Det är 2012 igen, regnet piskar Göteborg och Stor torkar tårar på Hoki Moki. Det blir en fin helg det här. Häng med.

Torsdag
För att undkomma att böja piprensare och gömma karameller mellan obehjälpligt silkespapper bör en, ikväll, befinna sig på lokal. En sådan, vars inredning är glaserad med tillräckligt tjock ölbeläggning att aktivitet av någon liknande karaktär vore fullkomligt omöjlig.

På Dansken är mysipys och medmänsklighet helt uteslutet. Skönt. Bevare torsdagsdjävulskap. Här känner jag mig som en västvärldsrebell. Vit och privilegierad men helt jävla ointresserad av att spara på gamla toarullar eller plocka med mig naturen in. Går inte med på sån stentomteskit. Smörjer in träborden med ljummen lager och köper Cheese & Bacon med svinstark senap på 7-Eleven. Ställer mig längst bak på vagnen. Önskar att jag hade en beatbox på axeln när jag tar Vasastan.

Har magväska, betalar med kontanter och håller inne ett pappaskämt om att Stor fått gig på Storgatan. Höjer och sänker istället högerarmen i otakt med musiken och uttalar Majorna på orten-göteborgska. Bodde ändå trångt och mina grannar knarkade. Spelade 21:an på gården. På Hoki Moki är vi fler som viftar lite med våra bleka musarmar. Blir en bra kväll det här.

Fredag
Det regnar piss från himlen och någon knullar mot ett staket medan sju killar svettas i Fjällräven och sjunger enstämmiga poppsalmer på scen. Jag har begagnade Levi’s och stickad topphatt. Poppels står på platå bakom bardisken. På Pustervik står tiden still. Svenska björnstammen är fortfarande konstiga och IPA är kultur. Jag fyller mina tomma tonårshänder med ett finnigt ansikte och överflödigt saliv. Längtar efter någon som kan rädda mig. Från 2012.

Tar långa benet före och häver mig framåt i tiden. Måste vidare. Passerar nästan tjugo år, på två kvarter. Ett förföriskt beat drar mig innanför källardörren på Kino. Jag ålar ur min tonårsuniform. Böjer försiktigt på fingrarna. Det känns bra. Det kliar i armen, snart vaknar den. Nej. På technokvällar finns det knappt utrymme för mer än ett blygsam nackryck. Måste ut. Mot samtiden och Erik Dahlbergsgatan. På Upstairs får en äntligen skaka white ass med hela kroppen.

Lördag
Bra med lördagar: De är tillräckligt långa för att rymma alla jävla aktiviteter som helgen sig bör, för att en ska känna sig belåten oavsett vad som (inte) sker dagen därpå. Jag tvingar med släkten på sunkbowling i backen, vinner utan ödmjukhet och erbjuder mig att bjuda på middag. Nähe? Inte tyskt boskapsdjur inklämd på sniskan mellan två svettiga Eldoradobröd? Ni fixar något hemma? Okej. Alla nöjda. Bästa med bar i källare: att hävda sig, är att rapa sig igenom en halvliter Tuborg, efter att hejdlöst ha diskat ur en skål med vitlöksmajo. Högljutt med besked. Ensam vinnare.

Jag är redo. Pillar fram mitt skrynkliga förköp till Viva GBVG och tar sats. Korsar varsamt Stigbergsliden. Tar det lugnt i starten. Lägger upp en strategi, att sedan fullkomligt skita i. Ett femtimmars maraton mellan Bengans och Oceanen väntar. Miniatyrformat av den bargatan en alltid drömt om. Missar alla konserter men sjunger ändå med i refrängen. Vill bara ränna över spårvagnsspåren med en falafelrulle i min pulserande vänsterarm. Surpla sås och röka lånecigg och känna alla. Barndomsdröm.

Inget som passar dig? I Djungeltrummans klubbguide finns alla fester du behöver känna till.