Hush Hush

Hush Hush - Rasputin lever!

Kändes som att det var få som lyssnat in sig på Hush Hush innan spelningen igår. Han öppnade för Yeasayer, men trots det hade jag också låtit det bero. Idag kan jag inte sluta lyssna. Inte för att det var bra igår, tvärtom, det var det absolut sämsta ljud jag hört på väldigt, väldigt länge. Samtidigt fanns det nåt där som lockade mig, det fanns låtar inuti basmullret. Djupt begravda. Låtar som svänger, som är småsexiga och lagom porriga. Låtar är omöjliga att inte le till. 

Att Yeasayer var så träigt pretto hade jag missat. Igår var de nyfriserade männen på sitt mest gravallvarliga Kenthumör och jag tyckte att det förstörde hela spelningen. Låtarna lät bra, ljuset och showen var magnifik, men bandet verkade vara allt annat än sugna på att stå där. Hoppas de skärper till sig till Primavera då jag tänkt se dem igen. 

Lyssna på Hush Hush här. 

/ Mikael Nordlander.

Magic Chairs

Igår kom nya Efterklang ut. Både på skiva och Spotify. Har hunnit med tre lyssningar och jag gillar det. Magic Chairs är lite mer influerad av lågmäld amerikansk arena-indie kanske, men tveklöst är det fortfarande danskarnas version av glaciärpopen från Island som är i centrum. Mindre dramatik i musiken och mindre elektronik, men fortfarande väldigt Efterklang. Sången är också något annorlunda, kan inte riktigt sätta fingret på det än. Inte riktigt lika duktig? 

Förresten, frågan är om U2 är den referens jag kommer dra flest gånger i år? This Is Head, Yeasayer och nu Efterklang. Redan. Alla har de ett omisskännligt stråk av Irlands största musikexport. Det är väl inte bara jag som snöat in på det va? 

Lyssna gratis om du vill, men köp sen här. Supporta bandet. 

Se hotellrumslivet NRK gjorde under By:Larm här.

Mer Efterklang på La Blogoteque här. 

/ Mikael Nordlander.