Cribs

Jag lever i ett tomt rum i en tom lägenhet. Fast den är inte tom. Det står en stor säng mitt i rummet och längs väggarna står skivor och böcker staplade på varandra. Sedan ett lager damm över allt, min hyresvärd har ingen dammsugare och verkar inte bekymra sig så mycket för det, det funkar bra ändå säger han. Han bor i rummet utanför mitt, eller rum och rum det finns ju varken väggar eller dörrar därimellan men han ligger därborta i det andra hörnet. Han går upp tidigt på morgonen och kommer hem långt in på natten, jag märker inte av honom förrän han smäller igen dörren, knäcker en öl, klipper sina tånaglar, harklar upp slem i köket och skit på toan. Knaprar på mitt knäckebröd, rakar sig med min rakhyvel, tittar på mina filmer på min dator. Förstör mitt liv. För den här lyxen vill han ha 5000 kr i månaden. Jag flyttar nästa vecka.

Jag blir lycklig av bacon.

Stannar hemma ikväll och klappar mig själv på huvudet. Botar min FOMO (Fear of missing out) med hjälp av lösgodis, Jim Carrey och lite bacon. Jag blir lycklig av bacon. Var på ungdomsvårdsmottagningen idag, gillar att bara sitta där och stirra på alla syndare. Det där väntrummet är lite som syndens näste, många flackande blickar. Idag satt hela indie-gbg i väntrummet, sluts. Själv blev jag med psykolog. Jahaja.

Kunst

Bloggar från skolan, gömmer mig i ett hörn. Man vill ju inte bli påkommen som bloggare.

Har diskuterat design och konstbegrepp hela morgonen. Vad är design? Vad är konst? Vem är du och vem är jag? Varför? Därför! Stackars Anna Odell, om hon bara varit manlig journalist. Janne Josefsson på Älvsborgsbron.

På 70-talet genomförde en psykolog som jag för tillfället inte minns namnet på experiment på en sluten psykvårdsanstalt. Han lät ett gäng fullt friska människor spela psykiskt sjuka, bli intagna för att sedan långsamt sluta spela sin sjuka roll. Flera utav dem blev kvar långt efter att de slutat spela. Några fick en diagnos. När experimentet avslöjades blev det ramaskri och föreståndaren på en annan anstallt utmanade projektet och bad honom "skicka så många skådespelare du vill för vi kommer att avslöja dem allihop!" Föreståndaren och hans läkare avslöjade 42 stycken. Problemet var att inga skådespelare hade skickats.

Liseberg och fyra ps.

Igår var jag och min vän Fanny på Liseberg. Ikväll var jag också på Liseberg, med min vän Miriam och hennes två vänner Dan och Cecilia. Dan är sedan många år tillbaka en utav mina favoritillustratörer så det var lustigt att springa på honom. Cecilia var tjejen i kassan som jag skällde ut tills jag fick lämna tillbaka mina två vintagejackor på Weekday. Lustigt det med, fast lite mer jobbigt då. Liseberg var fint, gick därifrån med ett leende på läpparna, ett litet ruffs i håret och med en känsla av att jag precis haft ungefär tio snabbisar på raken. "Snabbis" förresten, vilket jävla ord.

Ps. Miriams styvmor är sångerskan i Boney M. Jag är lite starstruck. Jag är uppvuxen med Boney M.

Ps. 2 Mina största laster är 1. Mentolnässpray 2. Onsalakorv 3. Olycklig Kärlek.

Ps 3 Last heter Vice på engelska, det låter tuffare.

Ps 4 Lasternas summa är konstant.

Hypokondri

Jag har sedan födseln en ben som sticker ut från mitt bröst. Det är ett revben som vuxit lite fel, tror jag. Det kan även vara en enorm cancersvulst. Jag har ett ben som sticker ut från mitt bröst, jag var i slagsmål och fick revbenet brutet. Minns inte längre vad som är sant och inte men ibland värker det fruktasnvärt så att jag inte kan andas. Och så har jag en liten plita på min tå, jag tror att den förökar sig och snart kommer jag inte kunna gå. Det var inte meningen att rimma. Tappar känseln i armarna och i magen och i ansiktet. Det surrar i hela mig, hela kroppen går in i något slags viloläge och jag blir rädd, själen tar liksom ett skutt bakåt och jag ser håren resa sig upp i min nacke. Ska man åka till akuten eller psykakuten?

Om jag dör nu; ha det gott!