Hö hö höst

Det är höst nu. Jodå, vi blir lika förvånade varje år. Det verkar dessutom som att chocken bara blir större och större ju äldre man blir, "ja herregud vad tiden går". De säger att den går fortare när man blir äldre, tiden alltså. Det var något konstigt i luften när jag gick hem förut, det var som om vädret ville säga mig något. Som om vinden bar med sig ett budskap till mig, som om vindarna viskade mitt namn. Aleeeeeeex. Skoja bara. Nä.

Hejdå.

En konspirationsteori, ett nytt liv och en elak mor

Igår gick jag runt bland 25 000 människor på way out west och tänkte inte på dig. Sedan såg jag en rygg, blev förälskad i densamma och tänkte "bra Alex, bra, du kan känna för någon annan" sedan vände du dig om. Ibland undrar jag om inte allting bara är en stor jävla konspiration. Alla mot mig. Snälla sluta nu i såna fall.

Ikväll har mina två systrar sminkat mig och sedan har vi sett en Adam Sandler film. Jag måste flytta tillbaks till stan snart. Om två veckor fyller jag tjugotvå år och börjar HDK, ska sjunga "twenty two and through with you!" så högt jag bara kan och börja mitt nya liv, mitt tredje liv. Man säger ju att katter har nio liv men jag hoppas att jag slipper fler än åtminstonde fem, det tar ju så mycket energi att starta om på nytt hela tiden. Nio är kanske mer realistiskt. Sedan ska jag dö.

En sak till bara. Pratade med mamma i bilen idag, jag fick en flashback från 90-talet. Jag hade suttit uppe på berget där vi bodde och skrivit en låt, om jag inte minns helt fel så hade jag till och med fällt en tår för att jag tyckte att den blev så fin. Den handlade om himlen och kärlek och rosor och hjärtan och sådär, jag var tio år gammal och sjöng för mamma. Hon tyckte att den var lite väl smörig och satte på Nirvana på högsta volym, när jag blev ledsen kallade hon mig för "maräng".

Jag försöker "tuffa till mig" mamma men du märker ju att det går sådär.

mvh // Marängen

WOW

Har inte kunnat skriva, är på way out west precis som ungefär tjugofemtusen andra. Har foto och presspass, står i fotodiket med pojkar med enorma objektiv och ballar sig, själv fotar jag bara för att få komma lite närmre Iggy Pop. Iggy Pop var förövrigt bland det bästa jag sett. Och M.I.A. Vilken quinna. På kvällen tog jag vimmelbilder åt djungeltrumman på röda stens efterfest, Oskar Linnros spelade i sin lilla tuffa skinnjacka. "Jag blir aldrig som dem från staaaan". Jo Oskar. Jo.

Nu ska jag bara hitta en kamerasladd att ladda in vimmelbilderna med. Oj oj oj.