Imorgon åker jag med Bye Bye Bicycle till Stockholm och spelar på Pluto. Bye Bye Bicycle spelar alltså. Jag dricker öl och tittar på, eller spelar tamburin om jag får feeling.

Planeten Pluto är förresten ingen planet längre bara så ni vet, det har forskarna röstat om.

Jag vet vart jag ska men inte hur jag skall ta mig dit
Jag vet precis hur jag skall göra men allting blir skit

Du säger ”en dag i taget” år för år
och jag skyndar mig framåt sopar bort alla spår

Javisst är det jobbigt javisst är det svårt
och du svarar alltid att livet är och förblir hårt

men jag svarar ”livet skall levas lätt min vän”

”STANNA UPP, LYSSNA, SMAKA, SE OCH KÄNN!”

HAHAHAHAHAHAHA

För tio minuter sedan öppnade jag ett mail. I det stod det att de valt ut mig och 58 personer till för intervju på HDK! Just nu har jag hjärtklappning, jag firar med pasta och en tomat. Håll tummarna!

Mina ord håller på att ta slut igen...eller så har jag fått någon form av integritet. Eller kan det till och med vara så att mitt liv har blivit lite mer personligt, fått lite mer substans, lite mer värde. Nej. Jag har bara förlorat fantasin. Däremot drömde jag något i morse som var allt annat än fantasilöst:

Mitt gamla barndomshem i Sätila hade byggts om till en stor lyxvilla där min vän Nisse satt och väntade på mig. Jag anlände efter ett tag i pappas röda Ferrari som jag sedan tappade bort nycklarna till, i ren panik letade jag och Nisse igenom hela huset som av ren djävulskap blivit helt utan lyse. Tillslut gav jag upp, tjuvstartade bilen och kraschade den i ett dike. Tillbaka i huset igen frågade jag Pernilla Wahlgren som satt i vårat   vardagsrum hur hennes brors bröllop hade varit, hon berättade mycket och länge om hur fantastiskt generös och trevlig hennes bror är innan Måns Zelmerlöw avbröt henne och de återgick till sändning. 

Ute i trädgården stod nu min kusin och min syssling och slog volter ifrån det lilla berget som stack fram ur skogen. Jag klättrade upp på den kalla stenen som plötsligt  sköt upp hundratals meter upp i luften. Där satt jag med viss svindel och tittade ut över Bohuslän medan Håkan Hellström sjöng en svensk version på "Girl from Ipanema". Berget blev en byggnad och från den lilla lägenheten jag nu satt i såg jag hur himlen förvandlades till ett fyrverkeri, jag har aldrig sett något så vackert... och världen gick under.

Vid frukostbordet skrev jag ner drömmen mer i detalj, Rachel sa att jag var en fjolla. Jag kunde inte riktigt motivera motsatsen.

Jag skriver inte mycket nu, utan någon särskild anledning. Känner bara att det gör det samma, har ingen inspiration. Vårsolen har tittat fram, folk är lite trevligare. En del är dumma i huvudet och tror att sommaren har kommit. Själv kämpar jag på i skolan, ritar nakna damer, målar av krukor, försöker behålla någon slags kreativ glädje. Lyssnar på Agnetha Fältskogs skiva "Elva kvinnor i ett hus" och Fridas skiva "Somethings's going on". Båda är helt fantastiska. Läser gör jag också, just nu Bukowskis "Postverket" och det är mest supa och knulla och skita i allt, dvs. allt man behöver för att må bra.

Har ändå en känsla av att vi hörs snart igen. Imorgon. Lovar!

Gjorde film i skolan, skickade mormor och morfars gamla super-8 till Tyskland, fick tillbaka och klippte ihop. Låten heter förresten "Portrait Painter". Det ni.

hämta här: portrait painter 20

1. Torkel Rasmusson - Ur mörka alltför trånga hus

2. The Mighty Wah! - The Story Of The Blues Part 1

3. Television Personalities - A Life On Her Own

4. Spiritualized - Anyway That You Want Me

5. Rod Stewart - I Don't Want To Talk About It

6. Renaissance - Jekyll & Hyde

7. Reeperbahn - Peepshow

8. Primal Scream - Movin' On Up

9. Paul McCarney - Love In Song

10. Wings - Ram On

11. Wings - Too Many People

12. Oskar Linnros - Ack, Sundbyberg

13. Kenta Gustafsson - Puben

14. Brian Eno - St Elmo's Fire

15. Alain Souchon - Ultra Moderna Solitude

Idag vaknade jag på mitt loft, det var dåligt med syre och svårt att andas, jobbigt! Sedan åkte jag in till stan, det var massa slask ute och jag blev blöt om fötterna, jobbigt! Först skulle jag till banken för att byta batteri på min bankdosa men banken öppnade inte förrän tio så jag var tvungen att vänta i en hel timma, jobbigt! Jag åkte spårvagn fram och tillbaka för att få tiden att gå. Det var inte så kul. Tillslut var klockan tio i tio, då stod jag i kö utanför banken. Kön blev jättelång innan de öppnade och alla i kön var alkoholister och arga araber. Alla utan jag då. Och två utvecklingsskadade killar. Tjejen i kassan var söt och bytte batteri på min dosa. Nu sitter jag i skolan men jag orkar inte jobba. Bredvid mig sitter två tjejer i min klass och tittar på roliga youtubeklipp. Mycket katter. Funny Cats 3. För att vara "roliga youtubeklipp" tycker jag att det är ganska tråkigt.

Nu ska jag göra något annat. Hej svej leverpastej!

Monterar tavlor, spraylimm långt upp i hjärnan. Mår helt ok. Imorgon ställer jag ut lite grejer som jag gjort under de senaste två åren på en teater vid Chapmans torg. Jag kallar serien för "Det vi så högtidligt föraktar". Min vän Maja som jag ibland tjatar om att ni borde lyssna på ska spela ackustiskt! Det kommer helt enkelt bli en fantastisk kväll så om ni vill komma så gå in på det här facebookeventet och läs mer.

ps. La upp en gammal låt som jag hittade på min dator. Den heter "Golden Hour" och finns alltså att lyssna på här.

http://en.wikipedia.org/wiki/Golden_hour_%28photography%29

hon som allt skulle ha #1 ( ur: Det vi så högtidligt föraktar)