Helt sjukt!
.jpg)
1965 skrev Arne Weise - som inte bara har varit ung, vilket i sej är en svindlande tanke, utan också länge tävlade med Lasse Lönndahl om epitetet "Sveriges äldsta tonåring" (Lönndahl vann eftersom han var tre år äldre) - kåserisamlingen "Detta med ungdom".
2009 lånar Kalle Lind - som veterligt aldrig har varit ung - samma bok på Universitetsbiblioteket i Lund. Döm om hans förvåning när han faktiskt är den förste som någonsin läser boken i fråga!
44 år efter utgivning är nämligen större delen av boken fortfarande ouppsprättad (för yngre läsare: förr i världen var det inte ovanligt att pappersarken i en köpt bok fortfarande var hoplimmade i kanterna)!
Är inte detta helt sjukt så säj? På dryga fyra decennier är det ingen av stadens kunskapstörstande, visdomssuktande kandidater och licentiater som velat ta del av Weises kåserande kring rubriker som "Samtal med ungdomsledare", "Öppet brev till min son" och "Grillat med pommes frites"!
Javisst, de lite äldre lundensarna köpte så klart boken när den kom och har den på hedersplats i bokhyllan, och många av de yngre har väl finkammat antikvariat och dödsbon för att komma över visdomsorden, men ändå - INGEN har läst den här boken sen UB köpte in den 1965!
Weise och den välutrustade dvärgen.
Fick en mejlfråga från Liv Strömquist om huruvida Arne Weise nånsin gått på bordell. I min värld ett normalt mejl en smutsgrå januaridag. Jag gick direkt till källan - Weises memoarvolym "I blickpunkten" - och fann även följande överflödiga information som jag nu i min tur delger er:
Vid Kungsportsbron stod en dvärg och spelade fiol. Han såg ruskig ut. Bland kamraterna på Hvitfeldtska läroverket gick vilda historier om fiolspelaren. Han skulle ha en enorm manslem till den lilla kroppen. Den skrämde han förbipasserande damer med. Sas det. [---]
Mitt första försök till samlag blev en katastrof.
Vissa unga damer hade rykte om sig att vara frigjorda. Enligt "experterna" bland oroliga tonårsgrabbar var de "görkåta".
En hörsammade locktonerna. Sedan låg jag och stötte mellan resåren till hennes trosor, ty så frigjord var hon nu inte att hon hade velat ta dem av sig. Jag pressade på utan att nå mitt mål till dess hudsträngen mellan ollonet och förhuden brast. Det gjorde fruktansvärt ont.
Förödmjukad och blodig lomade jag hem.
Några år senare bor han i Milano, där han strax lär sej identifiera en bordell och köpa sin kärlek för lire.
Jag vill understryka att det alltså är Arne Weise som berättar detta. Djur-Arne, Jul-Arne, Pensionärs-Arne, Trevlige Glad-Arne Med Leendet. Varför han gör det är en fråga för psykologin, att han gör det gör mej lika delar munter och illa till mods.
Kanske vill han vara role model för unga tonårsgrabbar av idag (eller igår, boken kom 1995) och berätta att även han, Arne Weise, har stått där med sönderskavd lem. Kanske vill han bara ha uppmärksamhet den här gången också.
Jag vet att jag ställt den här frågan förr i samband med Weises memoarer: varför, Arne? Vad vill du säja mej?
Weise: "Jag var en dålig älskare".
Jag kan förstå varför män som skriver memoarer framhäver sej själva, fyller sida efter sida med gnistrande recensionsklipp, gottar sej i sina succéer och glömmer att berätta om kvinnorna och barnen som under tiden fått sköta markservicen. Det är ju fråga om narcissister som gjort en karriär för att/ genom att boosta sitt ego, och memoarerna är den logiska grande finale.
Jag kan också förstå memoarförfattare som koketterar, anstränger sej för att göra sej små och obetydliga - Sven-Bertil Taube är en mästare; han kan liksom bara inte förstå varför så många unga kvinnor vill ha honom och varför han är så älskad - och gör allt för att dra fram sina egna sämre sidor. På kuppen framstår dom som ärliga och ödmjuka - och räknar givetvis med att få ligga med ännu fler unga kvinnor.
Jag kan vidare förstå den sortens självupptagenhet som Enn Kokk - kultursosse och Birgitta Dahls make - visar när han på sin blogg verkligen räknar upp ALLA böcker där han är omnämnd (jaså, Enn, så du var med på en sida i När Var Hur på sextitalet? Ser man på!)
Det är samma infantila stolthet över sin egen existens som ett pottränande barn eller den gamle SEB-ekonomen Klas Eklund visade prov på när han skickade tidningsurklipp om sej själv när sonen Sigge var på språkresa (allt enligt Sigge Eklund själv).
Men jag kan inte förstå Arne Weises behov av att berätta vilken dålig älskare han är.
... den här texten har en fortsättning. Läs mer i kioskvältaren "Människor det varit synd om".
Självupptagna män del 915: Lennart Hyland.
I Arne Weises memoarbok, underligt nog betitlad "I blickpunkten" (lämpligare titlar: "Tre Weise män", "Weise VD" eller "En man som är besatt av hur dålig älskare han är"), berättar han om Lennart Hyland.
Hyland - som var den störste, mest framgångsrike, mest dominerande, mest omskrivne programledaren Sverige har haft - kunde inte riktigt acceptera att pojkspolingen Weise skulle ta över lajprogrammet "21" från Il Hyland:
Jag skulle efterträda honom som programledare för "21". "En katastrof!" sa han efter första programmet. Vad annars?
Jag satt i ett sittbadkar utanför Studio 1 inför premiären, visserligen uppbackad av Bosse Billtén, en av våra bästa producenter, och den klurige frågekonstruktören Carro Bergkvist. Men jag undrade varför i herrans namn jag hade åtagit mig detta frivilligt.
Då stacks Expressen anonymt in under badrumsdörren. På förstasidan stod:
HUR SKA WEISE KLARA DETTA EFTER HYLAND?
SENASTE NYTT FRÅN ORDFABRIKEN!
En litterär actionkomedi om prestige och kött.
NU JÄKLAR! NU FINNS DET MERA DUMHETER FÖR EN SPOTTSTYVER!
En bok om Kay Pollak m.fl.
FÖR HARDCOREFANS (AV TRÄLÅDOR)!
"Människor"-trilogin PLUS EN HEL (eller snarare halv) JÄDRA EXTRABOK!
Nämen se på den! En ganska ny bok av Kalle Lind!
Texter om en farbror som betytt ohälsosamt mycket för mej.
En bok man bör köpa!
Om böcker som betraktades som helt normala när det begav sej. Kanske den roligaste bok jag skrivit.
BOKEN SOM TAR UPP DET MÅNGA ANDRA BÖCKER INTE TAR UPP!
Om Arne Hegerfors vits-Tourettes, Anita Lindbloms piano och Birger Schlaugs hetaste älskog.
BOKEN SOM UTFORSKAR DEN FINA GRÄNSEN MELLAN EMPATI OCH SKADEGLÄDJE!
Om Lennart Hylands son, Cyndee Peters bortauktionering och Sven-Bertil Taubes generande klåda.
BOKEN FÖR DEN NÅGOT YNGRE (MEN VÄL SÅ KRÄSNA) PUBLIKEN!
Om styrkeelixir, förvandlade grisar och extravaganta konstnärinnor
BOKEN FÖR DEN LIKA UNGA (OCH OCKSÅ LIKA KRÄSNA) PUBLIKEN!
Om duvor som bajsar ner städer och en otrevlig skrothandlare.
RIKETS SAL
En humorsajt där jag medverkar.
ÅRET SOM GICK
Ett radioprogram jag har gjort.
ÖVERÖVERÖVERKURS I KALLELINDOLOGI:
Son till en stolt far.
Ja! Det är jag! I första klass-kupén!
På spåret: dressinen
Ja! Det är jag! I dressinen!