The Ambassador

Jag såg en dokumentär igår på filmfestivalen som hette The Ambassador. Jag fattade tycke för huvudrollen som var en dansk journalist utklädd i kolonialistisk stil med ridstövlar och cigarettmunstycke. Han köpte sig ett diplomatpass och började nästla sig in i diplomatlivet i Centralafrikanska republiken som verkar vara som Tatooine i Stjärnornas krig. Han skrev kontrakt med en diamantgruva och kämpade med att komplettera sina diplomatdokument så att han smärtfritt skulle kunna få sina diamanter genom tullen. Man fick se miljontals dollars byta ägare, man fick se mutor delas ut, man fick se diamanter, man fick se presidentens son och man fick se ambassadören skaka hand med en före detta främlingslegionär som numera var ansvarig för landets säkerhetspolitik. Allt med en humoristisk touch. Det roligaste var när ambassadören spelade upp valsång för sina pygmeassistenter i ett försök att bonda med dessa fåordiga herrar. Jag kunde inte frångå tanken att hela dokumentären var iscensatt. Jag tror säkert att det är så här det går till när blodsdiamanter färdas från afrika men jag kan inte förstå hur man fått fram så många miljoner USD för att muta så många på film. Cynismen och ironin blomstrar i denna fina lilla film och jag blir ganska rädd för mig själv när jag skrattar så oförblommerat åt det totalt omoraliska och kolonialistiska tjuveri som diplomaten ägnar sig åt. Jag gissar att filmen slog an en illa dold kolonialromantisk sträng i mitt inre. Sunkigt. 

/b