På väg

Det har såklart hänt en del. Plattan släpptes och det blev en stor fest, den fick några dåliga recensioner men den fick många bra, ni som hört den vet att den är en annan deal. Den skrevs under en period när nätterna inte innebar automatisk frälsning, tvärtom kändes det som att allt redan hänt. Det gick hur bra som helst att skriva om det också, jag tycker att jag gjort några av de finaste låtarna hittills.

Det kändes ännu mer så på Jazzhuset och klubben All in i lördags, det har gått väldigt fort att få låtarna dit vi vill ha dom live, och vi är grymma nu! Så det är bara att kolla spelschemat och boka plats på rätt tåg, för vi kommer inte att spela överallt men förhoppningsvis i närheten.

Tack till alla göteborgare vi träffade, tack för allsång och brassband, tack för Yaki-Da!

På fredag blir Hultsfred och Rookiefestivalen!

En eftermiddag på Maria Sofia

 

Jorå det är bra! På onsdag släpps skivan äntligen. Ni som är uppe tidigt kan knappa in TV fyras morgonprogram där jag sjunger två låtar. Ni som dessutom bor i Stockholm är varmt välkomna till Lilla Ukraina i Årsta för fin fest med bl a bandet Ironville som gäster. Passa på att köpa skivan, tygpåsen, tröjan och titta på vårt fina lilla torg. Anmäl er på www.lillaukraina.org!

Min vän Frida som jag känt hela mitt liv har en båt i Hammarbyhamnen. Vi lånade den häromveckan för att spela in denna akustiska version av nya singeln, plus någonting annat som kommer att dyka upp senare förhoppningsvis.

Hur är läget?

Ni som saknat en smurfhitsversion av Ser du stjärnan... kan kolla in det här! Tack nicollefehlinger20! Delas även ut gratis på MUSICPORK.COM. Ser fram emot att höra resten av albumet uppitchat när det släpps.

Snart blir det action i tygpåsefabriken, Mander har skalat loss loggan från omslaget och det är redo för tryck. Vad är snyggast, beiga eller svarta påsar?

David Byrne + backtrack = :O

 

Jag såg The Concretes framföra sin nya låt Good Evening på PSL häromdan. När trummmisen Dante i början gick fram och stoppade in ett kassettband i en gammal uppmikad bandare och tryckte på play slungades jag omedelbart tillbaka till den dag då jag såg Talking Heads konsertfilm Stop Making Sense första gången, början på en livslång kärleksaffär med detta band och deras musik. Inledningen med Psycho Killer är svårslagen.

Annars då? Håller på att planera releasefesten, den kommer att hållas i Årsta förstås. Info om tid och plats kommer att dyka upp på Facebook vad det lider.  Nämnde jag att skivan är pressad och klar? Yes sir, den ligger i drivor i studion. Vi får se om det finns några skivaffärer kvar som kan sälja den, annars tar vi med oss när vi åker ut och spelar. Man bör ha CD:n faktiskt, omslaget är värt det. Plus att texterna finns med. Tänkte trycka upp pins också. Nån som har nåt annat merchförslag?

Lilja och flera tusen andra människor

Kulturhuskvällen blev regnig men ca hundra tappra dök upp. Stämningen var på topp trots hotet om en storm från Södertälje som skulle dyka upp och dränka oss allihop. I själva verket sprack det upp framåt natten och jag och tio fina vänner gav oss faktiskt upp i Ivar Lo-parken med Nyas små högtalare och hade en magisk natt.

Själva spelningen gick jävligt bra tycker jag. Det brukar ju ta en fem sex gig med nytt material för att allt ska sitta som smort men vi gjorde det grymt ändå. En fin detalj var ljudteknikern som hette Lilja. Han spelar i ett band som heter Korova Milkbar som ofta besökte Uppsala på nittiotalet. Mitt band Stairway To Hawaii hade dem som stora idoler och gjorde en cover på deras mästerverk Phoenix, Arizona. Lilja var en sympatisk man och en utmärkt ljudtekniker.

I torsdags var det Emmaboda och vi spelade på skogsscenen vid kvart över åtta. Jag vet inte vad jag hade väntat mig men jag kan ju säga att jag var en aning dimmig under dagen efter en sen kväll hos min granne dagen innan. Ut ur dimman klev jag och möttes av en fantastisk samling människor. Man gör inte dåliga spelningar inför en sån publik.

När vi satt på hotellrummet sa Martin att hösten var på väg. Inte för att jag tror att han har rätt men den kan få komma. Releasedatumet för skivan är ändrat till den 29:e September. Turnén kommer att starta typ i slutet av oktober. Vi tänker spela överallt.

 

Takfest

 

Ok! Ikväll är dags Parkens första spelning på nio månader, i hjärtat av Stockholm, högst upp på Kulturhuset! Det kommer att bli ett grymt party och en fin, fin spelning. Efteråt minglar vi tills de stänger och tar oss sedan upp på (idiot)berget med Nya Sampan och hans minisoundsystem och ser solen gå upp!

Vi laddar upp med en svensk klassiker, Don Quixote från Alkbergs (eller MABD:s) första, Tunaskolan som kom 2004. Men sug inte för länge på den där fördrinken, konserten drar igång rätt tidigt!

Remix

 

Från den första ton man tar som musiker kommer folk att ha en åsikt om vem man låter som.  Det är så klart därför bra popmusik går rakt in, den är en del av något större. Och människor definierar din musik utifrån sina egna erfarenheter, vad annars? På Uppsalatiden trodde vi att spelade punk, postrock, symfonirock. Våra polare sa att vi lät som ett sämre Cure, våra föräldrar var glada att vi förvaltade Creedencearvet så väl. Själv avfärdar jag tyvärr ibland musik med argumentet att det är för likt någonting annat men det är också precis det som behövs för att jag ska älska något direkt. När jag hörde världens bästa låt för första gången (jag var tretton) fick jag en märklig känsla: Fast allting var helt nytt för mig, rösten, texten, hade jag hört varenda ton förut. Det hade jag så klart också, på ett sätt: det var ju Bowies egen, överlägsna version av  My Way. Så kan bra konst uppstå, man tar tavlan man gillar och målar om den med sina egna färger.

Hej!

Fick se omslaget till albumet idag. Ett mästerverk, precis som skivan! Det är gjort av en kille som heter Mander (Martin Ander), kolla in hans grejer här: www.mander.nu. Han har gjort omslag till bl a Marions och Fever Ray också. Och så designar han skateboards med ouijabräden och tekoppar.

Det var väldigt länge sedan jag uppträdde inför publik, jag längtar till den 27 juli. Väntar på att se vad du tycker om Väntar på något stort. Eller Borta som Atlantis. Eller Definitivt Skånegatan.

Annars ligger man lågt i hettan. Min far tog mig upp till Mosebacke igår för att bjuda mig på födelsedagsöl, helt klart tropisk natt, stan glittrade och vi talade om gamla tider, som alltid.

Nu tar jag familjen och sticker till västkusten en vecka, du får ha det så skönt!

Fortsätt va fri

 

 

 

En dag med piano, sol och "lilla stjärna" på balkongen, en smula fotboll (höll på Sydkorea tyvärr) och hela tiden "Stay Free" ringandes i huvudet. Berättade för Lisa att jag hade "börjat blogga". Hon trodde att det säkert kunde bli något bra av det till slut.