Läget?

Jodå. Börjar HDK nästa vecka, går mest och väntar på det. Det nya livet. Nystarten. HDK ska i höst bli min psykolog, min flickvän, min fritidsgård. Oj, på lördag fyller jag år också, inget att göra något åt. 22 bara. Annars då? Kollar på en hel del amerikanska 80/90-tals rullar och äter skräp, trycker i mig all fulkultur jag hittar och gråter i duschen efteråt. Men det är inte fulkulturens fel och så känns det känns ganska roligt. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

livet är väl för jävla kul ändå?

Jag vill ju inte framstå som patetisk

Packar väskan och ställer klockan på 05.30. Imorgon åker jag med upp till Stockholm för en intervju som jag själv inte ska vara med på. Två timmar i Stockhokm och sedan hem igen. Allt för att få tiden att gå. Man borde kanske hålla tyst om sånt där, jag vill ju inte framstå som patetisk.

Läser i min gamla dagbok, jag har censurerat mig själv. Vinklat allt till min fördel, jag känner inte igen mig i något utav det jag läser. Jag vill ju inte framstå som patetisk.

"För patetik är konst och konst är att förstå" sjunger Håkan och hundra poptjejbloggar citerar. Även jag. När jag klickar mig tillbaka bara en månad i bloggen behöver jag en skämskudde för att orka läsa skiten. Detsamma gäller det jag skriver precis i denna stund. Allt ska bli löjligt. Jag tror det har med åldern att göra, bara att vänta.