Att gå på lokal
Jag var ute i helgen. Jättesent blev det. Köpte med mig en krabba och tre havskräftor på hemvägen. Kan inte säga att det ger mig så mycket längre. Att vara ute sent och prata om mig själv alltså. Ger mest en diffus ångest och missade inspelningstillfällen. Förut var det helt avgörande. Tänkte att det var det jag skrev om och att alla tusenlappar som spenderades på stora stark mer än väl motiverades av de fina texter som de gav stoff till. Nu vet jag inte längre. Tänker att det är ganska ointressant. Att man ska skriva om förhållanden istället. Att det är det som är intressant. Tyvärr har jag väldigt dåliga erfarenheter av sådana. Vet inte om det är min grej riktigt.
Måndag 27 Februari 10:59
Om Djungeltrumman
Lista
Följ Djungeltrumman
Djungeltrummans nyhetsbrev
Webbdesign av Simma Lugnt, www.simmalugnt.se
Cecilia
Måndag 5 Mars 13:00Usch, vad lillgammalt att känna igen sig i det här när jag nog är, typ, hälften så gammal som du är på en höft. Insikten i sig är nog för att en ska genomgå en slags livskris: vad händer när livet inte längre kantas av fylla, eufori och misär (i inbördes alternativt cirkulär ordning)? Tänkte mig aldrig att jag skulle tröttna på det, att jag ens skulle se på det som ett agerande snarare än som en aspekt av min personlighet. Och då har det aldrig ens resulterat i texter som dina.
Fast så glömmer jag att identiteten, självbilden är konstruerad och så himla flytande. Men det är väl å andra sidan inte det enklaste att förlika sig med...