Till startsidan

Video till The Gaze/Voyager

Hej! 

Länge sen sist. Här är vår nya video till The Gaze/Voyager som är inspelad på en savann utanför Buenos Aires förra året. Två månar syns i introt till videon men det är bara fusk. 

Videon kan ses som ett komplement till dagens Bruceångest. Sonen till sydamerikas störste popartist Gustavo Cerati är med i videon. 

Ciao

/b

2012-07-27 14:59
Taggar:

Sista inlägget - No more blogging

De få gånger jag träffar djungeltrumman-Jesper på ställen så bjuder han alltid på ett järn. Han förklarar att pacific's låt Sunset Blvd är den låt som han förknippar med tiden då hans tjej var i New York då han ville att hon skulle komma hem. Han säger att det inte verkar som att jag förstår det stora i det. Jag gör det. Fullt ut. Mitt första gig någonsin var i Luleå på universitetet där jag läste teknisk fysik. Fulla studenter i overaller stod och hånglade på borden. Jag kände att jag hade hittat mitt kall. Det perfekta jobbet.  Att göra något som folk kan hångla till. 

Den mest passande videosnutten till detta tillfälle måste vara Balad Of An Easy Rider av Roger mcQuinn som rullar på i sluttexterna av filmen med samma namn. Jesper - denna är till dig.

So long amigos

/b

2012-02-17 09:23
Taggar:

Hubert

Hubert är en gentleman som allmänt går under namnet Mannen Med Den Gröna Mustaschen. Varhelst det händer någon musikalisk eller kulturellt sett intressant tilldragelse brukar han finnas där. Han är en garant för att man är på rätt ställe. En konstant i tillvaron som för mig har ungefär samman funktion som jag tänker mig att djungeltrumman har för er.  

Hubert har inte alltid haft grön mustasch. Han kom från Stockholm på nittiotalet då han hade fått ett vanligt tjänstemannajobb i stan. Han började synas på ravefester som då florerade i skogarna runt stan. Han tyckte att detta var så kul att han började skjutsa ravekids till olika fester på helgerna i sin fina bil. Kidsen trodde att han var civilare och var naturligtvis misstänksamma men snart förstod dom att han bara var väldigt förtjust i techno. Helt plötsligt blev Huberts mustasch neongrön och har så förblivit sen dess med undantag för neonrosa eller olika blandningar av båda. Vad jag gillar med denna skröna - som är hämtad direkt ur Daniels minne - är att det måste ha krävts en rejäl dos spunk för att Hubert skulle välja att skapa detta alternativ till sitt vanliga tjänstemannaliv. Jag hoppas innerligt att Huberts mustasch förblir grön för den symboliserar något mycket viktigt för mig. 

/b

2012-02-16 08:24
Taggar:

Trummisar...

Tipstack Karl Ander

/b

2012-02-15 12:27
Taggar:

Flying Burrito Brothers - Hot Burrito #2

/b

2012-02-14 21:25
Taggar:

Analogier mellan vardagliga ting och musik - ett något bisarrt försök att bli förstådd

Vilken pretentiös rubrik! Jag ryser av välbehag. I vilket fall, djungeltrumman-Jesper sa en gång att vi skulle skriva om saker som vår publik kan identifiera sig med. Hur ser då vår publik ut? Jo, vår publik är nästan genomgående mycket söta universitetsstuderande kvinnor i åldrarna 21-24 enligt våra okulärinspektioner från scener världen över. Med andra ord kan det vara svårt för en fyrtioårig snubbe som gillar semlor och parisian nightsuits att relatera till denna snäva demografi.

Hur gör man då för att förklara det mystiska vi gör i studion för vår publik? Ett sätt kan vara att ge analogier - alltså liknelser mellan en vardaglig företeelse och vårt hantverk. Jag ska dra två analogier. Den första är:

Semla hetvägg - Reverb

Det fina tricket att blöta upp en semla i varm mjölk kallas semla hetvägg och gör att semlor av alldaglig kvalitet smakar himmelskt när man blöter ner dom i den varma mjölken. Precis samma gäller för ljudeffekten reverb. Det spelar i stort sett ingen roll hur kasst en gitarrist spelar eller sjunger  - om man blöter ner det inspelade i ett stort plåtreverb från Svensk Radio så låter det helt himmelskt (se Broder Daniel). Detta är vår vardag som ljudhantevkare i studio.

Nästa analogi är:

Knark - Kompression 

Man tar lite knark och allting blir bättre och skitkul. Man tar lite mer och det blir ännu lite bättre. Du har det så bra och är så i gasen, du tar lite till och allting rör sig och du når uppåt och vidare. Sen drabbas du plötsligt av en ögonblicks klarhet och känner inte igen dig. Din verklighetsuppfattning har trasats sönder. Precis så är det med kompression. Ju mer man komprimerar desto bättre låter det. Man drar på mer och mer. Till slut känner man inte igen dom inspelade ljuden och det låter skit. Detta är också vår vardag som ljudhantevkare i studio.

Det var det. Nu vet ni.

/b

2012-02-11 11:33
Taggar:

Parisian Nightsuit

Jag önskar att jag hade en sådan här. 

Jag tror risken finns att jag skulle passa in lika illa som Sam i Nollor och Nördar.

 

Men jag är villig att ta den risken. Lätt. 

/b

2012-02-11 09:50
Taggar:

The Band - I shall be released (Gubbrock)

Alla människor ska någon gång falla. Som solen gör varje dag. Då blir vi fria. 

/b

2012-02-09 11:43
Taggar:

Gammal och trött

 

Idag skriver Johan i GP att Ullevi bokar så gamla artister. Han har skrivit spaltmeter av beundrarartiklar för en åldrande Bruce Springsteen men börjar nu bli trött på Madonna. Knarkpolisen på festfotot i Nefertitis debattinlägg om stängningstider börjar bli trött för jag gissar att klockan närmar sig tre. Klubbägarna i Göteborg är trötta för dom vill inte ha konkurrens av svartklubbar. Havet i videon nedan är det äldsta vi har på jorden men det smeker outtöttligt vidare på sin älskade strand. Mitt öga är trött. Dagen är ung. 

 
/b

2012-02-08 10:57
Taggar:

Klassiker

Den här är en klassiker. I min hylla står den i gaydiscoavdelningen. En stor avdelning i min samling. 

/b

2012-02-06 13:40
Taggar:
Narcissus
Länkar
Facebook
Myspace
Om Djungeltrumman
Lista
Följ Djungeltrumman
Djungeltrummans nyhetsbrev
Jag vill ha nyhetsbrevet!
Tack! Du har fått en bekräftelse skickad till dig.
Fel! Något gick fel, försök igen om en stund.
Webbdesign av Simma Lugnt, www.simmalugnt.se