Så här lite mer än halvvägs igenom inspelningsprocessen så känner jag att ja, vi ska nog kunna ro det här vansinnet i land. Det definitiva drevet är skivan jag alltid har velat göra. Processen har varit helt visionsstyrd. Mer vill jag inte säga. Inte än i alla fall. Kanske sedan när det är helt klar och jag har lyssnat igenom alla låtar. Men det är rätt sjukt att det gått att genomföra. 

 

Gäsp kanske ni säger. Ja, det gör jag med. Nog med rökdykarbloggning. Nog med snack om ingenting. Nu till något mycket viktigare. 

 

Jag la ut en statusuppdatering på facebook om att jag sökte lunchsällskap på tio minuters varsel. Det funkade! Hur som helst. Kyckling Wrap från Waynes Coffee. Har ni prövat den? Visst är den god! Vad är det för magisk ingrediens den är innehåller? Det är någonting enormt beroendeframkallande! Det är vi alla överens om. Alltså vi som, ja, Stålet, alltså. Oss menar jag. 

 

:D

 

Jag skulle egentligen få kycklingwrapen att verka helt mystisk (efter som att den är det), men jag gav upp och började använda Sara Moritz-utropsteckenskämtet istället. Och det är ju för jävla roligt. Tror inte jag vet någon som är lika rolig som henne i skrift. Speciellt på Twitter och festivalbloggar.