VED i Hammenhög

Ett av Malmös bästa band gjorde en fin insats som förband till Fläsket Brinner (gubbfusions från ett gäng som inte släppt nåt vettigt sen början av 70-talet som jag förstår det)  i Hammenhög i helgen. Tyvärr led de lite av förbandsljud och dagsljus. 

Låten kommer från Speleo EP som de släppte på Lugnet tidigare i år. 

Mer VED här.

Köp nya skivan från Deleted Art här. 

/ Mikael Nordlander. 

Ultralyd + Skeppet

Imorgon torsdag är Deleted Art tilbaka på på Inkonst för att fortsätta sprida den goda vibben. Som av en slump så blir det även den här gången ett band från skivbolaget Rune Grammofon. Vi har kämpat i år för att få hit Ultralyd, så att Fire! spelade förra gången hindrar oss inte att sätta två jazzaktiga band efter varandra. Vi älskart ju! Sen har vi bokat Skeppet. Vi tycker de spelar ofta, men inte ofta nog. Blir en bra dubbel i Klubben det här. Zuckerseit kommer och spelar skivor med oss också. Öppnar 21, kostar 70 kronor. 

Ultralyd (NO) // Lyssna på Ultralyd på Spotify här. MySpace här. 

Ultralyd från Norge började som ett rätt kaotiskt och fritt rockband med jazzrötter, men har sen dess närmat sig det experimentellt strikta; utan att låta skolade. De har blivit en suggestiv juggernaut med drag av modern och elektronisk klassisk musik, skäggfunk, jazzgroove och doom metal. En blanding, men inte överdriven. Den är bra avvägd, men ska - eller borde inte - klassas som svårtillgängligt eller uppnäst fin. Bandet borde snarare applåderas för att de omfamnat det svåra för att sen landa i ett välspelat, sparsamt sväng som lever om och dräper, långsamt, hårt och vackert. De låg tidigare på Load Records, nu på Rune Grammofon. Det säger en hel del om det här bandet.

Skeppet // Lyssna på MySpace här. 

Andreas Malm och Henrik Wallin har båda rötterna i lokala fristilarna Fria Konstellationen, men Skeppets instrumentföring ekar mer tydligt av tyskrockens sofistikerade sväng. Repetition och precision är nyckelorden när denna tvehövdade farkost levererar sin kosmiska linköpings-malmöitiska populärmusik. (text snodd från singsang, tack).

/ Mikael Nordlander. 

Arnold's Park

Jag har redan skrivit en säljtext om Arnold's Park så jag publicerar den istället för att skriva nytt. Tror de flesta förstår språket. Om inte så mejla: support@djungeltrumman.se. Lite kortfattat kan jag väl säga att den släpps idag, är 31 minuter och några sekunder, nästan 32, kostar som en EP och är grymt bra. Fatta vilket kap! 

If Pterodactyl's sophomore record, Worldwild, was based on a feeling that struck them while on tour two years ago – a feeling that leaves the lingering notion of being on a family vacation through a colourful new reality – then what could the experience or idea behind Arnold’s Park be? Did they stay in Brooklyn, practice and reminisce over the best parts of hanging out with friends in parks and at gigs, sipping cold drinks on hot summer nights and feel good about themselves, with no worries whatsoever? 

The spazzy noise punk has long gone anyway, only present in sound, not composition, while the psychedelic parts are far more lose, warm and unmistakably rural in an urban way. They’ve tried hard before, now they go for confident and perfectly executed mind-bending bliss with just enough hints of harshness. Arnold’s Park is in fact akin to Liars trying out Bardo Pond songs on Animal Collective's porch, taking advice from Aa. 

This EP might be based on experiences or ideas like the aforementioned Worldwild, but who knows? It feels more like it comes from a created space of experiences within themselves, where good, clean fun never grew up. A place that offers so much more than a tour trip out of town or a rollercoaster ride.

Köp skivan av Deleted Art här. Eller gå till Rundgång på Kristianstadsgatan. Du kommer också kunna köpa den av bandet på spelningen imorgon!

/ Mikael Nordlander. 

Deleted Art art

Matt Furie

Sitter återigen och blädrar igenom Matt Furies bildarkiv. Landar där ibland när jag googlar frustrerat efter annat. Just nu hamnade jag där för att jag inte hittar nån info om biblioteksugglan. Gillar inte allt Matt gjort, men mycket. Jag gillar verkligen hans sätt att arbeta, och det är roligt att se hans utveckling över tid. Mest imponerande är en del av hans karaktärers interaktion i bilderna. Som i den här. Ugglan ser ut att vänta på att de andra två ska sluta tjafsa och bestämma sig för var de ska någonstans. Inget av alternativen är särskilt viktiga, bara att de ska röra på sig någon gång. 

Shit Fan Punx Get Busted

Det var Matt Furie som gjorde omslaget till Hearts Of Darknesses Shit Fan Punx Get Busted som Deleted Art släppte 2009. Bra band, bra skiva, passande omslag.

Mer om Matt Furie här. 

En intervju på Fecal Face från juli här.  

Mer om Hearts Of Darknesses här. 

Mer om Deleted Art här. 

/ Mikael Nordlander. 

This Is Head

This Is Head

This Is Head är självklara i Malmö. De kunde lika gärna vara det i Brooklyn eller i Düsseldorf. Jag kan säga att de ibland låter som om Yeasayer spelat in osläppta låtar av U2 tillsammans med trummisen från Neu! och släppt dem på Touch & Go eller Dischord, men det spelar liksom ingen roll. De har självständigt tagit plats i en musikvärld som ofta känns ängslig och hämmande. Som försöker för mycket. Med band som bara vill lyckas. Jag tror att This Is Head kommer få framgångar andra drömmer om just för att de inte behöver mer än lyssna på sig själva för att vara lysande.

17 mars släpps debuten 0001 via Adrian Recordings på CD. Någon vecka innan dess kommer en limiterad (250 ex) utgåva på vinyl via egna bolaget Enkelt. Skivan är just nu på press och borde vara i bandets ägo i slutet av nästa vecka/tidigt veckan efter. Beställ nu, för att de kommer att skicka ut förbeställda exemplar direkt.

Vinyl beställer du här. 

CD här. 

/ Mikael Nordlander. 

Jenny Wilson, Dennis Lood och Lou Reed

Jenny Wilson.  

Jag har inte grävt ner mig, gått i ide, packat ihop eller lagt av. Jag lovar.  Livet och jobbet tog all tid i januari. Så enkelt är det. Därför har bloggen fått lida. Den ligger på priolistan, men kommer efter åtaganden på Deleted Art, High Five, Sunday Social, SVT och som DJ IS OK. Även de grejerna kommer privatliv och förkylningar. Så är det och så måste det vara. Samtidigt: jag känner att jag vill skärpa mig. Jag vill skriva om triviala saker, skriva haltande betraktelser om oväsentliga händelser, tipsa om vad jag gillar och vad jag tycker är intressant. Det kliar i fingrarna varje dag det som beytyder nåt för mig uteblir från den övriga bevakningen. 

Jag vet knappt var jag ska börja, men det är väl bara att gräva där jag står. Inte titta tillbaka på ett lysande januari och en bra start på februari (även om jag vill nämna spelningarna med DD/MM/YYYY, Terrible Eagle, Tonbruket, Fire! och The XX här ändå, bra kvällar). Det blir tre tips. 

Dom kallar oss artister är ett program som går på SVT. Kanske har du sett det, kanske har du bara hört talas om det. I vilket fall som helst: gillar du musik så tycker jag du ska kolla. Varför inte börja med avsnittet som gick igår; Jenny Wilson och Tensta Gospel Choir repar och uppträder på Dramaten. Fint. Kolla här. 

Ikväll har Dennis Lood och hans Rundgång klubb på Babel. Mono Stereo spelar liksom Stars In Coma. Det blir lite gitarrmattor och lysande pop. Både från scen och från skivspelarna. Jag gästar.  

Min vän Håkan Thörn och jag gillar att läsa absurda och vardagliga bloggar som man inte riktigt vill veta om de är sanna eller hittepå. Idag tipsade han mig om asroliga Lou Reed In Tweed. En blogg som får min blogg att verka vara skriven av den unge Werther. 

/ Mikael Nordlander.