Söndagsskit

Idag brast det på röda linjen från Ropsten. Den bittra söndagsångesten fick mig att bete mig som 14. Pizza-fitja-killen frågade om jag var OK. Jag kollade på honom, slickade upp en tår, noterade Pizza-fitja-hooden och den stora näsan som påminde starkt om mitt ex näsa. Med min föredetta fascination och ypperliga expertis inom invandrarutseenden kan jag säkerligen fastställa att han var iranier. Onödigt vetande för er. Iallafall. Jag grät och nickade, satte på Nirvana på högsta volym. Så otroligt Playahead av mig. 

Men vad ska jag svara "Jag har sjukt mycket älskvärda kompisar. Min familj älskar dig trots tattueringar, rökning, spyor och dylikt. Jag får va kär i vem jag vill. Min pojkvän är välutrustad och tycker jag är finast i världen. Jag får dricka gratis sprit. Jag har tre inkomstkällor och kan äta vad fan jag vill och fortfarande ha en tajt röv. Men jag grinar för att det är söndag. För att jag måste gå hem och lägga mig själv EN dag den här veckan. "

Ibland vill jag bara att nån ska pissa på mig så jag får smaka på lite riktigt salta tårar. Men jag är rädd på söndagar. Jag är så rädd så jag fick stänga av Wallander, byfånen på fyran. Då känns det som rädslan har ett visst övertag, känns som rädslan gör en Foppa i Lillehammer på mig. Jag är som förmodat inte Foppson utan Hirsch och är totalt hjälplös. Jag vet inte hur jag ska kontra rädslan. Jag brukade smälla på med ett Vänner-maraton men nu känns det som mina överentusiastiska fem-klappar i introt bara är desperat och misslyckat försök att visa rädslan fingret.

Erik frågade va fan som är fel. Jag har inget vettigt svar. Jag vet inte själv. Det har alltid varit så.

Linko hjälper mig igenom misären den här söndagen. Det i kombination med tomatsoppa och highchaparall så kanske kanske det här ska gå.

Oscar. Dina initialer gör ont fortfarande, är det något du bestämmer eller?  Fan va nöjd du skulle vara. Du hänger över mitt huvud vid min säng min säng och dina initialer inbrända på min mage. Fy fan för att du försvann. Älskar dig!