#20 Imperial State Electric

Den outtröttlige Nicke Andersson debuterade med sitt Imperial State Electric under 2010. Nya låtar, nya musiker, samma Nicke Andersson. The Hellacopters är historia, The Solutionligger på is, stordåd är planerade med Death Breath framöver, men det verkar alltid finnas tid och lust till att göra något nytt. Något lite annorlunda men som ändå blir kusligt familjärt. Det går att likna det vid att en cirkus alltid är som bäst när den förnyar sig, blickar framåt med tanke på det förflutna och tar det hela ut på vägarna. Så är det lite med Imperial State Electric. Tricksen känns igen, men kostymerna är omsydda och showen är ordentligt genomrepad och precis lagom annorlunda. Konstigt vore det annars. Med sig har han Tobias Egge, Dolf de Borst och Tomas Eriksson, alla med erfarenhet från svängen (Objects, The Datsuns, Captain Murphy), men framförallt var alla med i Cold Ethyl, bandet  Nicke Andersson satte ihop för att spela covers på klubben Fanclub på Debaser Slussen i Stockholm. Det hörs och märks. Spelglädjen och kärleken till rocken går igenom varje fiber av det här bandet.

Nicke Andersson om bonuscovern Wail Baby Wail (som du hittar på SVT Play här):

Little Richard är bäst. Så jävla bäst att alla ville vara Little Richard. Vilken tur, annars hade vi aldrig fått höra Kid Thomas/Tommy Louis så här bra. Det är nästan bättre än originalet. Fast bara nästan.

Bandet har ett annorlunda med samtidigt självklart sällskap på turné. En Kissdocka är mannekäng för deras tröjor. Nicke Andersson undersöker historien bakom. Se klippet här.

Nicke skickade en Spotifylista till Klubbland. också. En salig blandning av svinbra musik som han själv uttryckte det. Listan hittar du här.

/ Mikael Nordlander.