Hejdå!

Jag har bestämt mig för att sluta skriva här. Igen. Förra gången ångrade jag mig och Jesper öppnade upp mitt konto igen. En kompis flickvän skrev sedan om detta i en uppsats, jag antar att hon såg något djupt samtida i detta beteende. Att bloggandet skulle ha något med egocentrism att göra, att det var avsaknaden av att berätta allt om mitt liv för alla som gjorde att jag var tvungen att börja skriva igen. Men för mig är inte bloggande ett verktyg att bli sedd och hörd i den bemärkelsen, bloggen gör det möjligt för alla som vill att berätta något. Det är sedan helt fritt för andra att välja att läsa eller helt enkelt låta bli. Alltså precis som du gör när du står framför en bokhylla. Skillnaden mellan Slas texter som i  "Blå måndag" och bra blogginlägg existerar alltså inte mer än att den ena är utskriven och inbunden.

Jag ska nu lägga all min tid och koncentration på att fortsätta berätta saker men på skiva. Jag tänker dessutom fortsätta skriva men det kommer ske i ett dokument på min dator, precis som många andra har jag en pretention att skriva en roman. Vare sig det är för mig själv eller för en publik. För nej, det handlar varken om egocentrism eller narcisism utan viljan att observera, analysera, försöka förstå och berätta. Fortsätt läs Martins blogg här på Djungeltrumman, hoppas vi ses om ett tag, när jag har ett album färdigt och står på någon scen i Sverige.

Hej hej, hemskt mycket hej!

ps. Jesper, om du läser detta. Ta inte bort bloggen med en gång, jag hade velat spara några gamla texter av nostalgiska skäl innan den försvinner helt.

Kvinnor och seriemördare

Idag har jag inte bara bestigit Ramberget för första gången (heter det så även om man kört bil upp?), jag har även...

och här tänkte jag ju fylla på med saker som jag gjort men det slog mig att jag faktiskt inte gjort mycket mer än så. Funderat en hel del på det där med kvinnor, hur de egentligen fungerar. Jag har många vänner av det kvinliga könet men också dem erkänner att det är en komplicerad historia. Jag ska inte gå djupare in på ämnet då man tenderat att framstå som någon slags Al Bundy figur vilket inte är min mening. Andra komplicerade figurer är ju seriemördare, har ägnat hela kvällen åt den här bloggen: http://densvartadahlian.blogg.se/

Söndag

Jag började den här söndagen med att klättra upp för masthugget och sedan upp för en kattstege in i min vän Samuels vardagsrum. Han var inte hemma som han hade lovat så jag klättrade ut igen och gick besviken hem i regnet med min färdiglagade portion falukorv under armen. Anna har adressändrat till vår nya lägenhet så vi har fått en hel hög full utav gratiskuponger bland annat på Ica och Hemköp där jag nu kan gå och hämta både lunchlådor, bullar och kaffe. Kan även gå och klippa oss, undersöka vår syn, hy och våra tänder, gymma, köpa blommor och lämna in våra djur hos vetrinären gratis. Man borde flytta oftare tänker jag.

Resten av dagen har jag spenderat på följande vis: gjort ett halvhjärtat försök att städa, planterat lite basilika, lyssnat på Filip och Fredriks podcast, läst gamla blogginlägg där jag skrivit hur överskattat jag tycker att Seinfeld är och att jag hoppas att jag aldrig ska börja tycka om det, tittat på min favoritserie Seinfeld, youtubat Stone Roses första tv-framträdande, Daniel Johnston och Ulf Lundell hos Sen kväll med Luuk och nu blir det lite Fellini. Så.

Danmark

Jag har varit i Danmark med familjen, orkade aldrig ens försöka mig på att blogga från mobilen. Lalandia hette stället vi var på, på ön Lolland. Det skrattade jag gott åt ett tag, "lolland". "Haha" lät jag. Sedan åkte jag lite vatterutschbana bland alla lönnfeta tribalt och svantatueringar och gick hem och drack öl. En märklig sak med Danmark är att det luktar friterad kykling i luften. Inte som svensk kyckling heller, Dansk kyckling smakar och luktar annorlunda och precis den doften framkallar enormt starka sinnesbilder i mitt huvud, nostalgi. Vi var alltid i Danmark när jag var liten, det var så långt vi kom. Tror jag varit på varenda dansk sandstrand, på varenda danskt luftvärnsmuseum (det finns många), besökt legoland mer än någon annan och det var till och med i Danmark som jag första gången gick vilse och fick min första panikångestattack, vilket än idag gör det omöjligt för mig att vara ensam på okända platser. Åh Danmark, du är väl för härlig du.

Mail till djungeltrummanjesper

Hannes och danstjejer

När jag var tolv år flyttade Hannes in i huset mitt emot. Hannes var ett år äldre och från stan, Hannes stal min flickvän och jag avskydde honom mer än någon annan. Sedan åkte vi till fjällen tillsammans och blev bästa vänner, började dansa breakdance tillsammans på dansskolan som vår andra granne ägde. Jag slutade efter några veckor eftersom vi bodde så trångt att jag aldrig hade rum nog att öva på, Hannes däremot hade stora parkettgolv och blev bäst i Sverige nästan. Och en dokusåpakändis i ett år.

Igår träffades vi igen första gången på länge och Hannes tog med mig in i Scandinavium där partille cup hade någon slags ledarfest. Det var bland det märkligaste jag sett, som en sjunkande finlandsfärja ungefär. På scen står Erik Grönnågonting som vann idol för något år sedan(?) och sjunger rockcovers medan de fyra steriotypa bakgrundsdanstjejerna vickar sina små stjärtar till den internationella skaran handbollstränares stora förtjusning. Och danstjejernas lika steriotypa danstjejsmammor som bara älskar att se sina sexiga små döttrar göra allt det där som de sedan länge blivit för slappa och hängiga för att själva göra. Danstjejerna kommer sedan i sin tur förfalla, föda nya små danstjejer och stå där och skrika sig hesa av upphetsning. Som någon slags incestiös och ärftlig åkomma.

Smögen

Har blivit gräsänkling, Anna åkte till Stockholm i morse. För att trösta mig följde jag med syster och mormor upp till Bohuslän. Smögen är en vidrig ö. Det där stugområdet som på något vis gjorts om till ett turiststråk liknade mest nordstan, förutom att man dessutom kunde trilla i vattnet. Jag måste säga att alla dessa carpe diem butiker samt efterblivna turister gjorde mig deprimerad men som tur var hittade jag en bok som jag letat efter länge. Knausgårds "Min Kamp", den är helt fantastisk. Kanske lika bra som Proust "På spaning efter den tid som flytt". Eller bättre. Och då har jag inte ens hunnit läsa häften av boken. Sedan badade jag i det bästa vattnet någonsin och blev på ännu bättre humör. Fast det var i Hunnebostrand. God natt.

Kullavik

Idag kände jag mig äventyrslysten. Äventyrslystnad för ett psykotisk kontrollfreak som jag innebär att man spontant sätter sig på 80 bussen mot Snipen med två vänner, hoppar av på ändhållplatsen och sedan är så crazy att man bara fortsätter att gå. Allt var fint och vi hamnade i Kullavik. Efter lite googling visste jag att Kullavik fött storheter som seglarlegenden Pelle P, Lilla Eurovisionvinnaren Ulrik Munther samt The Attic medlemmen och årets sommarplågare Eric Amarillo. Samt bonusinfon att Eric Amarillo även gjort ledmotivet till fångarna på fortet och melodifestivalen.

I övrigt sörjer jag att min tid med Sopranos är över. Vilken serie bör man dra igenom nu? Och så nostalgilyssnar jag på Sonic Youth och tänker att allt var ändå lite, lite bättre förr. Förutom Odd Future och Ariel Pink då. Sedan gick jag och la mig.

En stackars fiskmåsunge och "informationsklasstillbehörighet"

Fiskmåsungen har försvnnit. Detta gör mig lite ledsen i ögat, trots mina tidigare hårda ord. Jag intalar mig att den numera lever ett trevligt liv på något slags fiskmåsdagis där den leker med jämnåriga, hoppar runt i bollhavet, har kuddkrig och lyssnar på skojfriska låtar. Hababa haba sutt sutt, hiba hiba zapp zapp a nam nam.

En sak som jag vill säga, som inte har något med något att göra men som jag tog upp tidigare idag i någon slags diskussion är följande: Förr var kunskap en klassfråga. Kunskap var makt och tillhörde överklassen = de lärda. Idag, med Internet, google, wikipedie etc. är kunskapen till för alla och kanske har "klassfrågan" då övergått i - istället få tillgång till kunskap - kunna ifrågasätta kunskapen. Alltså: Dagens "lärda" sitter inne på källkritik och övriga filter som gör att de kan tillgodo se sig kunskapen och skilja "vett" från "strunt". Samtidigt som, vågar vi kalla dem arbetarklassen, matas med samma information utan kunskapen och skilja "struntet" från "vettet".

Vad ville jag nu komma med detta? Ingen aning. Klockan är halv fem, imorgon tar min minsta syster konfirmationen. Vad vill hon med detta? Ingen aning, men nu ska jag sova.

God natt.

adhd, jordens undergång och en fiskmås

Jag har börjat gnissla tänder, inte när jag sover utan all annan tid. Antar att det är stressrelaterat. Kan ju vara tjackskada också, om det nu vore så att jag knarkade mycket alltså. Men det gör jag ju inte. Provade tjack en gång men somnade på golvet, antar att det bekräftade någon slags adhd.

Jag har snöat in lite på det där med att jorden ska gå under 21 december 2012, läser artiklar och tittar på youtubefilmer. Kan inte låta bli att gotta mig lite i tanken, även om det såklart är rent strunt och påhitt så blir jag lite skräckslaget nostalgisk då jag under hela min uppväxt väntade på en meteorit och trodde att slutet kommit såfort det började hagla ute.

En fiskmåsunge har trillat ner från taket utanför på gatan, den har legat där och skrikit som en idiot i fem dagar. Grannarna samlas utanför och gör upp planer för hur de ska få bort den men så fort de närmar sig ungen störtar mamma fiskmås på dem. Funderar på att ta fram mitt gamla luftgevär. Eller ta med den lilla fiskmåsen hem och uppfostra den till en katt.