Det var några barn som gick och viskade bakom mig häromdagen. Kanske tio år gamla. "E han snut eller?". Förstod inte om det var mig de syftade på, men efter ett tag höjdes rösterna och så ropade de. "Ey, E du snut? Civilsnut alltså!" till mig. Jag svarade att naturligtvis var jag polis. Omedelbart ville de se min bricka, men jag förklarade att jag glömt den hemma. Sen gick jag vidare.

Först tyckte jag det hela var rätt konstigt. Att jag sänder ut sådana signaler hade jag ingen aning om. Sen slog det mig att det förmodligen handlar om min rock, och att barnen blandat ihop civilpolis och detektiv.

Men det kändes rätt bra ändå.

Ungefär såhär ser min rock ut. Fast jag har inga bröst, och det är ingen Burberry.

Solen är framme. Underbart. Tyvärr är alla mina rullgardiner nere. Tänkte gå ut och gå lite senare. Kanske ner till Studion där Jonas är.

Känner mig inte helt nöjd.

Däremot är denna underbar. Var med och spelade på en tidigare version, men det känns som den blev bättre här.

Jag drack bröstmjölk igår. Rätt mycket. Sonja och Louisa pumpade ut i ett ölglas. Smakade ganska sött.

Annars är det ganska stillastående. Men väldigt roligt

Har börjat titta på Landet brunsås. Fantastiskt program. hade extremt svårt för Shyffert förut, men har ändrat mig. Sen är han Erik Haag rolig också. Tjejen är också rolig. Allt är roligt. Ha ha ha ha ha ha ha ha.

Annars är det bara dokumentärer. Men det har jag redan skrivit om.

Så tråkigt är mitt liv.

Förövrigt är jag väldigt trött. Jätte trött.

Så var den här handen på hjätrat turnén avklarad. Den avslutades i sälen, som väl egentligen inte var en del av just den turnén, men ändå. Ett oerhört konstigt ställe att spela på. Tror publiken skiftade mellan kanske 30 och 200 personer. Fanns ingen logik.

Bokningsbolaget hade lagt upp svängen så att det var en sådär 10 timmar mellan de olika städerna. Fick springa ut till bussen så fort vi var klara. Blev mycket prat bandmedlemmar emellan. Vet inte riktigt vad vi kom fram till. Förmodligen ingenting.

Stefan Sporsen hoppade in för Matti eftersom han var på ålderdomshemturné. I Bergsjön finns ett för gamla alkoholister där de får dricka. Ska tydligen vara det trevligaste. Såg ett program om just det hemmet. Kändes fint. Som att det finns politiker med hjärta. Sen måste jag tillägga att Stefan är en fantastisk pianist och trumpetare. Vi lyckades trycka in lite trumpet i Caligula. Blev oerhört mycket jubel när den kom fram. Förmodligen trodde de att vi skulle dra igång kom igen lena eller något sånt.

Stefan katten är hemma igen. Han ligger och tittar på mig och verkar ganska nöjd. exet, som tagit hand om honom under månaden jag varit borta, påstår att han är olycklig. "Han har inga naturliga instinkter kvar" och "Vi måste döda honom" är de vanligaste kommentarerna från henne.

Sen kan väl ni som håller på bråkar med varandra i kommentatorsfältet dra åt helvete. Jag orkar inte läsa om er skit vilket gör att jag inte läser några kommentarer. Och det är ju lite tråkigt.

Är i Umeå. Innan dess var det Linköping och Östersund. I morgon drar vi till Sälen. Sträckorna mellan städerna är inte längre ett problem eftersom vi sover i bussen. Enda kruxet är att vi varit tvungna att dra in på hotell eftersom den var så jävla dyr. Spenderar 17 timmar om dygnet några decimeter från mina vänner. På måndag kommer jag hem, och på Tisdag dyker Jonas upp. I och för sig spenderar han större delen av dagarna i studion med Rasmus, men att vara ensam har blivit en lyx. 

Egentligen känns det ganska bra. Är väl inte gjord för att vara ensam. Det blir betydligt mindre tankar så. 

Upptäckte precis att jag varit på arrangörernas förra ställe. Då som basist med Joel. Skulle ha varit discjockey den gången, men jag tror det sket sig. 

Såg precis konsten att vara en människa på svt play. Otroligt bra. Känns som den fångar ganska exakt allt som jag försökt säga under större delen av mitt liv. I alla fall delar av den. Sen kanske den är lite övertydlig på sina ställen. Men ändå fantastisk dokumentär. 

Innan den tittade jag på det vita snittet som tog upp lobotomivågen som svepte över Sverige under 40 och 50 talet. Vet inte riktigt vad jag fick ut av den. Handlingen överskuggades av att de visade närbilder på hur de borrade upp människohuvuden.

Det är 40 minus i Östersund. 40 minus! Ögonen kommer att frysa till is. Klubbarna måste ha garderober som är större än dansgolvet för att alla filtar och termosar och björnfällar ska få plats. Jag känner mig livrädd. På riktigt. Hur länge kan man vara utomhus i 40 minus? Alltså innan man dör. Nico pratade om att  det var lätt att förfrysa hälsenan. Den förvandlas till is och så går den av. Hjärnan fryser och snoppen ramlar av, bussen blir ömtålig av kylan och går i två bitar.

Om ni går in och kollar på kommentarerna under mitt inlägg "mardröm" så pågår där ett litet bråk. Någon som kallar sig Aprak får en enorm massa skit av någon annan som kallar sig en massa olika saker. Det hela låter ganska hemskt. Denna någon skriver långa utläggningar om allt hemskt som Aprak utsatt henne för och Aprak svarar ok och frågar sedan mig om jag någonsin gråtrunkat.

Varför har ni den här diskussionen här? Och hur kan du veta att Aprak är den här personen som du tror att han är? Kallar han (är ganska säker på att det är en han) sig Aprak privat? Du kan inte kalla dig aprak. På allvar. Måste finnas något bättre smeknamn.

Så är jag hemma igen. Världens kallaste lägenhet var vad som väntade på mig. Jag har inga möbler som fångar upp värmen. Bara 54 kvm iskyla.

Det var en liten diskussion angående ordet benzo. Naturligtvis menar jag att man är lugn. Sen är det inget jag rekomenderar. Att ta lugnande alltså. Skulle till och med kunna gå så långt att säga att ni är dumma i huvudet om ni tar det. Om ni inte har en massa ångest då förstås.