Suicide på Statens museum for kunst

Alan  Vega, Suicide

Jag såg Suicide i fredags. Jag vill verkligen inte ha det ogjort. Men det var lite svårt att förstå att det verkligen var Martin Rev och Alan Vega som stog där på scen. De var ju ett par äldre män - över 70! - som gjorde sitt bästa. De försökte vara hotfulla, farliga och högljudda. De lyckades mest med det sistnämnda. Det fick mig mest att återigen önska att jag fått ett par månader eller år i New York under det sena 70-talet.

/ Mikael Nordlander

Suicide

Sökte lite på grejer, och så plötsligt fick jag för mig att jag ville se några av de där klassiska bilderna på Suicide. Hittade några, men ingen av de jag ville ha. Tog den här istället. Klassisk nog, och jävligt snygg. Till mitt bildgoglande lyssnar jag - inte helt oväntat - på Alan Vega/Martin Rev: Suicide eller The Second Album som det döptes om till när det återsläpptes. 

/ Mikael Nordlander. 

Olympians are go!

Olympians

12 april kommer Bristols Fuck Buttons släppa en 12"-vinyl på Olympians, den kanske bästa låten från förra årets Tarot Sport. Kanske inte är så lockande för alla, men jag gillar att de släpper fem olika färger, en för varje olympisk ring, och att de inkluderar två remixer, en av Jason Spaceman (Spaceman vs. the Olympians Remix) och en av Alan Vega  - Rough Steez (White Hot Heat Remix). Trendriktiga som de är medföljer nån form av bild i 3D. Oklart om det är omslaget. För de som hellre lyssnar digitalt så kommer det gå att köpa filerna också. Då utan färg och utan 3D antar jag. 

Läs mer om släppet här. 

/ Mikael Nordlander.