Ett ganska pretentiöst inlägg om spelningar för de omyndiga

        Såg att det var lite besvikna kommentarer angående att vi bara spelar på ställen med artonårsgräns. Om det här har Pontus skrivit en liten uppsatts på hästpojkenbloggen, och jag har inte så jättemycket att tillägga. Något som han däremot inte skrev, eftersom han inte visste de, är att vi kommer att göra spelningar för alla ni under arton någon gång under året. I alla fall i Göteborg.

Känns ganska meningslöst om man inte gör det. Det är ju trots allt i den åldern som musiken bara går rätt in. Mellan tretton och arton var det det enda jag gjorde; låg hemma och lyssnade på musik. Och den gick rätt igenom mig. Varenda fiber var musik. Det fanns ingen känsla som inte kunde väckas av musik. Nuförtiden är det egentligen bara nostalgi som skapas. En känsla av att något gått förlorat. I och för sig är väl inte det så illa, men spektrat var något bredare förr.