Manifiesto!

Alla vi har ju varit unga någon gång, och då har vi alla haft en röd period, några ligger kvar i den, andra går vidare och vissa återvänder. Alla har dock stött på Victor Jara och hans låt Manifiesto, ett lika kraftfullt som vackert statement. Den sista raden "Sånger som har någon mening är alltid nya sånger"  känns lika självklar idag som den gjorde då och det är där vi finner storheten. 

För att sedan vidare förstå vad Que Club handlar om så måste vi ut på landsbygden, långt ifrån Expressbussarnas anskrämliga ändhållplatser och förbi den nerlagda mjölkbutiken. Där ute någonstans står Per Persson, sångare och frontman i det landsbygdsromantiska rockbandet Perssons Pack och ser oss djupt in i ögonen och levererar inget annat än sanningen. 

För visst är det så, det spelar ingen roll om vi sitter vid ett träbord och ljuger ikapp eller om vi står i köket och diskar, vi vill alltid ha sångare som sjunger av en orsak, för annars borde de inte sjunga alls. 

Och någonstans mellan Victor Jara och Per Persson så finner ni vad den här bloggen kommer handla om.

Ni som följt mig på den tidigare sidan vet vad det handlar om, och till er nytillkomna så säger jag Välkomna!.

Vi får se var detta bär oss, men jag vet att Djungeltrummans läsare inte skulle må dåligt av lite bra musik i allmänhet och svensk pop i synnerhet.

Jag lovar att alla inlägg inte kommer vara i närheten av lika skitnödiga som det här, men man måste liksom sätta tonen direkt va. 

Som här: