäst, Kristian Anttila – Vykort från ingenstans och Kristian Anttila – Moln för moln är antagligen årets finaste låtar. Singeln Kristian Anttila – Hisingen - Manhattan växer hela tiden och är i nuläget den bästa  och mest spelade låten i mitt lilla hem. 

Så ge den en chans, gör inte som Gaffas Josefin Bagge och låt dina egna förväntningar färga ditt lyssnande. Anttila har mognat och förändrats,  både på det personliga planet som på det musikaliska. Tror man att han ska ge oss ännu en skiva med dvärgporr och knark i disco-popskrud så blir man ju uppenbarligen besviken. 

För att hjälpa er att förstå ytterligare så tar vi hjälp av indie-magnaten Jerry Boman.

Så, ni blir så klart sugna av se han live nu? Ja, men då så.

Den tredje vågen.

Om livet är hårt mot dig och du känner att du vill vara för dig själv en stund.

Då tycker jag att du ska lyssna på Summer Hearts nya fina låt.

Theo Berndt!

Dagen till ära tog jag faktiskt min orangea tygpåse med The Berndts fina logga på. Jag väntar ju fortfarande på att få en med det nya namnet Theo Berndt.

Ja, för så är det. The Berndt har blivit Theo Berndt, det krävdes förändring, det krävdes en inspirationsresa till Frankrike. Nu talar vi inte om en sån där Winnerbäck-resa med något kvasiromantiskt tåg som tar dig fram till en herrgård på landet där gamla gubbar i basker cyklar runt med baguetter på pakethållaren. Nej nej, vi pratar vandrarhem och vi pratar Rebenschoppen-vin på tetrapack köpt i Rostock på vägen och när Skivbolagsdirektörs-Emil tog rollen som personal-strateg så var trupperna återigen samlade och något helt nytt var fött.

Theo Berndt är nu i ropet med den första singeln som heter Supersized och behandlar precis som hela kommande skivan olika saker vi kan vara rädda för. Det kan vara allt från att Aspen en dag ska bli förorenat av ett skenande godståg, eller så kan det vara rädslan man känner efter att ha somnat på pendeln och vaknar upp i Alingsås.

Hur som helst är låten väldigt fin, det är klassisk ADHD-pop och det är eviga pratet om kanalisering av energi tycks inte märkas än, och det är inget vi behöver vara ledsna över, för det låter bra, väldigt bra. Man blir rentav glad och lite lycklig. Jag skulle till och med kunna säga att jag blir lite sprallig, och jag kan lova er att jag aldrig någonsin känner mig sprallig.

Till singeln kommer även några remixer, den bästa är i vanlig ordning den som gjorts av David Borkmann, The Berndt – Walked For The Future - David Borkmann Remix är typ, bland de bästa jag har hört.

Så det ska bli spännande att se var detta mynnar ut, det som är mest skönt är väll att Theo Berndt ger alla Lerumsbor en anledning att åka in till Göteborg för något annat än Kungsparken på Göteborgskalaset. 

Theo Berndt – Supersized

Hommage!

Jag har skrivit om Johannes Vidén många gånger, dels där  och dels här. Jag såg han på Jazzhuset för första gången för över 2 år sedan och igår hade han releasefest på samma plats. jag kunde inte medverka då jag numera tar hand om min son istället för att springa på Jazzhuset varje torsdag. 

Hur som helst så är jag glad, lycklig och lite stolt över att Johannes Vidén äntligen fått släppa sin riktiga debut på svenska. Vi som har följt honom från övergången till svenska, genom P3-rotation sommaren 2010, lovord från Virtanen och sen har det varit upp och ner och sedan ännu längre ner för att till slut landa i ett efterlängtat släpp i mars 2012. 

Jag ska egentligen inte skriva så mycket om skivan, jag känner att jag har skrivit tillräckligt. 

Det som dock förbryllar mig mest är vissa recensioner, Ikons lilla text håller beklämmande låg nivå, Gaffas skribenter fortsätter att sätta sig själva över musiken och GP´s Jan Andersson försöker bara få in så många referenser som möjligt.

Det är tröttsamt.

Möjligen är inte Vidéns musik för alla öron, men det han gör, gör han med själ och hjärta och det är inte något som vi är bortskämda med i Sverige. Artister som Vidén behövs, det behövs något med substans, något litterärt, något som är större än en 3 minuters schlagerlåt om Salt & Peppar. 

Vem skulle annars ens använda ordet värdegrund i sin musik 2012? Vem skulle annars besjunga Torslanda som tredje rikets största stad? Vem skulle annars skriva en hyllning till Hjalmar Bergman? 

Om man inte ser det, så borde man inte heller försöka tyda det. 

Nog sagt. Lyssna på skivan på spotify, eller kanske till och med köpa den.

Nu ska jag köpa mig en chai-latte och tänka på att livet faktiskt är mer än en oupphörlig strid under kniven.

Johannes Vidén & Bluebird Association – Frid över en stjärna som föll

Recensioner. 

Teaser!

Lerums bästa band retar oss lite.

Jonas Lundqvist´s nya skiva

Nu ligger Jonas Lundqvist skiva ute på Spotify. 

Ni borde lyssna på den, det ska jag.

Jonas Lundqvist – Så e de me de

För er som är helt bortom all form av vetskap så är det alltså Jonas Game som börjat köra på svenska under sitt alldeles egna namn. En gång var han även trummis i Bad Cash Quartet. Dom va ändå rätt kända, även utanför Schillerskas charmiga skolgård.

PSL bjuder på Almes nya video.

Jag riskerar att endast bli en lakej under PSL´s dominans.

Men jag tycker det är okej, för dom levererar så jävla mycket bra just nu.

Här har ni Joel Almes nya video. den är fin men det är synd att han håller på blåvitt, dock så klarar han sig för att han kommer från Linnéstaden. 

Livet är bra svart och vitt ibland.