Den outtröttlige Nicke Andersson debuterade med sitt Imperial State Electric under 2010. Nya låtar, nya musiker, samma Nicke Andersson. The Hellacopters är historia, The Solutionligger på is, stordåd är planerade med Death Breath framöver, men det verkar alltid finnas tid och lust till att göra något nytt. Något lite annorlunda men som ändå blir kusligt familjärt. Det går att likna det vid att en cirkus alltid är som bäst när den förnyar sig, blickar framåt med tanke på det förflutna och tar det hela ut på vägarna. Så är det lite med Imperial State Electric. Tricksen känns igen, men kostymerna är omsydda och showen är ordentligt genomrepad och precis lagom annorlunda. Konstigt vore det annars. Med sig har han Tobias Egge, Dolf de Borst och Tomas Eriksson, alla med erfarenhet från svängen (Objects, The Datsuns, Captain Murphy), men framförallt var alla med i Cold Ethyl, bandet  Nicke Andersson satte ihop för att spela covers på klubben Fanclub på Debaser Slussen i Stockholm. Det hörs och märks. Spelglädjen och kärleken till rocken går igenom varje fiber av det här bandet.

Nicke Andersson om bonuscovern Wail Baby Wail (som du hittar på SVT Play här):

Little Richard är bäst. Så jävla bäst att alla ville vara Little Richard. Vilken tur, annars hade vi aldrig fått höra Kid Thomas/Tommy Louis så här bra. Det är nästan bättre än originalet. Fast bara nästan.

Bandet har ett annorlunda med samtidigt självklart sällskap på turné. En Kissdocka är mannekäng för deras tröjor. Nicke Andersson undersöker historien bakom. Se klippet här.

Nicke skickade en Spotifylista till Klubbland. också. En salig blandning av svinbra musik som han själv uttryckte det. Listan hittar du här.

/ Mikael Nordlander. 

Fredag 14/1:
1900-1930 Pyramido
1950-2020 Lautstrûmer
2040-2110 Jealous Cowards
2130-2200 Terrible Feelings
2220-2250 Ursut
2310-2340 Beyond Pink

Lördag 15/1:
1800-1830 CDCP
1850-1920 Stel av Skräck
1940-2010 Anatomi 71
2030-2100 Avfart 33
2120-2150 Symptom
2210-2240 Hårda Tider
2300-2330 Herätys

Det här är det senaste (och enda) budet på tiderna. Sen sägs det att Pyramido som inleder idag inte börjar förrän 20:00. I så fall är det en timmes förskjutning. 

Lykke Li blev snabbt ett namn i bloggvärlden strax innan och runt släppet av sin första singel. Little Bit verkade funka världen över. Hennes dansanta indie var inte bara bra, den var helt rätt i tiden också. Albumet Youth Novels som kom året efter visade att hon var långt mer än bara ett internetfenomen. När nu uppföljaren Wounded Rhymes är på gång så känns intresset större än någonsin. Singlarna Get Some och I Follow Rivers har inte direkt minskat entusiasmen.

Inför släppet och kommande turné valde Lykke Li att spela några mindre klubbgig sent förra året för att testa nytt material och spela ihop sig med bandet. Vi tog såklart tillfället i akt och spelade in dem på Kägelbanan i Stockholm. Framför sin far, mängder av vänner och överpeppade fans spelade hon en del gammalt, men också väldigt mycket nytt. Publiken var inte svårflörtad och den lilla lokalen var fylld av glädje. 

Rabbits släpper på Relapse 15 februari. Lågsamt, smusigt och smågapigt. Fint det. Ex Angel Hair, The VSS och Pleasure Forever står det överallt. Hur det står till med det har jag inte nystat i än. 

Slow Burn. 

Black Masses. 

2 februari kommer Glasser till Malmö och Babel. Rekommenderas verkligen. Släpptes en riktigt bra skiva förra året och det verkar som att de kan vara bra live också.  

Kolla live på Interface här. 

Lyssna på Ring här.