”Jag antar att den här berättelsen handlar om ett förnuftets misslyckande: paret Rowlings äktenskap var grundat på förnuft.”

Så inleds Doris Lessing novell om Matthew och Susan, ett tidlöst par som stadgar sig när de är en bit över trettio, när de båda befinner sig mitt i karriären (journalistik, reklam) och i ett blomstrande socialt liv som kretsar kring flotta middagsbjudningar i deras gemensamma våning. Paret får fyra barn, investerar i villa, trädgård och utsikt över floden i Richmond. Allt går i förväntad riktning.

Men tristessen infinner sig. Fast vad är egentligen problemet? Att Matthew råkade ligga med en annan är något som intellektuellt går att förstå enligt paret Rowlings. Även att Susan sitter hemma med barn och hemhjälp och liksom har avstannat i en rörelse. I oändligheten och i tomheten, i sitt livsbygge. Susan hittar inte sig själv någonstans. Hon betraktar sitt liv, men kommer inte in i det. Så hon hyr ett rum på Fred’s Hotel. I hemlighet.

”Och när Susan väl gläntar på dörren till rum nitton väller en mörk flod av ensamhet in i henne”

Lessing har med lätt hand skrivit om den frånvarande kärleken i ett kontrollerat medelklassäktenskap grundat på förstånd och intelligens, igentäppt och spacklat utan sprickor där ljuset kan ta sig in. Vad som inte finns: den oresonliga, opraktiska, ursinniga kärleken. Och när Susan väl gläntar på dörren till rum nitton väller en mörk flod av ensamhet in i henne. Det börjar som en lättnad, men övergår sedan i något annat. Och när Matthew ertappar Susan tar relationen en tragisk vändning.

Novellen Till rum nitton är hämtad ur samlingen A man and Two Women från 1963, och nyutgiven av Novellix, i översättning av Alva Dahl.

Texten publicerades ursprungligen i Djungeltrumman #36