Visumintervju for dummies

Igår var jag på Amerikanska Ambassaden för min visumintervju. Det gick bra och var verkligen inte läskigt. Det trodde jag inte igår kväll, när jag snurrade alla rykten jag någonsin hört i mitt huvud. En Kafkaliknande process med hotfulla vakter, små förhörsrum och timslång väntan spelades upp framför ögonen. Det stämde naturligtvis inte alls. 

Om det skulle vara så att någon av er läsare befinner er i samma situation som jag nu eller i framtiden, tänkte jag därför rakt upp och ner berätta hur det gick till. Jag tror nämligen benhårt på principen att ju mer man vet, desto bättre blir det mesta. Varsågoda. 

Att skaffa visum i USA

Man behöver: 

Ett fräscht och giltigt pass. Får inte vara trasigt. 

Ett personbevis från Skatteverket med alla relationer (beställ via telefon eller mail). 

Confirmation från ifyllnaden av formuläret DS-160 (Det här är nästan ett inlägg i sig. Man fyller i formuläret på ambassadens hemsida, men tjänsten funkar inte så bra, så den lägger ner hela tiden. Spara ofta! Det är ungefär en miljon frågor att besvara, så det är segt att behöva göra om det mitt i.) 

Ett nytaget porträttfoto i färg, rakt framifrån, från fotoautomat

Ett kvitto från banken på att man har betalat avgiften (olika för olika visum). Internetbank gills inte, du måste gå till banken och be om ett särskilt kvitto. 

Ett kuvert, frankerat  med 65 kronor och adresserat till dig själv (det är i det här kuvertet du får ditt pass och visum hemskickat sen). 

En Notice of Action. Den här är olika beroende på vad du ska göra i USA. Den fixas av din byrå/skola och kan vara väldigt bökig att få. Det är för den man behöver rekommendationsbrev, intyg, betyg och sånt. Exakt vad du behöver beror på vilket visum du ska ha.  Allt annat fixar du själv. 

När alla papper är på plats kan du boka möte för din intervju. Det gör man också på ambassadens hemsida. När jag bokade var det ungefär två veckors väntetid. 

Här är länken till ambassadens hemsida. 

Lägg alla papper (skriv ut ALLT!) i en plastficka och ta med till ambassaden. 

Intervjun

Jag bokade tid 08.00, vilket är dagens första tid. Jag kom till ambassaden (i diplomatstaden på Djurgården) vid tjugo över sju, och då hamnade jag först i kön. Efter det fyllde det på med folk, och framemot åtta var det nog 30 personer ungefär. Man är inte ensam om sin tid, så det blir kö hursomhelst. 

Ambassaden kan du inte missa, du ser den gigantiska amerikanska flaggan från vägen. Gå upp för backen och ställ dig vid skylten "Non immigrant visas". Kön börjar där och fortsätter upp för backen. Du ska inte anmäla dig någonstans än. Klädesmässigt, tänk filminspelning. Man blir sjukt kall av att stå still en halvtimme. 

Klockan 08.00 prick kom en vakt ut och ropade "first in line, please" och jag fick följa med honom in i ett litet glasbås där säkerhetskontrollen finns. Han visade sig sedan vara svensk, precis som de flesta andra. Han gick igenom mina papper och bockade av mig på en lista. Han sa "ingen panik" hela tiden och var allmänt vänlig. 

Säkerhetskontrollen var som på en flygplats, men jag fick ta med mig en vattenflaska in. Mobil, hörlurar och annan elektronisk utrustning måste man stänga av och checka in i säkerhetskontrollen. Ta inte med mer än nödvändigt, datorer och sånt har de inte plats för. Man får inte ha stora väskor heller. Man får som en garderobsbricka för att hämta ut mobilen när man är klar. 

Efter kontrollen fick jag tillbaka mina papper och fick fortsätta uppför backen in på själva ambassaden. De tar bara in en person i taget i säkerhetskontrollen, så jag antar att det tar ett bra tag om man står längre bak i kön. 

Inne i ambassadbyggnaden möts man av en (svensk) dam i en lucka. Hon tar hand om alla papper. Jag skickade in allt jag hade, och fick tillbaka en del som hon inte behövde. Resten behöll hon, och jag fick sitta ned. Här blev det snabbt lång kö, mest för att många hade fel papper med sig (se nedan). 

Väntrummet såg ut som på ett sjukhus ungefär. TV, tråkiga tidningar, toaletter och en vending machine. Ta med nåt att läsa. Här blev jag sittande ett tag trots att jag var först i kön. Efter en halvtimme blev jag uppropad till min intervju. 

Intervjun gick till precis som när man passerar genom passkontrollen på väg in i USA. Det hela ser ut som på en bank, med folk bakom glasrutor. Man blir kallad till en viss "kassa" och får lägga fingrarna på en avläsare för att kolla fingeravtryck. Sen ställde tjejen bakom glasrutan några frågor baserat på mina papper. Jag fick svara på hur länge mitt kontrakt med byrån skulle vara, hur jag hade fått kontakt med dem, vad jag hade pluggat i Sverige och hur många copywriters som fanns på byrån. Sen sa hon bara "you're good to go. You should have your visa early next week" och så var det klart. Det tog två minuter, högst. 

Jag fick tillbaka några papper, och sen var det bara att hämta ut mobilen och åka hem. 

Problem

När jag väntade på min intervju hann jag höra en hel del diskussioner med damen i dokumentluckan. Det vanligaste problemet verkade vara att man inte hade med sig alla papper. Det finns ingenstans i närheten att fixa kuvert eller foto, så de som hade missat det blev väldigt stressade. Alternativet då är att ta taxi upp till Karlaplan och sen ställa sig sist i securitykön igen. 11.30 stänger de dock, så är man inte inne innan dess blir det inget möte. Vissa verkade också ha med sig dokument för fel visum, så dubbelkolla allt ordentligt! Jag hörde ingen som blev hemskickad, men så fort det var fel i papprena började frågorna hagla och det tog väldigt mycket tid. Enklare då att ta rätt från början. 

Om man gör fel på något av ovanstående, är det värsta som kan hända att man blir hemskickad och får boka en ny tid när alla papper är på plats. 

Det var det hela. Nu ska jag bara hålla alla tummar och tår för att inget trasslar till sig på vägen, så att jag kan landa i Nevvan om två veckor ungefär.