Supernova slash svart materia

Jag är svårt bakfull i studion. Euforisk och sorgsen om vartannat. Det är bara jag och Stefan här i dag. På den lilla vägen hit (ca 50 meter) höll jag på att blåsa bort. Det är kaosartad storm på gång. Man märker det på att gångjärn rasslar och tapeterna skallrar. Håller man inte ett stadigt grepp om handtaget så flyger dörren upp på vid gavel när man ska ut och in.
Har lagt sång på en låt som heter Ser du mörkret. Jag vill rigga upp en gigantisk strut och vrida upp volymen till elva, så att världen kan höra. Men  the  world  won't  listen. Det vet man ju. Förbannelse.