The Ambassador
Jag såg en dokumentär igår på filmfestivalen som hette The Ambassador. Jag fattade tycke för huvudrollen som var en dansk journalist utklädd i kolonialistisk stil med ridstövlar och cigarettmunstycke. Han köpte sig ett diplomatpass och började nästla sig in i diplomatlivet i Centralafrikanska republiken som verkar vara som Tatooine i Stjärnornas krig. Han skrev kontrakt med en diamantgruva och kämpade med att komplettera sina diplomatdokument så att han smärtfritt skulle kunna få sina diamanter genom tullen. Man fick se miljontals dollars byta ägare, man fick se mutor delas ut, man fick se diamanter, man fick se presidentens son och man fick se ambassadören skaka hand med en före detta främlingslegionär som numera var ansvarig för landets säkerhetspolitik. Allt med en humoristisk touch. Det roligaste var när ambassadören spelade upp valsång för sina pygmeassistenter i ett försök att bonda med dessa fåordiga herrar. Jag kunde inte frångå tanken att hela dokumentären var iscensatt. Jag tror säkert att det är så här det går till när blodsdiamanter färdas från afrika men jag kan inte förstå hur man fått fram så många miljoner USD för att muta så många på film. Cynismen och ironin blomstrar i denna fina lilla film och jag blir ganska rädd för mig själv när jag skrattar så oförblommerat åt det totalt omoraliska och kolonialistiska tjuveri som diplomaten ägnar sig åt. Jag gissar att filmen slog an en illa dold kolonialromantisk sträng i mitt inre. Sunkigt.
/b
Reklam
Och nu blir det reklamavbrott i pacific's Djungeltrumma-blogg:
/b
En film regisserad av Jaco van Dormael's hund
Min recension: Voff. Grr. Sniffsniff. Voff.
/b
Länge leve leopardbikinin!
Apflickorna vann guldbagge för bästa film, manus och ljud. Jag har alltså medverkat i två guldbaggepris genom att ha gjort musik till Apflickorna. Synd att juryn inte förstod storheten i våra Morriconepastisher varav en kan höras i trailern nedan. Anyway, grattis Lisa Aschan till din klart lysande debutfilm. Länge leve leopardbikinin!
/b
Spagetti carbonara
Hej. Nu har jag sett så många funky carbonara-recept på webben att jag måste reagera. Ingen vitlök. Ingen grädde. För helvete.
Carbonara.
Ingredienser:
- 30 g smör
- olivolja (jungfru)
- 125 g pancetta (tjocka skivor)
- 6 msk torrt vitt vin, 4 äggulor
- 3 msk nyriven parmeggiano-reggiano-ost
- 1 msk nyriven peccorino-romano-ost
- 1 msk finhackad slätbladig persilja
- nymalen peppar och salt
Tillagning:
- Häll vatten i en kastrull och sätt på full värme. Släng i pastan med en matsked salt när det kokar.
- Smält smör och olivolja i medelvarm panna och stek den i tunna strimlor skivade pancettan tills det luktar underbart och häll sedan på vinet.
- Koka ner till hälften och lyft pannan från värmen.
- Blanda äggulorna i en stor skål med den nyrivna osten, persiljan, en nypa salt och ett tag med pepparkvarnen.
- När pastan är al dente så ställer du tillbaka pancettan på full värme och blandar pastan med ägg/ost-blandningen. När spaggettin är helt täckt av blandningen så blandar du ner pancettan med allt avkok från pannan och serverar.
Ovanstående carbonara blir krämig nog av den underbara orgien i pancettapannan, mycket smakrik och väldigt stabbig. Bergsmat som intages efter en rejäl mängd kroppsarbete. Mao inget för bloggerskor.
/b
Le Truskel
Vi hade just kommit till Le Truskel där Da Brasilians - som är våra bandkompisar i Paris - hade releasekalas. Vi skulle spela skivor och vi var lite bakis sedan gårdagen då vi hade spelat på Club Neo som jag berättade om på sid. 13 i denna blogg. En underbar kväll med långbenta damer och champagne. Vi berättade om detta för Benoit och Frabou och då skojade dom att på denna klubb kommer endast dvärgar med hår på bröstet. Vi skrattade lite åt det och sneglade mot ingången till baren ett kort ögonblick. Just då öppnas dörren och in kommer två dvärgtjejer. Daniel kissar nästan på sig av kvävda skrattparoxysmer.
/b
Äh fan, man kan ju inte vara sämre än andra bloggerskor så jag skriver nu detta korta meddelande i rubriken efter avslutad barhäng på Stearin: Tack Lovisa Aijmer och Klara Grape för fint dj-set på Stearin. Ni prickade hemskt nära hjärtat musikmässigt!
/b
Webben idag
Denna gamla man har gjort en ny skiva och det verkar lovande. Kan rekommenderas. Annars får jag nog säga att inget av intresse visade sig på webben idag. Förutom det här http://www.djungeltrumman.se/matti. Matti är inne i en litterär high streak just nu och avhandlar poetiskt och lätt livets existensiella väsentligheter såsom musik som medicin, sångsjälar och nietzsche och Kalle Anka.
/b
Mysteriet med den icke kapable kocken Kari
"Det kan kocken Kari intyga, om han kunde"
Detta är ett mysterium för mig. Om han kan intyga så kan han ju intyga. Och följdaktligen kan han ju inte intyga om han inte kan. Längre kommer inte jag med dom logiska resonemangen i denna reklamslogan som antagligen är konstruerad för att folk ska gå runt och störa sig på den. Fråga inte mig vad reklamen handlar om för det fastnade aldrig.
/b