Bye bye baby!

Nu säger jag hej och tack till Djungeltrumman som ska satsa på sina Göteborgsbloggar, men det blir inget långvarigt avsked. Inom kort kommer jag att börja skriva som vanligt igen på min gamla blogg Moi-Moa. Den hittar ni här.

Min debutroman "Söta pojkar är bara på låtsas" kommer inte ut förrän i september men redan nu kan man läskigt nog tjuvkika lite på den på  Smakprov.

A bientôt!

xxxxxxx

Arkitektur som påverkar klädstilen

Tidigare i veckan var jag på en föreläsning om arkitekten Ralph Erskine i en byggnad som han ritat på Hallvägen 21 i Slakthusområdet vid Globen. Byggnaden ritades 1955 som kontor åt Möller & Co som sålde kolonialvaror. Numera rymmer den bland annat konstnärsateljéer varav några av konstnärerna anordnar temakvällar under namnet Ett rum med utsikt. 

Byggnaden har varit bortglömd länge och tyvärr är mycket slitet och förstört men som tur är inte allt. Det kändes verkligen jättehäftigt att gå omkring i de gamla kontorsmiljöerna med teakdörrar, rörpost och runda lampor - som att vara med i ett avsnitt av "Mad Men".

Jag blev sugen på att läsa Stieg Trenter-deckare, äta mackor med prickig korv och ha på mig tighta jumprar och pumps. 

Vårkänslor och boom boom!

Dags för lite uppdatering, kände att det var längesedan sist. Idag har jag varit hårmodell på Skrapans modedagar och fått en fin 50-talsfrisyr av Sivlettos grymma frisör Cajsa Zetterlund. Önskar att man hade tid att fixa håret såhär varje dag!

Igår spelade Adriana Seserin och jag på en afterwork på H&M och fick varsin enorm bukett vita tulpaner - första gången jag fått blommor efter en spelning. Inte så dumt.

Annars ägnar jag mig mest åt skrivande samt redigering av manus just nu. Håller parallellt på med tre stycken manus samtidigt.

Ikväll är det dags för årets första Sophisticated Boom Boom i Lilla baren på Riche! Adriana och jag kommer att spela fransk rivierapop, italiensk yéyé, rockabilly, crooners, girl groups, svängig strippmusik, exotica och soul kl 22-02. Som vanligt är det gratis inträde men kom gärna tidigt om ni vill ha plats för det kan bli trångt på fredagar...

Hejdå Elizabeth! R.I.P

 

Elizabeth Taylor hade benen, ögonen och bysten men var inte bara snygg - hon var larger than life. En klassisk filmstjärna på alla sätt och vis. Det här är en av mina favoritfilmer med henne.

Moralpanik kring rökning

Att Kate Moss rökte på catwalken på No smoking-dagen under modeveckan i Paris har fått moralpaniken i England att utbryta. Kate Moss anklagas för att vara en dålig förebild som förleder ungdomar. Ofördelaktiga bilder av henne publiceras i tidningarna och det påstås att den 37-åriga supermodellen åldras snabbare än en mögelost i en grotta (vilket inte alls ser ut att stämma).

Rökning är dumt och skitfarligt I know. Men samtidigt så tycker jag inte att man som artist - vare sig man är modell, musiker, konstnär, skådespelare eller författare - kan ha som sitt främsta syfte att vara en god förebild. Så länge det inte är olagligt och direkt skadar andra så tycker jag att man måste få ha sin frihet.

Som modejournalisten Susanne Ljung sa i gårdagens DN Söndag: "Jag blir bara full i skratt och får lust att ropa: "Heja Kate, bolma på!" När blev mode moralens högborg?"

Jag röker inte själv, om man menar att vara beroende av cigaretter och köpa dem regelbundet. Däremot tycker jag om att feströka och har gjort det från och till sedan jag var sexton, sjutton år. För mig är rökning en njutning precis som ett glas cava, en chokladkaka eller en kopp kaffe. Så länge man gör det med måtta känns det okej. För mycket cigarettrök ger mig däremot bara huvudvärk och rosslig hals.

Jag vet att rökning är dåligt för hyn, för rösten, för lungorna, för fertiliteten etc. Men även exempelvis socker är ju ohälsosamt och kan få folk att dö i förtid av fetma och fetmarelaterade sjukdomar. Och ändå skulle ingen bli upprörd om en modell slickade på en slickepinne på catwalken.

En annan sak som stör mig är att det känns som att ilskan mot Kate Moss mycket hänger ihop med att hon är kvinna. Kvinnor som röker har alltid varit mer provocerande är män som röker - kanske för att det visar på en viss nonchalans. Kate väljer att röka för att hon njuter av det istället för att främst tänka på sitt utseende och sin framtoning. Och kvinnor som inte tänker på sitt utseende är alltid provocerande vare sig det innebär att de inte bantar bort sin övervikt, struntar i att raka armhålorna eller som i detta fall röker.

I så fall tycker jag att moraltanterna hellre borde förfasa sig över de skönhetsideal som får kvinnor att späka sig in absurdum. Även det kan ju vara livsfarligt - men till skillnad från cigarettrökning innebär det ingen njutning alls.

Je suis la tigresse

House of Raging Women aka Nadja von Bahr och jag körde dans- och vårvoodoo på Kruthusets wrestlinggala i lördags. Skivan som vi pekar på är anledningen till att Nadja och jag känner varandra. Vi bytte franska blandskivor med varandra via Blandband för sådär sex år sedan men träffades inte på riktigt förrän för något år sedan då Nadja spelade skivor på Eriks och min klubb Gérard Depardieu på Landet. Den franska musiken förde oss samman!

House of Raging Women på lördag!

Imorgon spelar (fotografen och konstnären) Nadja von Bahr och jag skivor på Sthlm Wrestling på Kruthuset under namnet House of Raging Women (namnet kommer från Jamie Hernandez fantastiska tecknade serier).

Vi kommer att spela en hårdkokt blandning av exotica, gammal skitig r'n'b, fransk garagerock, svängig punk med mera. Och för att matcha musiken kommer vi såklart att svida upp oss i våra allra finaste och farligaste utstyrslar inspirerade av Hollywoods voodoo-estetik, cheesy b-filmer och 50-talspinuppor.

Fina bokomslag

Åh, jag älskar gamla fina böcker, framförallt från 40-talet till 60-talet. Ibland köper jag böcker på loppisar bara för att de är fina trots att jag kanske aldrig kommer att läsa dem. Min allra finaste bok är en om wienervals med ett dansande par och små rosengirlanger på utsidan. De här med djurmotiv gillar jag också jättemycket. Jag är helt enkelt lite grann som en blandning av en femåring och en pensionär.

Galna kvinnor i badkar

Jag var och såg "Black Swan" häromdagen. Natalie Portman var lika fantastisk som alla säger att hon är och filmen var spännande och vacker. Det enda som jag i efterhand kan tycka var lite störande är att bilden av galna kvinnor alltid är densamma: sexuellt kontrollerade, självskadande och neurotiska. En av klyschorna kring kvinnlig galenskap som återkommer i film efter film är den ensamma kvinnan i badkaret.

Om en ensam kvinna badar i en film vet man att hon antingen:

a) kommer att bli mördad av otäck mördare som trycker ner hennes huvud under vattenytan

b) kommer att bli mördad av en otäck mördare som knivhugger henne så att vattnet färgas rött

c) är deppig och håller på att bli galen

Jag kan däremot inte komma ihåg en enda film där en badande man bli mördad/håller på att förlora förståndet. Vad är det med kvinnor och vatten som hör ihop? Är det så simpelt som att regissörerna vill ha med fler avklädda kvinnor i sina filmer?

Kanske har det att göra med Shakespeares Ofelia (som när hon blev sinnessjuk av sorg ramlade i vattnet och drunknade). Som en av världslitteraturens välkändaste figurer har hon blivit något av urtypen för den unga självskadande kvinnan. Men även Shakespeare måste ju haft några tankar om att just låta henne drunkna istället för att sticka kniven i sig eller hoppa nerför ett stup.

Kanske är badkaret, detta att omslutas av varmt vatten, någon slags livmoderssymbolik: att inte ha lämnat livmodern. Nina i "Black Swan" bor kvar hemma hos sin kontrollerande mamma. I Hanekes "Pianisten" som påminner om "Black Swan" bor även Isabelle Hupperts psykiskt instabila karaktär kvar hemma hos sin dominanta mamma. Och i en av filmens obehagligaste scener där hon skär sig själv i underlivet befinner hon sig just i badkaret.

Men oavsett vad det beror på så börjar jag bli trött på att se neurotiska kvinnor på film som skadar sig själva, rakar håret av sig eller badar badkar. Men kanske är det inte lika spännande med någon som bara knaprar antidepressiv medicin och dricker kaffe?

Ja, jag har i alla fall mina tuttar