Mattias Alkberg är på turné med föreställningen Alla är sämst och kommer till Göteborg den 16 november. Strax innan premiären träffas vi på Södra Teatern i Stockholm för att prata om förväntningarna, de mörka rädslorna och Norrland.

Text: Tina Rosenfink

Alla är sämst är en föreställning utan handling. Den handlar om Mattias inre liv och tankar.
– Jag vill att det ska vara som inne i min hjärna, att man kan tänka tusen tankar samtidigt, berättar han för mig. Alla är sämst är inspirerad av låten med samma namn på den första Södra Sverige-skivan. Mattias berättar att föreställningen har haft många namn under produktionstiden men att det landade till slut i Alla är sämst just efter som alla är sämst. “Du är sämst” säger han. Jag skrattar till nervöst. “Men också bäst”. Jag nickar osäkert. Mattias fortsätter berätta om hur han tänker.
– Alla är sämst eftersom alla är så fixerade på att framstå som lyckade och lyckliga. Det är vidrigt att kollektivet är så försvagat och att vi lever i en nyliberal tid där alla är entreprenörer. Jag hatar det. Det finns ingen omtanke eller empati, alla ska vara bäst fast de är sämst.

Hade du kunnat tänka dig att göra en mer biografisk föreställning?
– Nej, för att skriva självbiografiskt måste man vara nostalgisk och det är jag inte. Nostalgi är alltid en positiv känsla när en tänker på sommarlovet vid åtta års ålder. Men så tänker jag ytterst sällan utan jag ifrågasätter det istället. Var det så kul?

Så du är kritisk mot dina minnen?
– Jag vill att mitt liv ska vara ointressant för andra. Minnen ska få vara mina minnen. Alla skriver om sina uppväxter, alla skapar innehåll av det mest privata. Jag är inte intresserad av någon. Jag är intresserad av det de har att berätta istället för vad de varit med om.

Föreställningen är Mattias Alkbergs tredje och den största han har gjort. Det som skiljer Alla är sämst från Mattias Alkbergs begravning och Personer är att skådespelerskan Kristine Gulbrandsen är med och spelar Mattias.
– Föreställningen handlar om det som jag är rädd för. Både mina inre demoner och det som skrämmer mig i samhället, som sportkillar och äldre män som har kavaj och jobbar med kultur.

Skulle du säga att sportkillar är det värsta vi har?
– Ja men det är ju det.

Han avslöjar att det kommer att vara mycket smink och ansiktsmasker på scen. Mattias har under de senaste åren utvecklat en scenpersona.
– Jag känner mig mest som mig själv när jag står på scen i liksmink, fastän det är onaturligt. Eller så är det naturligt. Vi lägger så mycket värde i just ordet naturligt.

Det här med sminket kom i samband med Mattias Alkbergs begravning men redan under 80-talet började han experimentera med det.

Använder du dig av smink eller andra skönhetsprodukter i din vardag?
– Fastän smink gör mig modigare hade jag helst inte velat se ut alls. Det är en utav de två grejerna som jag skulle vilja slippa helst.

Vad menar du?
– Jag skulle vilja slippa se ut, och jag skulle vilja slippa må.

Att jobba med musik handlar väl mycket om att må och att synas?
– Musiken har kommit så lätt. Lättare än något annat så det blev enklast att fortsätta. I musiken har jag inga tvivel, medan i riktiga livet finns det massa tvivel. Det har varit en trygg bubbla och nu är jag nästan 50 år. Jag kan inte göra någonting annat. Att stå i en kassa på McDonalds skulle vara äckligt, tänk dig en gubbe där.

Finns det verkligen inget annat jobb som du kan tänka dig?
– Nej, helst inte.

Okej, men vi säger så här: efter den här föreställningen så får du aldrig mer skriva eller göra musik.
– Då förtidspensionerar jag mig. Jag vill att musiken ska vara fri, att jag vill kunna släppa en gabbaskiva när jag är 80 år gammal. Det är min rätt. Det är din rätt också, du får också släppa en gabbaskiva när du är 80 år.

Tack.
– Men utöver musiken så har jag också min familj.

Mattias berättar att han identifierar sig som hemmapappa.
– Jag är hemma jämt, min fru blir ibland galen på mig för jag är i vägen men mina barn har uppskattat det genom åren.

Bor du i Luleå med din familj?
– Ja, men det är inget särskilt med staden. Jag har inte flyttat därifrån helt enkelt. Fast en gång bodde jag i Stockholm. Jag och min fru skulle vakta en lägenhet i tre månader. Min fru åkte hem efter en månad och jag efter två för vi stod inte ut.

Varför?
– Det är för långa avstånd här.

Får jag ställa en personlig fråga?
– Ja.

Min kille vill att vi ska flytta till Härnösand, vad tycker du om det?
– Det är jättekonstigt. Gör det inte, det är en konstig stad. Jag vill inte prata skit men det finns bättre städer. Om du vill ha tips så är Luleå, Umeå, Gävle och Sundsvall bättre alternativ.

Alla är sämst är just nu på Sverigeturné och kommer till Göteborg den 16 november. Texten har tidigare publicerats i Nöjesguiden #10 2018.

Mer läsning: Mattias Alkberg pratar om döden