Maria Ramehill tar pulsen på hösten i Göteborg. I månadens spaning glädjs hon åt galonisar och bekymrar sig över en helt annan separatism än könsuppdelad idrott.
Märklig debatt
Är det inte lite konstigt att debatten om Bok- och biblioteksmässan och deras olika turer med högerextrema Nya Tider nästan uteslutande handlade om yttrandefrihet? Särskilt när protesterna, inte minst tydligt från Djungeltrumman, främst handlade om besökarnas säkerhet.
Separatism provocerar mer än någonsin
En muslimsk skola delar upp idrotten efter kön och alla debattörer glömmer bort att de själva hade könsindelad idrott när de fördömer det som “osvenskt”. Snart är det bara omklädningsrum som får vara könsindelade och gud nåde den transperson som vill byta om där den känner sig trygg! Varför bry sig om tjejerna som får högre betyg och slutar skolka när vi ännu en gång kan sätta dit samtidens stora syndabock?
Den separatism jag bekymrar mig över är en helt annan, nämligen rika vita familjer som isolerar sig i sina förorter.
”Om man är lite trött på Hollywood finns som väl är gott om alternativ”
Tyska tisdagar och spanska söndagar
Om man är lite trött på Hollywood finns som väl är gott om alternativ i Filmgöteborg. Varför inte låta hösten ramas in av tysk och spansk film på Hagabion, opera och musikal på bio Roy eller klassiker av Kieslowski och Chaplin på Göta? Om inte annat för att slippa män i klänning-filmer och det senaste trötta superhjältedramat.
Det bästa queera hänget
Bby bar är tillbaka från sommarlovet för att göra Göteborg lite mindre straight! Första onsdagen varje månad levererar Folk det bästa queera hänget för dig som hellre tar en öl i baren än hänger på svartklubbar till klockan fem. Men förbered dig på mycket folk: det lär vara svårare att ta sig till baren än att gå på spårvagnen vid Brunnsparken i rusningstid.
Drar på sina galonisar!
Äntligen höst och man kan ha ordentliga kläder igen! När jag letade regnjacka inför sommarens planerade skogsvistelse (eftersom svensk sommar är, tja, svensk sommar) var det svårt att hitta en som inte var sportjacka i funktionsmaterial. Men nu finns galonjackorna äntligen överallt. Så ta på dina gummistövlar, köp en knallgul regnjacka och hoppa i pölarna – som om du var lika bekymmersfri som när du var fem!
”Yttrandefriheten har, i alla fall på Twitter, sitt pris”
Slutar twittra
Börjar hatet bli för mycket? Häromdagen fick anstormningen av kvinnohat, rasism och homofobi mot @sweden-kontot juristen och debattören Mårten Schultz att undra om Twitter kommer att överleva problemet. När ärkebiskop Antje Jackelén tar upp problemet med hat och hot och exemplifierar med våldtäktshot mot amerikanska feministen Jessica Valentis dotter blir hon avfärdad som självömkande gnälllig. Yttrandefriheten har, i alla fall på Twitter, sitt pris.
Månadens hiss
Servitris är nog det tyngsta arbete jag haft. De tvingas stå ut med fulla gäster och långa arbetsdagar där de knappt hinner sitta ner. De jobbar för låga löner tills sista gästen har lämnat krogen – ofta utan att få någon som helst kompensation för obekväm arbetstid. Om de har en dålig dag blir vi sura, men när de har en bra dag lägger vi knappt märke till dem. Så dricksa extra mycket nästa gång!
Månadens diss
En transkvinna spelas än en gång av en man. Matt Bomer ska spela sexarbetare i filmen Anything, producerad av Mark Ruffalo. Aktivisten och skådespelaren Jen Richards satte fingret på problemet när hon twittrade att hon var en av många transkvinnor som nekats roller för att de “inte såg tillräckligt trans ut”. Tyvärr handlade resten av protesterna om att en cisperson spelar en transperson, när problemet är att en kvinna spelas av en man. Och i (Re)Assignement (med bland andra min idol Sigourney Weaver) spelar Michelle Rodriguez en yrkesmördare som mot sin vilja “opereras om till kvinna”. Att hon alls klarar att gå ur operationssalen tillhör inte ens de mest orealistiska sakerna. Om det är det här som är transrevolutionen så är jag inte intresserad.
